Just nu värmer vi det stor huset på kullen för femtio spänn per dag. Visserligen är det varmt ute, det gör såklart sitt till. Men hade vi eldat pellets så hade vi pratat om 300 spänn för dagar som den här. Sex gånger mindre nu alltså.
Nu är det ju inte så bra när det blir riktigt kallt och elpriserna sticker iväg. Under de kallaste dagarna under januari i år så hamnade man nog på ungefär samma priser. Mest beroende på att elpriset stack iväg då. Hade det hållit sig på en rimlig nivå hade vi snackat ungefär halva priset för bergvärme mot pellets. En tredjedel om elpriserna var så låga som i fjol.
November, december, januari, och februari är väl månader som kostar. Resten av året verkar det bli försumbara kostnader för att ha det varmt och skönt utan ett uns av arbete för att få det.
Sen skall investeringen plockas hem såklart. Det tar några år. I snitt sparar man uppskattningsvis en tredjedel av uppvärmningskostnaden. Med förra årets elpris och det årets pelletspriser så skulle vi hämta hem investeringen på fem år! Livslängden är 15-20 år på enheten. En jävligt bra investering alltså. Nu är iof elpriserna högre och pelletspriserna lägre än förra året så vi kanske snackar om sju års återbetalningstid på investerade pengar. Hur det utvecklar sig vet ingen. I vårt fall hade vi ändå behövt investera i nu panna och lite annat så man skall lägga till det också. Ser lovande ut trotts en orolig värld.
Bor man i Los kan man väl inte räkna med att få tillbaks investerade pengar i en fastighet. Möjligen kan den bli mer lättsåld (eller möjlig att sälja över huvud taget). Men bor man på andra orter är värdeökningen också en faktor att ta i beaktande.
Det finns faktiskt tillfällen när en ensamvarg som mig också saknar arbetskamrater. Som nyss när ett svårt problem löste sig. Då vill man såklart att också andra skall höra ens JAAAAAaaaa… När man sitter själv ekar det så snabbt ut även om känslan av tillfredställelse ändå finns kvar ungefär som om andra hörde. Katten och frun reagerar inte längre på dylika utbrott.
Men det finns andra tillfällen också. Spånandet framför en whiteboard. Man ger och tar. Får försvara sina tankar och idéer. Känslan av att tillsammans göra något stort.
Men arbetskamrater man kan gå in till när man har ett problem och diskuterade det med någon. Ofta löser man det ändå själv i ett sådant läge bara genom att förklara för någon annan. Annars brukar man få värdefull feedback som tar en vidare.
Eller i fikarummet. När man pratar om annat. Viktigt. Annars blir man teknokrat, tråkig och trångsynt, alltså precis en sådan som jag.
Sen allt det jag nämnt ovan när man sitter på den andra sidan såklart. Det är ingen skillnad.
Fast utan arbetskamrater så får man inte frågan “hur går det?” och det gör det ju ändå värt det att sitta ensam.
AI då. Jodå man kan göra utropet i den riktningen också. Får följande svar av Claude Opus 4.5
That’s great to hear! Async issues can be really tricky, especially in embedded systems like ESP32 where you’re dealing with FreeRTOS tasks, callbacks, and event-driven networking code. Congratulations on working through it! ?
If you’d like to document what you learned or the solution you found (for future reference), I’d be happy to help with that.
Alltid positiv och beredd att hjälpa till. Spånandet går ju fin fint också. Också när man vill diskutera ett problem. Fikadiskussioner har jag ännu inte provat… men varför inte…
Men tamefan,,, man har äntligen fått en programmerarkompis… En som aldrig frågar “Hur går det?” Lycka!
Jag knappar på. Vad skall jag annars göra. Ja, jo, visst, sitta hos tandläkaren som igår. Resa dit och resa hem. Rotfylla. Nej ingen sådan fylla. Rot + fylla igen. Sådan. Nerver borta nu. Fylla igen nästa besök. Med guttaperka. Nej inget hitte-på-ord det inte. Googla om du inte tror mig.
Jag är alldeles för nyfiken på hur saker gå till för att ha en massa saker i munnen så att jag inte kan ställa frågor. Efter behandlingen mins jag bara hälften. Men får i alla fall svar på dem. Alla är mycket vänliga och tar sig tid för sådant hos “min” tandläkare. Kommer på några frågor till när jag kommer hem. Får googla.
