Fortfarande en av de bästa låtarna som gjorts.
Till midsommar brukar den ändå dyka upp. Det handlar väl egentligen om sökningar efter något annat. Men man får vara glad åt det lilla om man är gubbe på kulle i utförsbacke.
Snuvig idag. Ja rent av förkyld. Knaprar Alvedon. Kusin Alvedon. Tar man en var tredje timme orkar man jobba. Egentligen skulle jag klippa gräs. Men tänker att behöver jag en Alvedon för att orka sitta uppe så mår säkert kroppen bäst av ingen gräsklippning. Man får hoppas på morgondagen. Regnar det inte så skall man väl finna råd. Är väl inte kris annars heller. Kommer förhoppningsvis fler klippvänliga arbetsdagar även denna sommar.
Github och Copilot suger just för tillfället. För dyrt för en FRI open source snubbe blir det. Var väl kanske en väntad utveckling efter att Microsoft köpte alltsammans. Nu skall vinsterna tydligen håvas in.
Men jag knappar på. Finns inte annat. Den där plattformen som man kan vila på några veckor hägrar. Ja och den närmar sig. Men ännu är det lodrätt uppåt utan skyddsutrustning. Har rätt kul ändå. Så ingen skada skedd. Ännu.
Ute är det sommar idag. Ingen tvekan om den saken. Ordentligt soligt och skönt. Men fortfarande inga svalor. Det konstaterandet gör liksom ont i magen. En fluga kanske inte gör en sommar men en svala gör det definitivt.
Men ledigt snart på riktigt. Skall bli oerhört skönt med riktigt lata dagar. Förr, under min riktigt aktiva tid, när jag var yngre, skippade jag semestern. Jobb först. Men under senare år har jag slöat till mig. Har letat upp den där plattformen jag kan stå på under några veckor där sinnet håller sig lugnt och går in i viloläge. Oftast så slut efter våren att första veckan bara är sova. Men lugnare nu. Räcker med en lördag.
Förra året renoverade vi under hela semestern. Blir lite sådan i år också men betydligt lugnare än då. Då gick all tid på semestern åt och all tid ledig (och mycket oledig tid) fram till jul också. Till julen när det sista var tapetserat så föll vi ihop i soffan både K och jag. Att hålla på så är inget liv. Tar lärdom i år. Men lite måste man ändå hålla på. Sitta på en stol och titta på sommaren blir jag bara nervös av. Något måste jag göra.
Fast nu måste jag knappa på.
Portat. Ny MCU är STM32F401. Istället för STM32F103 då alltså. Lite skillnad är det ju. Men råkade ha några Nucleo kort med 401’an så valet var enkelt.
Får fortsätta imorgon. Börjar bli stressigt nu. Eller snarare ÄNNU stressigare. Fredag går ju definitivt bort och sen är det bara en vecka kvar. JÄVLAR liksom. Verkar behöva bonusdagarna också.
Min nya favorit är annars STM32C552, en riktig goding. Men den får ligga till sig till efter semestern. Har inte riktigt råd att fixa kort ännu till den. Brist på pengar är det ständigt återkommande hindret i allt open source/hardware arbete. Lite pengar in av naturliga skäl när man ger bort det man gör gratis. Men man lever med det. Får acceptera att det är så. Folk vill gärna ha men sällan vill man bidra. Skulle vara miljonär om varje ha skulle blivit ett ge.
Sand är billigare. Ja ni fattar…
Fast måste nog passa på att klippa lite gräs imorgon. Det växer som fasiken och det verkar bli sol hela dagen imorgon. Livet som kommer emellan och vill ha sitt. Man kan i alla fall fundera lite när man går där med klipparen. Och så får man lite motion. Det går att hitta bra saker med allt.
