Klockan är strax före tio. En helt vanlig Fredag. I alla fall här hos mig. Femte April. En halvmeter snö kvar. Barmarksfläckar inger hopp, liksom snödropparna som inte ger sig. Inte jag heller såklart. Vi är på väg mot en tid med värme och öppna hav. Varma ljumma smekande vindar över stränder och öppna hummlesurrande fält.
Igår mullrade det på berget här utanför. En kolsvart rökpelare steg snabbt och virvlande upp mot himlen. Först funderade man såklart över vad det var. Sprängningar den här årstiden? Men så började det flyga glödheta gnistor över huset. Svart sot föll ner på den vita snön och en kraftig smäll kastade ut eld ur berget. Ett utbrott som fick hela vår kulle att skaka våldsamt. Då först förstod jag att det bara var vår lilla vulkan som fått sitt vårutbrott. Det är sådant som händer här på vår kulle i Los lite då och då. Speciellt på våren under Kung Bores sista strider. I början blev man smått orolig men nu efter… Ja hur många år är det nu? 1986 flyttade vi hit. Tjugosju år. Tänka sig! Hursomhelst har man liksom vant sig. Vulkaner måste man leva med. När lavaströmmen rinner förbi huset och smälter bort den sista snön brukar hon lugna ner sig igen vulkanen. Ja för det är en hon. Det märker man på temperamentet. Sen ligger hon där och klimakterietsvettas och är varm på gränsen till het tills det är dags för nästa utbrott. Ja, hon är gammal nu såklart. Det är såhär det måste gå till. Det konstiga är att tidningarna aldrig uppmärksammar det här. Men dom har väl viktigare saker att bevaka än gamla vulkaner kan man tänka.
Det dimper ner ett email från elgiganten. Specialerbjudande bara idag. Man kan köpa en Canon EOS 5D Mark II Systemkamera för 17990:- Tveksamt om man får lycka med på köpet. Eller om den nu ändå följer med. Lever den då under en garanterad tid? Hos mig åker mailet i soptunna. Den elektroniska. Där blir det väl liggande tills man byter dator. Jag tömmer sällan papperskorgen förstår ni.
Socialdemokraterna skall satsa på småföretagande läser jag i tidningen idag och blir glad. Det visar sig vara den vanliga lilla tummetotten till slut såklart. Men kanske. Det är rätt riktning i alla fall. Behåller man grundvärderingarna, slutar sjung fåniga sånger som internationalen och istället GÖR det som man sjunger om finns det hopp. Man kan ha en solidaritetsfest första maj istället för den arbetarnostalgidag det är idag. Längtan tillbaks till en tid ingen av oss vill tillbaks till. Arbetarna är väl Moderater idag? Jodå jag förstår tanken men är det verkligen så att den hör hemma i den nya tiden? Är inte marscherandet och armkrokarna och de alltför enkla symbolerna något för de totalitära regimerna? Kan vi inte ta till dom igen när vi verkligen behöver ge oss ut på gatorna och revoltera och protestera för det i verkligen tror på och måste förändra. Inte slentrianmässigt trött protestera på förutbestämda dagar. Revolution förresten. Ja det är ju sant att vi nästan är där redan. Det måste bli en förändring som tar oss bort från det egoistiska och egocentriska. Men vi har en chans 2014 att kasta av oss vargarna i förklädnad som med sina dimridåer kollrar bort så många av oss och äter lamm och får som de omättliga de tillhör. Dom som glömt det medmänskliga men säger sig vara medmänniskor. Men byta dom mot vad? Populisterna? Tyvärr känns det så. Men vad har vi för val? Man pratar i alla fall om solidaritet. Bättre? Kanske. Man hoppas. Jag vet inte. Vi får se. Annars återstår bara revolution. Revolt mot tröttheten och oförmågan att förändra på riktigt.