Förutom städningen så har det varit full koncentration idag. I alla fall till sex tiden nu ikväll där alla krafter liksom rann av mig. Turligt nog var det dags att laga mat där i krokarna och nu efter hämtning av K, ätning av mat, betittande av Rapport med åtföljande bedrövelse över tillståndet i världen, och upplevt Gävlenytt, så har jag återhämtat mig skapligt.
Men det är väl godkänt ändå av en gammal gubbe som jag att behålla koncentrationen under en hel halv dag.
Hade namnsdag här för leden. Ja det var i maj men jag läser gamla tidningar och tidningen skriver om dagens namn. Åke. Ungefär trettio tusen i Sverige som har det som tilltalsnamn. En hel hög till som har det som andranamn. Fornordiskt. “Förfader” ungefär. Men det som låser sig fast i mitt sinne är att medelåldern för dem som heter Åke i Sverige är 70-år. Fan, man ansätts från alla håll nu. Och varför så lågt just för oss. Kan det ha att gör med den gamla dängan Gå och göm dig Åke Tråk möjligen. Att den var populär under högstadietiden drog väl av några välbehövliga levnadsår för mer än mig kan man gissa.
Skitsamma. Men vill så gärna knappa på lite till. Det är bara där det i det som det svider.
Håller på med demokod. STM32 MCU. Wiznet IP20 för kommunikation. En lampa som skall blinka. Det är inte mer. Men hela protokollbaletten skall in. Många dansare där. Sen skall föreställningen kunna uppträda på fler än den här plattformen. Helt plötsligt blir det massor att göra. Som alltid. Kunde sitta och göra demolösningar under tio år framöver om jag ville. Men dog nog av leda om jag var tvungen. Men som vanligt. Det är vara jag. Bara att knappa på.
Läser på lite om OPC UA. Det behövs inte mycket för att bli världsstandard. Inte utropar man WOW i alla fall. Men får väl ändå vara glad att folk försöker standardisera.
Fortfarande inga svalor. Blir gråtfärdig av det. Svalorna och älven, Voxnan, har varit med mig ett helt liv. Utan dem. Är det ens värt att leva?