Eftersom jag inte har någon annan än en katt att ropa ut mitt HURRA till (och hon bryr sig föga) så får utropet riktas till er kära bloggläsare.
Ett (mycket) litet steg för mänskligheten men ett stort steg för mig.
Nåja, så märkvärdigt är det nu väl inte. Mer sandkonst från en kulle ute i ingenstans. Men en bit på vägen mot ett mål som iof också då är sandkonst.
Jag gav det en vecka och det tog en dag och en del av en söndagskväll. Sådant tackar man för. Oftast är det precis tvärtom. Man tror det skall ta en dag och så tar det en vecka, en månad eller ett år.
Det går snabbt. Shoooooopp så är grejerna i Tyskland. Shooooooop igen så är de i Stockholm. MEN SEN… Gävle… Den tid det tar för ett paket att ta sig från Gävle till Los om det skickas med DHL överträffas den tiden bara av försändelser som skall levereras till månen.
Fast jag har inte bråttom. Har lärt mig det där nu. Bidar min tid. I sinom tid ramlar grejerna in.
Annat var det i början när vi bodde här. Budbil (Adena Pickos) från Hudiksvall (12 mil) eller Östersund (20 mil). Grejerna han knappt nå Sverige förrän de där budbilarnas chaufförer stod där utanför dörren. Ofta åkte de hela vägen med bara ett paket. Galet det också såklart. Men klaga gjorde man ju inte. Vart mer beroende av snabba transporter på den tiden.
Ville man ha en drivrutin för något kunde det ta längre tid (veckor) att få den. Väldigt mycket mer tid än om man beställde ett paket från USA. Ofta var det US Post som tog hand om breven med drivrutinerna. De snabbaste jepparna fick inte anställning där. Där har det ju vänt idag kan man säga. När fick man en drivrutin på en diskett sist? Nu. Ett klick sen är den installerad i ens dator. Sekunder mot veckor.
Sitter här och labbar med ett Ethernet baserat projekt. Har aldrig jobbat med RMII förut så jag vet inte riktigt vad jag gör ännu. Men det där brukar klarna. Helt klart kommer det att bli en revision av kortet. Har redan hitta ett gäng fel. Men det är såklart som vanligt. Sällan man bara kan köra igång en konstruktion och sen är allt som det skall vara. Det blir alltså fler paket Kina – Gävle – Los framöver.
Med lite tur så har jag något som snurrar under veckan. Men eftersom det är en kort vecka så må det vara hänt att saker spiller över på nästa. Nöjd då också. Faktum är att jag skulle bli förbannat nöjd med mig själv om jag ror det här i land. Saker är på lite högre nivå än vad jag brukar jobba på hårdvarumässigt. Eller lägre kanske man skall säga. Tuff timing lite överallt. Man kan inte dra ledare på korten hur som helst heller. Alltså är jag ute på djupt vatten. Kodare egentligen ju. Embedded, men ändå.
Vår är det i alla fall där ute. Löv spricker. Tomater, Dahlior, Gurkor och annat växer här inne. HÄRLIGT är det självklara ordet för det.
Ett energilager för bostäder som använder sig av vätgas – men där själva lagringen sker i fast form. Norska Photoncycle har nu tagit in drygt 160 miljoner kronor för att kommersialisera tekniken.
Genomlever en helg till. Bara det är såklart en bedrift. För en sådan som mig. Hur många helger har man kvar? Nope det har man ingen aning om men antalet är inte så stort längre. Inte ens om man tänker positivt på den saken.
Slöar mest i helgen. Men tar bort en del isolering i pannrummet också. Jodå asbest. Men jobbet måste göras. Jag tar det jobbet. Nu står Hulken naken där i källaren och skäms. Gjutjärn kvar bara. Fyrahundrakilo ungefär. Troligen lite till. Nu skall jag försöka komma på ett bra sätt att få ner det i hanterliga delar utan att undertecknad skall klämmas sönder i processen.
Men mycket mer blir det alltså inte denna helg. För en utomstående låter det kanske som vilken annan Hedmansk helg som helst. Ja, och kanske är det så. Vi måste aktivera oss.
Förresten, för att inte verka för slö måste jag berätta att jag planerat om tjugosex tomatplantor också. Man får ta till alla tillgängliga medel för att ses som en person som inte bara ligger på soffan och sover. Satte Krasse också dessutom. Men blev inte ens svettig så det räknas väl inte.
Studion står där och väntar på att jag skall ge den lite kärlek. Jo,vi längtar efter varandra. Ständigt. Men just nu har det inte varit möjligt att göra något där. JAG ÄR en ensaksmänniska . Just för att jag gör saker intensivt och all in när jag gör dem. Har svårt för det där småhattandet. Vill ge allt eller inget. Men åtminstone till sommaren skall det bli nätter där. Annars vet jag väl inte hur det skall bli med musiken om jag aldrig ger den tid. En ny elgura skall jag försöka få till i år hur som helst. En billig stratocaster-kopia räcker gott åt mig. Man brukar få en för en tusing ungefär. Trivs inte riktigt med den av sonen ärvda guran. Bra ljud är det i den. Men den är så förbaskat kantig att hålla i så den är inget sköna att sitta och spela på. Då är en strattas mjuka former betydligt trevligare.
Annars är allt perfekt i min studio idag. Allt står där färdigt och redo och det är bara att sätta sig och köra igång. Precis så har jag drömt om att ha det ända sedan 70-talet. Det tog sin tid att komma dit. Men det där bättre sent än aldrig gäller verkligen. Man kan såklart handla pluggar och andra grejer dit för hur många pengar som helst och visst skulle väl jag också behöva men inga show stoppers. Man kan ju skapa utifrån omständigheterna och det man har. Där är man ju egentligen alltid. Om man nu inte är någon som har alla pengar i världen. Men då har man kanske inte tid eller förmåga istället.
Fast nu är det dags att få igång den här veckan. Anglosaxisk veckostart. Söndag.
