Ja inte vet jag…
Till slut så lyckades jag få till de där bromsbackarna. Ljusdal idag alltså. Inne. Men granne med biltvättande pedanter så blöt in på bara rumpan. Men inne är ändå inne. Jag har legat ute i snön i kyla och rusk allt för många gånger för att inte uppskatta den lyxen.
Jodå, det sitter fast. Kolven på ena sidan vill inte riktigt röra sig. En pinne på den andra. Tar en stund att reda ut. Men det reds ut. Kan åtminstone flina åt det. Ja och åt det faktum att jag lyckats får med mig alla verktyg som behövdes.
Belöningen denna dag är en mozarellamacka och en semla, Tycker att jag gjort mig förtjänt av båda faktiskt.
Nu är det här lite som att städa innan städfirman kommer. Jag skall nämligen lämna in bilen på service nästa vecka. Noterade dock att man skulle ha fyratusen för att byta bromsbackar och då tittade snålåke fram. Nu hamnade slutsumman på femhundra och några bortkastade pensionärstimmar. Jodå visst, man kan ha roligare i livet. Definitivt. Att hålla på och greja med bilar är, och har aldrig varit, inte min favoritsyssla. Men mycket man gör är ju inte det.
Servicen lär för övrigt göra ett skapligt hål i (den tunna) plånboken i alla fall.
Nu sitter jag här frusen hela vägen in i märgen efter att ha haft blöta kläder på mig. Händerna är bilmekanikersvarta och jag bör nog försöka angripa dem en gång till för att få dem att återgå till programmerarhänder. Fast å andra sidan ser det ju ut som om man har jobbar med de där händerna. Som programmerare framgår ju aldrig det. Så kanske skall låta skiten sitta.
Kallt är det hur som helst fortfarande. Fat inte inne. Och det kan man ju se som alltid något.
Hittar inget att klaga på. Avstår därför motvilligt från att göra det.