Nu tänker jag gå och slagga. Ja, snarare läsa ett kapitel i min bok. En kväll utan läsning är icke-liv. Så har det blivit. Att inte ta chansen att se världen genom andra människors ögon, sicket slöseri. En genväg till att förstå människorna. Åtminstone försöka. Där lär man sig också att man själv inte är så jävla märkvärdig. Ja och tvärtom också. Att man är förbannat märkvärdig. Att just det gäller alla. Vi är var och en unika fantastiska komplexa härliga varelser. Japp, till och med de som lägger all sin tid på fotboll i dessa tider. Helt vanliga människor med passioner som de ger sig hän i. Det måste man ju ändå gilla.
Fast vill man inte läsa så går det säkert bra det också. Man kanske vet allt redan. Eller är inte intresserad av att veta något om något alls helt enkelt. Fungerar det med såklart. Varför inte. Olika är vi.
Go-natt!
Blir ibland lite full i skratt sådär. “Ibland” har dessutom något som händer oftare nu för tiden. Ett stupsäkert ålderstecken troligen.
Igår när jag skulle få en länk till käkövningar av min tandläkare så tyckte hon väl att den här gamle gubben behövde lite hjälp med att får till en länk på telefonen. Så jag fick en kurs i det där. Hitta “Siri”… jaha men Google då. Ja såja… Sök xxxx… nej inte så, skriv yyyy… ja och så sparar du länken, men där ryckte jag åt mig telefonen och skickade länken till mig själv som jag brukar. Att spara en länk i någon av mina browsers (jag kör dessutom Firefox oftast, men tala inte om det för någon) är som att hälla ut en droppe i havet och sen försöka återfinna den igen. Nope, bättre att skicka ett mail till sig själv så man kan lägga in i wikin när man kommer hem. Nåja alla blev nöjda.
Förra gången jag råkade ut för det där var när några flickor ville sälja majblommor och jag skulle betala. Swish var tydligen grejen. Farbror behövde hjälpas. Hade nog aldrig använt sådant. “Rikta kameran mot symbolen…” Synd bara att min telefon var så gammal så att det krävdes en alldeles egen app för att läsa QR-koder. Men det kunde ju dom inte veta. Gammal gubbe med gammal telefon fick inte köpa någon majblomma eftersom det inte gick att betala. Men då plockade jag fram mina supermanskills och betalade ändå. Japp med telefonen. Fast då var jag redan avfärdad. Min telefon med.
Ja allt det där kommer antagligen tillta. Jag orkar aldrig påpeka att jag höll på med det där när tandläkare och alla andra experter låg vid sin mammas bröst och mådde bra. Ja och så vill de bara väl. Rätt vad det är blir man väl hjälpt över gatan…
30K flash har varit massor för mig under hela min “karriär“. Jag har nästan alltid tänkt i fyra/fem/åtta kilobyte i mitt kodande och oftast har det räckt bra. Men vill man hålla sig där så får man göra val. Ibland svåra val.
Nu sitter jag med en demo som inte gör något märkvärdigt alls. Verkligen ett minprojekt på STM32. Men så plockar man på lite av den där funktionaliteten man vill ha. Debug-build också såklart. Snart nog börjar länkaren klaga, man är uppe i 40K, där är man fast man alltså egentligen bara lagt med grundbibliotek och grundfunktionalitet.
Man drabbas alltså av ett uppvaknande. Den gamla beprövade processorn man tänk sig att använda duger inte längre. Man måste uppdatera. Turligt nog kostar inte flash speciellt mycket längre. Den nya jag väljer har 512K. Mängder alltså för en sådan som mig.
Problemet är att man måste använda en dag för att skriva om kod som redan är skriven. Men sådant är nu livet.
Diskmaskinen är i alla fall installerad. Tog såklart längre tid än jag trodde från början. Men så är det alltid, i alla fall för mig. Till och med diskmaskinerna har ju WiFi idag och sin egen app. Tysta är den också. Kanske kan den diska också. Testar den detaljen just nu. Blir nog bra.