En o-cool gubbe

Nu fattar jag inte så mycket av vad det handlar om men man kan väl få vara en stolt farsa ändå. Liksom.

Jag har sällan svårt att komma upp ur sängen om morgonen. Glad över att överhuvud taget vakna som jag är. Ja oftast sugen dessutom. Det där suget har ingen ännu lyckats ta ur mig. Tro mig det har försökts. Men idag, onsdag, lill-lördagen, var det segare. Drar mig en halvtimme. Suckar lite. Tar mig upp. Mörker. Nordlandet omsluter mig och solen saknas mig.

Men nu nere på kontoret för låtsasjobb. Åtta. Inte så dåligt ändå då. Det är gott att leva. Hur skulle det kunna vara annat? För en o-cool gubbe. En med det mesta av framtiden bakom sig. Jag kunde iof suttit i en bilkö i Stockholm nu också. Istället för att gå två trappor ner till ett alldeles för stort kontor alltså. Troligen några kronor rikare dessutom. Hade man stannat, byggt hus, skapat sig karriär där i Täby på 80-talet hade väl allt sett annorlunda ut. Men lyckligare? Vem vet? Men knappast. Antagligen samma som nu. Man är den man är. Det mesta av det där sitter i huvudet ändå. Lyckokänslor och sånt. Men en del hävdar såklart bestämt att slutsumman på kontoutdraget är viktigare. Jag har aldrig varit en av dem. Såklart.

Det ljusnar där ute. Sakta. Gråväder. -2 i friska luften. +2 under snön. Återkommer med komposttemperatur senare. Vad man nu skall med alla dessa temperaturer till. Jag har ingen aning. Men har man jobbat i sexton år med ett system som ingen är intresserad av så måste man ju ha det till något. Eller hur? Så varför inte läsa temperaturen i komposten? Ja jag bara frågar. Tänker man vidare i den där riktningen kan det ju bli riktigt ruggit. I princip varje dag under sexton år har jag jobbat med det här. Under långa tider 16h dagar. Har jag plockat in treundratusen under de åren som är relaterad till protokollet/ramverket så är det en hög uppskattning. Galenskap. Man kunde ha tittat på Idol, flummat runt på Facebook, stirrat på alla lekprogram på TV. Som en vanlig människa. En riktig människa. En ansvarsfull människa.

Trehundratusen på sexton år är 52 spänn per dag. Hett!

Nä det är Google och Microsoft och IBM som skall göra sådant här. Vi små (“Davidarna”) skall stå där och ta emot. Inte bråka. Goliat vinner alltid. Ändå är det alltid någon jävla Tim Berners-Lee (En typisk David-person) som snor ihop något på en eftermiddag och förändrar världen. Det spelar ingen roll hur många X400/X500/X…. fucking hur höga tal organisationer som helst Ericsson och deras Goliatkamrater satt och specificerade saker i då. En jävla David (deras ord efter sju år i möten utan ett enda resultat) poppar upp lik förbannat och förstör alltsammans.

Men man tänker såklart inte på det där sättet som uppfinnarperson eller kuf. Man har en ide och vill bevisa att den fungerar. Har man väl gjort det så är det inte så noga med saker och ting sedan. Det är bara det att ibland tar det +16 år att bevisa en tes. Eller ett liv. Eller två. De som ingen har.

Inget fel på Ericsson förresten. Om två år är de uppköpta. Kineserna ni vet…

Får pellets levererat idag. Bär in pellets. Pigg alltså. 2.5 ton. Egentligen borde jag bära ut det där imorgon igen. Bära in det sen nästa dag igen. Hålla på så. Jag behöver röra på mig. Men har svårt för det där meningslösa. Promenera går bra. Då kan man fundera samtidigt. Eller uppleva. Men träningscykel eller skivstång går definitivt bort. Har helt enkelt svårt för det meningslösa. Samma med att lösa låtsasuppgifter. VEM FAN HAR TID MED DET när det finns verkliga uppgifter att lösa? Liksom.  Problemet med en bära ut och bära in lösning är att det både blir riktigt meningslöst och att antalet säckar går ner efter hand som månaden går.

Ute mörker. Men inne ljus. Men snart vänder det. Vår båt i vardagsrummet där i hyllan skall vända söderut igen. Tradition här. Båten byter värdriktning vid vinter och sommarsolstånd. Den 21/12 10:44 är det dags. Fanfar, drinkar och högtidligheter.

I Edsbyn bestämmer man sig för att en upphittad Lim-Johan skall hänga hemma i byn. 40K insamlat tolv timmar senare. Det finns något speciellt där i Edsbyn som inte finns på andra ställen. Heja säger jag och swishar över en femtiolapp fast vi lever på existensminimum a’la skuldsanering. Pingar Notch också såklart.  Han sänder väl några gorillor på mig. Trött på både Edsbyn och tiggeri. Jag fattar såklart men pingar ändå.

Men trött nu. Eller snarare mellan två problem. Det ena är löst och det andra väntar på en lösning. Men lösningar tar tid så varför anstränga sig för att hitta en idag när man kan göra det imorgon. Jag är bara en ocool  gubbe och en kuf och ingen förväntar sig mer av mig i alla fall.

Så godnatt världen säger jag. Min Barcelonabok verkar aldrig ta slut. Jag somnar efter ett läst kapitel  varje gång jag lyfter en. Ändå är den inte helt dålig. Har sina poänger. Ja ja till slut är man på sista sidan. Har ingen brådska. Det får ta den tid det tar helt enkelt. Men den där stunden mellan låtsasjobb och sömn är kanske den viktigaste under dagen. I alla fall en av dom. Man skall inte glömma kaffepaus, lunch och middag. Höjdpunkter i en ocool gubbes liv.