Categories
Poesi & Dikter

Brytningstid

ScanImage2884

Vinden ryter över havet,
jag, kan bara stå där, titta på,
mina krafter, räcker inte långt mot detta,
också mig har vinden lyckats nå.
Jag som klarat ännu ett års vinter,
vriden, pinad, plågad står jag kvar,
gör det för att det är det jag måste,
för att suga ur det sista livet har.

Isen bryter, tunga sjok i viken,
flak som staplas uppå på flak.
Tunga, forslade i hög mot stranden,
skavande mot kalla klippors hud.
De som snart av solen värmas,
lena, sköna utflyktsmål i brisen blir.
Isen smältande och kämpande i solen
manar vår och sommar att ta vid.

Leave a Reply

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.