
Det regnar. Han som skriver, jag, gubben i det gula huset på kullen, ja jag igen alltså, skottar. Blötsnö. Helvetessnö. Man är trött på vintern nu flera veckor innan man brukar bli trött på vintern. TRÖTT skrev jag. JAPP TRÖTT!
Sen fyller jag fågelmat. Det är liksom en plikt att se till att fåglarna har sitt under vintern. Japp en plikt som människa om man har mycket. Har man litet är man befriad, andra som avstår bör dock skämmas över snålheten och slöheten.
Innan skottningen skjutsar jag ner K. Hon samlar pensionärer idag. Jag går inte. Försöker lura mig själv. Lättare att bedra sig själv än andra. Men man måste ju träna.
Innan det lunch. Nu fattas det så mycket tänder i fattigkäften efter bryggans frånfälle att det börjar bli svårt att tugga. Det är mest framtänder. Men det där skall väl ordna sig det med. Tandläkaren tittade på mig som om jag skulle tycka det var för dyrt när hon berättade att den fortsatta behandlingen skulle kosta tre tusen. Själv upplever jag det nog som den största rea på behövligheter jag hittills varit med om i mitt liv. Jag sa alltså ja. Det kör vi på.
Men guldtänder blir det inte. Å andra sidan inte plast heller.
Man blev inte Lill-Babs stipendiat i år heller. Men skulle såklart blivit rätt förvånad om man blivit. Frågat, “varför det?”, liksom. Men noterar att en massa fina priser går till nya artister som tolkar gamla saker. Det skall kännas igen. Vara som förr. Kalle Anka på julafton. Karl-Bertil. Inte en massa nytt konstigt. Man skall nog vara glad när man håller sig på armlängds avstånd från nomineringarna. Då gör man viktiga grejer. Kanske. När det gäller priser och man är i min ålder så kan man få sådana där hederspriser. Delas ut som tröstpriser för lång och trogen tjänst. Lite som den slutgiltiga spiken i kistan. Hårt i slagen med en förgylld spik.
Fast egentligen kodar jag. Hade ju tänkt mig websockets på den nya enheten också. VSCP har definierat två protokoll som går under websockets. Så då får man lägga till dem. Som man bäddar får man ligga. Fast jag tycker ju det är roligt. Japp, det är något fel på mig och har alltid varit det. En dissonans, ett missljud och lite läckande olja. Inte riktigt fungerande.
“Vår” lokala tidning Finnmarksbladet/Looslappen ligger i lådan. Fast numera är det till 99.98% Finmarksblad. Urtråkig. Dags att flytta det där till “vår” site och se till att texter uppdateras dagligen. Problemet med de flesta sådan projekt är att man visst gör skitsnygga websiter, men sen händer inte så mycket mer. Utseende är egentligen inte värt ett skit om man inte uppdaterar och levererar innehåll. Looslappen startades ju en gång här i huset. Gissa vem som initierade och finansierade?
Börjar hur som helst bli dags att spara pengar till komponenter om jag nu skall börja tillverka grejer igen. Även om man inte gör så många i antal kostar det ändå pengar. Man får alltså skita i semlorna under resten av säsongen.
På söndag Vasalopp. Dagen före firar K och jag 45-år tillsammans. Det finns helt enkelt ingen måtta på någonting just nu.