En o-cool gubbe

Sommarsolstånd. 06:24. Lokal tid. UTC 04:24. Naturligtvis kliver jag upp en halvtimme tidigare trotts ett alldeles för sent sänggående. Båten skall vändas. Det skall seglas norrut. Mot mörker.Det som var hopp under vintersolståndet är nu istället vänt mot lite sorgsenhet. Det finns ett slut på det här underbara ljuset. Någon dag där snart i augusti fattar man att det är så på riktigt.

Men varför bry sig om solstånden. Ja helt enkelt för att det finns två dagar per år som mer än något förenar oss alla levande varelser på den här planeten. Trotts religioner och politiska åskådningar och gränser och annat trams. Det är samma antingen man vill det eller inte.

En dag värd att fira alltså.

Jag vaknar upp och är mollstämd. Kanske är det sommaren. Kanske är det den långa vägen man har att vandra på. Möjligen handlar det om utanförskapet, om att vara kufen. Kanske är det “gammeln”. Eller också är det bara så. Moll idag, dur imorgon.

Ja har egentligen inget emot att vara mollstämd. Kan rent av njuta av det. Kreativiteten är oftast bäst i det läget. Men det kostar ändå på och det finns inga axlar att gråta ut i för ocoola gubbar.

Dagens händelse är sopbilen som hämtar soporna. Vi har den minsta tunnan. Lyckas ibland fylla lite i botten på två veckor. Priset är såklart detsamma ändå. De som inget har skall hjälpa de som har.

Låt dagen ta sin början.

Jag försöker ta mig i säng. Vilken nytta det nu är med det när det är svårt att slita sig från sin låtsasuppgift. Det är aldrig roligt att lägga sig med något gjort halvvägs. Det kan inte hjälpas. Men det känns som om “helvägs” kräver några timmar. Därav tankarna på trapporna upp, ängen och en bok.

Ja vi får se…

Men i princip håller jag med. Folk skall inte ha mer… ;-/