Eftersom jag inte har någon annan än en katt att ropa ut mitt HURRA till (och hon bryr sig föga) så får utropet riktas till er kära bloggläsare.
Ett (mycket) litet steg för mänskligheten men ett stort steg för mig.
Nåja, så märkvärdigt är det nu väl inte. Mer sandkonst från en kulle ute i ingenstans. Men en bit på vägen mot ett mål som iof också då är sandkonst.
Jag gav det en vecka och det tog en dag och en del av en söndagskväll. Sådant tackar man för. Oftast är det precis tvärtom. Man tror det skall ta en dag och så tar det en vecka, en månad eller ett år.
Nu skall jag skriva lite mer testkod.
Känner mig glad!