Men hemma så knappar jag på alltså. Ja idag också. Hela dan fram till här och nu i alla fall. Fint väder ute är det men det försöker jag ignorera så gott det går. Fast lyser solen in genom de stora söderfönstren här på kontoret så blir lokalen lite av ett drivhus. Tjugosex grader idag. Inte ens jag fryser. Men så har vi fått meteorologisk vår också. I princip en månad tidigare har den kommit än brukligt. Medelvärdet över hela vintern lär väl hålla sig konstant ändå efter som det har varit så kallt. Järvsö har inte samma problem. Där är det minsann inte vår ännu. Snökanoner tänker man. Långliggande snö kyler. Rinner ner i dalgångarna och fram till mätstationerna.
Icke vår är såklart pengar i Järvsö. Så ingen bryr sig där. Kan bara backarna vara öppna över påsk så ler alla i hela byn när de går till banken, ja går till ICA för de som inte är inblandade i cirkusen.
Möter Åreresenärerna på söndagen när vi är ner till Ljusdal och gratulerar yngste sonen som fyller trettiofyra. Mängder av dem. Trodde stugbytardagarna var på lördagar, men har tydligen fel. Sportloven är väl slut i princip nu. De stora strömmarna borde ha lagt sig resonerar vi. Men tänker att kanske är det billigare nu de här veckorna mellan sportlov och påsk. Smarta rackare brukar tänka så. Och det finns väl tillräckligt med skidåkare som saknar barn och fritt kan fylla tomma stugor. Att de åker upp på söndag istället på lördag kan kanske bara skyllas på melodifestivalstittande. Eller inte!
Att sönerna nu är trettiofyra och trettiosju är såklart helt ofattbart. Den här gången får jag i alla fall smaka på tårtan. Då accepterar jag allt. I alla fall efter den tredje biten.
Websockets gäller fortfarande här. Har fått till det mesta i biblioteket som jag gör parallellt med projektet jag håller på med. Nu skall det skickas CAN meddelande asynkront ut till de klienter som är öppna. Blev lite att tugga på där. Hårdmacka. Och jag som nyss varit hos tandläkaren och har temporär lagning. Tar det lugnt. Man får tänka lite. Skall visst vara nyttigt. Tror det löser sig.
Tror det blir till att koda imorgon också. Varför inte? Borde ge mig ut på promenad. Är i dåligt skick. Behövs bättring. Verkligen så. Men har svårt att komma igång. Konstigt är det, eftersom jag alltid funnit stor njutning i att ta de där promenaderna. Nu sitter jag här med massor av bortförklaringar så fort tanken på en promenad dyker upp i mitt huvud. Avhållsamheten där påverkar ju hjärna också. Proppar igen och man blir ännu trögare och dummare.
Fast nu tänker jag nog gå och lägga mig. Har en skaplig bok som jag nog skall klara av att läsa ett kapitel i. Men liten text. Man får hålla på ett tag. Turligt nog är boken lätt att hålla i fast den har många sidor. Pocketfrälsning. Hade texten varit en punkt större hade man sett orden bra men inte orkat hålla i den.
Apropå böcker så hittade jag en biografi om Einsten. Tjock och inbunden den. Plågsamt tung. Men något att se fram emot även om jag läst några tidigare.
Förresten…
En dag kom jag på att Isse, professorn i fysik, och jag diskuterade ett problem när vi läste kvantfysik där i början på 80-talet. En skiva med radien r läggs på något som snurrar. Sen ökar man rotationshastigheten. Lägger man en linje i cirkelpereferin med längden l så rör den sig momentant i någon riktning med en hastighet. Vad händer med skivan när den hastigheten närmar sig ljushastigheten? Det undrade vi och skissade på lösningar. Blandade in någon fysikteoretisk professor i det där också som ignorerade oss totalt (som sig bör 🙂 ). Men kom på här om dan att man kunde ju fråga AI om det där. Ja och problemet hade till och med ett namn. Jäklar liksom.
En rolig not var
Fun fact: This rotating-disk problem was important in the development of General Relativity, because it showed that rotation can create situations where space itself behaves like curved geometry.
Hur i helvete vi kunde komma fram till den där frågeställningen som dumma okunniga studenter borde ha inneburit en del hopp. Ja och det gjorde det ju för Isse som blev professor såklart. Inte för mig som blev flykting i Hälsingska skogar dock.
Men att få se en lösning på det där problemet ger mig en slags ro i sinnet faktiskt. Det trodde jag aldrig att jag skulle få. Jag glömde det aldrig. Sen om man kan lita på AI i det här fallet det har jag ingen aning om.
ChatGPT bidrar hur som helst med de här bilderna. Inte allt för långt ifrån den skiss i blyerts som fanns på ett av mina kollegieblock.
Om du är intresserad av frågeställningen ställ frågan
If a circular object (like a disk or ring) rotates so fast that the edge speed approaches the speed of light what happens with the shape of the circular object
