Hemma igen efter en dag i Bollnäs. Jodå, får Sushi. Nöjd alltså.
Har varit dålig i magen några dagar. Det är den där stenen i bukspottskörteln. Den slår liksom till ibland. Plågar mig. Men bara lite. Alltså får jag skita i Bollnäs. Ja i bildlig mening då alltså. För där var vi när jag gjorde det.
Hemma igen på kontoret trycker det på igen. Men jag behöver kaffe också så jag håller mig medans jag sätter på det. Turligt nog är det nära till kontorets toalett. Men när jag släpper på (ja det är underbart) så kommer det till mig att det egentligen inte behövs så mycket i livet för att man skall uppskatta olika saker riktigt mycket. Är man törstig t.ex. så är det verkligen fantastiskt att dricka. Ja samma sak gäller när man är bajsnödig kan jag meddela. Hade man inte fått gå så skulle man lätt skänkt bort huset om det var det som krävdes för att få komma in på en toalett.
Att leva liv är egentligen inte så krångligt, ja om man inte krångalar till det.
Vi har alltså månadshandlat. 95% av månadens handling är gjort. Frukt, kanske ett mjölkpaket och en fil är sådant som kan tillkomma. Jo kanske en odd semla också. Om det trycker till i den delen av hjärnan.
På sushistället är det mycket folk som vanligt i lunchtid. Mängder av människor. En av mina hobbies är att studera de där människorna. Jag älskar det. Titta på mänskligheten lite utifrån sådär och undra över alla liv, vad de skall göra ikväll när de kommer hem, vad som gör dem glada, vad som gör dem ledsna. Var enda en av dem har en historia att berätta. Lika mycket har de var och en eller mer där till än allt vad Ulf Lundell har producerat i sin Vardagar serie. Tänka sig. Fantastiska unika människor allesammans. Man borde egentligen ställt sig på en stol där inne och högt talat om det där för dem.
Men det gör man inte.
Senare inne på Jula släpper en man mig före i kassan. Jag blir lite MÄH! av det. Inser när jag kommer ut att det är lite sorgligt att man lever i en värld där man blir förvånad över lite visad vänlighet.
Gör en lite ledsen.
Fast nu skall jag dricka kaffe och jobba lite. Det gör mig glad. Sen är det helg. Inget fel det heller. Tro det finns något projekt jag kan ta tag i och om inte finns det alltid en soffa och en bok att ägna tid åt. Kanske hinner man med båda. Det får sådant man se. I det lilla finns det stora.
