Month: February 2026

Hemma igen efter en dag i Bollnäs. Jodå, får Sushi. Nöjd alltså.

Har varit dålig i magen några dagar. Det är den där stenen i bukspottskörteln. Den slår liksom till ibland. Plågar mig. Men bara lite. Alltså får jag skita i Bollnäs. Ja i bildlig mening då alltså. För där var vi när jag gjorde det.

Hemma igen på kontoret trycker det på igen. Men jag behöver kaffe också så jag håller mig medans jag sätter på det. Turligt nog är det nära till kontorets toalett. Men när jag släpper på (ja det är underbart) så kommer det till mig att det egentligen inte behövs så mycket i livet för att man skall uppskatta olika saker riktigt mycket. Är man törstig t.ex. så är det verkligen fantastiskt att dricka. Ja samma sak gäller när man är bajsnödig kan jag meddela. Hade man inte fått gå så skulle man lätt skänkt bort huset om det var det som krävdes för att få komma in på en toalett.

Att leva liv är egentligen inte så krångligt, ja om man inte krångalar till det.

Vi har alltså månadshandlat. 95% av månadens handling är gjort. Frukt, kanske ett mjölkpaket och en fil är sådant som kan tillkomma. Jo kanske en odd semla också. Om det trycker till i den delen av hjärnan.

På sushistället är det mycket folk som vanligt i lunchtid. Mängder av människor. En av mina hobbies är att studera de där människorna. Jag älskar det. Titta på mänskligheten lite utifrån sådär och undra över alla liv, vad de skall göra ikväll när de kommer hem, vad som gör dem glada, vad som gör dem ledsna. Var enda en av dem har en historia att berätta. Lika mycket har de var och en eller mer där till än allt vad Ulf Lundell har producerat i sin Vardagar serie. Tänka sig. Fantastiska unika människor allesammans. Man borde egentligen ställt sig på en stol där inne och högt talat om det där för dem.

Men det gör man inte.

Senare inne på Jula släpper en man mig före i kassan. Jag blir lite MÄH! av det. Inser när jag kommer ut att det är lite sorgligt att man lever i en värld där man blir förvånad över lite visad vänlighet.

Gör en lite ledsen.

Fast nu skall jag dricka kaffe och jobba lite. Det gör mig glad. Sen är det helg. Inget fel det heller. Tro det finns något projekt jag kan ta tag i och om inte finns det alltid en soffa och en bok att ägna tid åt. Kanske hinner man med båda. Det får sådant man se. I det lilla finns det stora.

Det kom ett mail igår. Från Spotify. Man förändrar sina API’er. Popularitetsindex och följare kommer man inte längre kunna hämta. Inte heller kommer man att kunna skapa spellistor äver API’erna. Därmed dödar man initiativ som Hälsingetoppen. Synd tycker ju såklart jag då.

Nåja, mindre jobb för mig. De gör ju såklart som de vill enhörningarna.

Turligt nog lever man ju inte på det där. Men var med om något liknande med Microsoft en gång i tiden. Visual Basic hade blivit en stor succé och man hade skapat en stor marknad för komponenter till den miljön och där fanns jag med på ett hörn. Över en natt lyckades man förstöra hela den där marknaden och sin fantastiska produkt också. De som sägs vara de smartaste är väldigt sällan det.

Man bör hålla sig borta från beroende av storbolag om man är en liten företagare. Nyckfullhetens boningar det där och man kan kosta på sig det också såklart.

Vasalopp på söndag. Ni vet vad DET betyder. Vårkänningar. Tittar man på långtidsprognoserna så ser det också mycket riktigt lovande ut för mars. Åtminstone temperaturmässigt. Mer tungsnö skall väl förflyttas medelst spadar också de kommande veckorna. Jag antar att man kommer att överleva det i år också som varje annat år. I alla fall om man inte tar i så man kurkar och faller ihop. Stavningskontrollen gillar inte “kurka” för övrigt. Hoppas ni läsare vet vad jag menar i alla fall.

Skall försöka leta upp en sushirulle idag. Eller några stycken. Förflytta dem genom svalget ner i väntande mage. Sen bokrea och leta något att läsa och att somna till. Ja och hämta hundra kassar mat. Månadshandling alltså.

Räkor, nope, det äter jag inte.

Det regnar. Han som skriver, jag, gubben i det gula huset på kullen, ja jag igen alltså, skottar. Blötsnö. Helvetessnö. Man är trött på vintern nu flera veckor innan man brukar bli trött på vintern. TRÖTT skrev jag. JAPP TRÖTT!

Sen fyller jag fågelmat. Det är liksom en plikt att se till att fåglarna har sitt under vintern. Japp en plikt som människa om man har mycket. Har man litet är man befriad, andra som avstår bör dock skämmas över snålheten och slöheten.

Innan skottningen skjutsar jag ner K. Hon samlar pensionärer idag. Jag går inte. Försöker lura mig själv. Lättare att bedra sig själv än andra. Men man måste ju träna.

Innan det lunch. Nu fattas det så mycket tänder i fattigkäften efter bryggans frånfälle att det börjar bli svårt att tugga. Det är mest framtänder. Men det där skall väl ordna sig det med. Tandläkaren tittade på mig som om jag skulle tycka det var för dyrt när hon berättade att den fortsatta behandlingen skulle kosta tre tusen. Själv upplever jag det nog som den största rea på behövligheter jag hittills varit med om i mitt liv. Jag sa alltså ja. Det kör vi på.

Men guldtänder blir det inte. Å andra sidan inte plast heller.

Man blev inte Lill-Babs stipendiat i år heller. Men skulle såklart blivit rätt förvånad om man blivit. Frågat, “varför det?”, liksom. Men noterar att en massa fina priser går till nya artister som tolkar gamla saker. Det skall kännas igen. Vara som förr. Kalle Anka på julafton. Karl-Bertil. Inte en massa nytt konstigt. Man skall nog vara glad när man håller sig på armlängds avstånd från nomineringarna. Då gör man viktiga grejer. Kanske. När det gäller priser och man är i min ålder så kan man få sådana där hederspriser. Delas ut som tröstpriser för lång och trogen tjänst. Lite som den slutgiltiga spiken i kistan. Hårt i slagen med en förgylld spik.

Fast egentligen kodar jag. Hade ju tänkt mig websockets på den nya enheten också. VSCP har definierat två protokoll som går under websockets. Så då får man lägga till dem. Som man bäddar får man ligga. Fast jag tycker ju det är roligt. Japp, det är något fel på mig och har alltid varit det. En dissonans, ett missljud och lite läckande olja. Inte riktigt fungerande.

“Vår” lokala tidning Finnmarksbladet/Looslappen ligger i lådan. Fast numera är det till 99.98% Finmarksblad. Urtråkig. Dags att flytta det där till “vår” site och se till att texter uppdateras dagligen. Problemet med de flesta sådan projekt är att man visst gör skitsnygga websiter, men sen händer inte så mycket mer. Utseende är egentligen inte värt ett skit om man inte uppdaterar och levererar innehåll. Looslappen startades ju en gång här i huset. Gissa vem som initierade och finansierade?

Börjar hur som helst bli dags att spara pengar till komponenter om jag nu skall börja tillverka grejer igen. Även om man inte gör så många i antal kostar det ändå pengar. Man får alltså skita i semlorna under resten av säsongen.

På söndag Vasalopp. Dagen före firar K och jag 45-år tillsammans. Det finns helt enkelt ingen måtta på någonting just nu.