…eller förverkligade drömmar.
Klämdag. Jobbar. Är man egen så är man. Jag är det i dubbel bemärkelse. Vore alltså konstigt om jag inte satt här framför datorerna, lödkolven och oscilloskopet denna dag också. Sugen dessutom.
Sätter på tekokaren. Det är inte alltid det sker numera. Känner att det finns behov av att hälla något ner genom strupen. En whisky hade suttit fint men till och med jag har några regler jag försöker hålla mig till. Nåja de flesta dagarna i livet. Regler är väl egentligen där för att brytas. Ett liv utan att bryta mot reglerna är inget liv.
Euforin i varandet skall brytas denna dag av däckbyte. Sommardäcken skall på. Tror inte det kommer mer snö ens här i Los. Fast å andra sidan har man trott det förr. Första året vi bodde här var världen helt vit på midsommaraftonsmorgon. Skira björkar i grönt. Vitt för övrigt över gröna gräsmattor och åkrar. Surrealistiskt. “Stick iväg, rädda dig” sa väl det där. Men inte lyssnade man på det. Nu har man alltså bott här i 40 år. Jag har hört att också fångar efter ett tag börjar se sina celler som sina riktiga hem.
Men snön smälte bort den midsommaren också. Hopp finns alltid.
Men sommardäck. Finfint är det. Bra musik på hög volym, bil ut på vägarna, gasa på, njut. Ett helt underskattat nöje som man ändå unnar sig varje år. Tandläkare på måndag. Besiktning på tisdag. Så jag har bra tillfällen för gasande och musikkölande (Köla på = vräka på) efter vägarna mellan Los och Ljusdal i veckan.
Några av Ljungströms låtar har spelats in i ny tappning. Av vem då? Jo av Ljungström. Vet inte om de är släkt (Tony och Lars) men samma person är de i alla fall inte. Det är konstaterat. Ni kan lyssna här. Gissar väl att åtminstone Samma nu fast grå lär ta sig in på P4 rotation och vidare till Svensktoppen. Säkert fler låtar som kommer att gå hem i stugorna. Välförtjänt såklart. Ljungström nummer ett har sysslat med det här ett helt liv. Nu fylls hanns fickor äntligen med guldmynt (högst troligt) och sen vet vi ju hur det blir. Han blir dryg och hög och pratar inte med småfolk som oss andra som han kallar klåpare. Ger ut memoarer och diktsamlingar och går på kändisfester. Får Wikipediasida. Sitter i tv soffor. Enda fördelen är att han inte kommer att ringa (och störa) när jag sitter som djupast inne i något projekt och inte vill bli störd. Fast det får man ta. Det finns fler som ringer och stör.
Kul tycker jag det är i alla fall. Även om dansbandsstuket inte är min grej. Ge folket vd de vill ha. Bli en ny Camilla Läckberg. Själv harvar jag på med mitt. Ni vet, oupptäckt geni och det där. Det är ju det man får ta till när man inte har tillräckligt med talanger att ta sig fram med.
Nu skall jag gå igenom min inkorg som har fyllts på rejält under en helgdag och en natt. Några hundra mail. Mest skit såklart. Sen kan jag kanske hinna göra någon nyttighet. Innan däckbyte. Har jag tur hinner jag med lite mer nyttigheter efter det. Sen är det tamefan helg igen. Lacka golv står på programmet. Sådant man kan bli väldigt lack på.
Ojdå, en bok man lär sig en hel del av. När det dessutom handlar om kreativitet och inspiration så vaknar man liksom till. Favoritämnen.
Snyggt skriven. Bitvis otäck som fan. Den hör väl till skräckgenren såklart. Men behållningen är så mycket mer. Jodå, nog är det spännande. Men faktum är att boken skulle också stå sig helt utmärkt utan skräckdelen. Skickligt skrivet helt enkelt. Här har vi en författare som når upp till Steven King nivå och är Svensk. Ja jävlar liksom.
Alla andra böcker jag läst finns här.
Hälsingetoppen En klämfredag. Också den kräver väl en topplista tycker jag. Helst från Hälsingland. Så här är den. Hur enkelt som helst egentligen.
Ät musik! Sov musik! Lev musik! Stöd de lokala artisterna.
Spellistan finns som vanligt här. Spelas lämpligen upp scramled/slumpvis för att få den bästa upplevelsen.
Nya hjältar
Finally, rfc 1149 is implemented! On saturday 28th of april 2001, the worlds very first rfc 1149 network was tested. The weather was quite nice, despite being in one of the most rainy places in Norway. The ping was started approximately at 12:15. We decided to do a 7 1/2 minute interval between the ping packets, that would leave a couple of packets unanswered, given ideal situations. Things didn’t happen quite that way, though. It happened that the neighbour had a flock of pigeons flying. Our pigeons didn’t want to go home at once, they wanted to fly with the other pigeons instead. And who can blame them, when the sun was finally shining after a couple of days?
Source: The informal report from the RFC 1149 event | Bergen Linux User Group
Den här artikeln är rolig. Tänk vad det förändras. Då, där, dög det bara med en “riktig” Fender eller en “riktig” Gibson. Ibanez var väl den enda kopia som nästan dög. Fattigmansgitarr. Resten ratades av experterna och oss andra. Antar att samma sak gäller för de Kinesiska kopiorna idag. Det är bara att vänta 50-år.
Själv vågade jag mig inte på någon av Japanerna. Jag sålde min “stratta” från 1958 och köpte en sprillans Ovation i början av 70-talet. Gillade den mycket. Sålde den och min Marshallstack när jag började plugga i slutet av 70-talet och det blev en tv istället. Tänka sig. Undrar om någon spelar på de grejerna idag? Vem? Ja det skulle man vilja veta.
Men lyssna inte på någon som kallar sig expert eller kommer med expertutlåtanden. Tänk själv!