KÄMPA! 🙂
Klädd i grönt från topp till tå? Nej, inte jag. Men man borde vara. Tydligen. För det är Saint Patrick’s Day. Varför associerar jag till potatis? Hyr som helst kan man bli nypt hör jag om man inte är grön denna dag. Frågan är bara vem som skall nypa mig tänker jag och sätter på mig samma jeans som igår och min sunkiga tisha.
Ner till människobyn igår. Lämnar bilen. Men tvättar den först. Lång kö av tvättsugna. Jag i den. Men fantastisk maskin. Helst skall den ju inte skrapa lack och kaross och ha sönder rutor. Inte mycket plats för buggar där om man inte vill ha väldigt sura användare.
Bussen hem går den här dagen. Jag höjer på ena ögonbrynet av förvåning. Men skall en elbuss låta såhär
Nåja, Looslimpan har väl alltid låtit något åt det där hållet så allt är väl som det skall.
Ensam är jag de sista fyra milen. Känns lite lyxigt sådär. Trotts att bussen låter illa. Egentligen borde man väl skämmas. Så mycket el till spillo för att frakta hem en enda gammal gubbe till sin kulle.
Idag är alltså bilen på service. Skall hämta imorgon. Mycket pengar för lite är det väl egentligen. Men just det där med att någon annan går igenom grejer och har en åsikt om skicket känns ändå bra. Så vi följer de där serviceintervallen. Fixar det mesta som kommer upp. Skönt att ha en bil som man (tror) man kan lita på. Vår förra och flera före den har inte varit i det skicket. Varje gång man startade visste man inte om de skulle starta. Varje gång man gjorde en längre resa visste man inte hur det skulle gå. Varje missljud kunde innebära ekonomisk undergång. Eller i alla fall timmar liggande i snö och kyla skruvandes. Bättre nu.
Hemma igen hoppar jag på mitt projekt igen. Då precis som idag tittar jag mig runt i lokalerna och känner att JA, här vill jag vara. Den känslan skall inte underskattas. Finns rikedom dolt däri. Ändå känner jag den i princip varje morgon jag kommer ner hit till kontoret. Jag är sugen. Fast oss som är miljardärer på den där känslan listas såklart inte i finanstidningarna. Förnöjsamheten har inget pris.
Dagen kommer att ägnas åt att fixa en binär variant som körs över websocket. Fast lösningen är mer generell än så. Jag fixar den så att den fungerar på de andra överföringsmekanismerna som VSCP använder sig av också. En avstickare som bryter sönder och förstör. Det är/blir lite kämpigt ett tag. Men det går över. Hade man en ekonomisk blåslampa i rumpan hade det varit vansinne dessutom. Men nu har man inte det. Gör det som man tycker är rätt istället för mest ekonomiskt. Kanske vinner mitt företag en dag tävlingen om aktiebolag som gått med förlust flest år. Sandkonst är kanske inte världens bästa affärsidé ändå.
Soligt ute. Stannar alltså inne och jobbar jag. Om någon nu kan tro mig när jag använder det ordet som hemmasittarnas hemmasittare.
