KÄMPA! 🙂
Klädd i grönt från topp till tå? Nej, inte jag. Men man borde vara. Tydligen. För det är Saint Patrick’s Day. Varför associerar jag till potatis? Hyr som helst kan man bli nypt hör jag om man inte är grön denna dag. Frågan är bara vem som skall nypa mig tänker jag och sätter på mig samma jeans som igår och min sunkiga tisha.
Ner till människobyn igår. Lämnar bilen. Men tvättar den först. Lång kö av tvättsugna. Jag i den. Men fantastisk maskin. Helst skall den ju inte skrapa lack och kaross och ha sönder rutor. Inte mycket plats för buggar där om man inte vill ha väldigt sura användare.
Bussen hem går den här dagen. Jag höjer på ena ögonbrynet av förvåning. Men skall en elbuss låta såhär
Nåja, Looslimpan har väl alltid låtit något åt det där hållet så allt är väl som det skall.
Ensam är jag de sista fyra milen. Känns lite lyxigt sådär. Trotts att bussen låter illa. Egentligen borde man väl skämmas. Så mycket el till spillo för att frakta hem en enda gammal gubbe till sin kulle.
Idag är alltså bilen på service. Skall hämta imorgon. Mycket pengar för lite är det väl egentligen. Men just det där med att någon annan går igenom grejer och har en åsikt om skicket känns ändå bra. Så vi följer de där serviceintervallen. Fixar det mesta som kommer upp. Skönt att ha en bil som man (tror) man kan lita på. Vår förra och flera före den har inte varit i det skicket. Varje gång man startade visste man inte om de skulle starta. Varje gång man gjorde en längre resa visste man inte hur det skulle gå. Varje missljud kunde innebära ekonomisk undergång. Eller i alla fall timmar liggande i snö och kyla skruvandes. Bättre nu.
Hemma igen hoppar jag på mitt projekt igen. Då precis som idag tittar jag mig runt i lokalerna och känner att JA, här vill jag vara. Den känslan skall inte underskattas. Finns rikedom dolt däri. Ändå känner jag den i princip varje morgon jag kommer ner hit till kontoret. Jag är sugen. Fast oss som är miljardärer på den där känslan listas såklart inte i finanstidningarna. Förnöjsamheten har inget pris.
Dagen kommer att ägnas åt att fixa en binär variant som körs över websocket. Fast lösningen är mer generell än så. Jag fixar den så att den fungerar på de andra överföringsmekanismerna som VSCP använder sig av också. En avstickare som bryter sönder och förstör. Det är/blir lite kämpigt ett tag. Men det går över. Hade man en ekonomisk blåslampa i rumpan hade det varit vansinne dessutom. Men nu har man inte det. Gör det som man tycker är rätt istället för mest ekonomiskt. Kanske vinner mitt företag en dag tävlingen om aktiebolag som gått med förlust flest år. Sandkonst är kanske inte världens bästa affärsidé ändå.
Soligt ute. Stannar alltså inne och jobbar jag. Om någon nu kan tro mig när jag använder det ordet som hemmasittarnas hemmasittare.
Så går Edsbyn och blir mästare igen i bandy och “byn” blir guldbyn igen. Tänka sig. Sicken lördag. Man blev alldeles svettig. I soffan…
Jag försöker känna ingen supportrar man ser på tv. Siktar in sig på de gråa. Men inte en kotte känner jag igen. Ljusnan har en bildserie idag och där känner jag i alla fall igen Allan Kring. Speleman han också. Både nu och när det begav sig. Men ändå lite roligt att känna igen åtminstone en. Känns som man borde ha känt igen fler.
Fast jag flyttade 1978. Det är några år sedan. Voxnan har levererat många kubikmeter vatten under bron i byn sedan dess. Det mesta är glömt och förlåtet. Som det skall vara.
Men tror nog att jag fortsätter att känner mig lite som en Edsbybo också denna vecka. Mest för sakens skull. Sen får det vara nog. Sentimentalitet är ingen känsla jag odlar med alltför mycket energi.
Ny vecka. Men sönderhuggen så jag känner icke mycket hopp. Imorgon skall jag ner och lämna bilen på service igen. Ett nytt försök alltså. Man hoppas att det finns bussar som kan ta en hemåt denna gång. Men en halv dag går åt helvete på det där. Slöseri med en förträfflig måndag.
Sen tisdag, då skall jag väl ändå kunna arbete lite. Hoppet lever i alla fall ännu för den saken.
Onsdag är det dags igen. Hämta bil. Ja i alla fall förhoppningsvis. K skall också ner då. Ja och hem igen. En hel dag åt helvete där.
Sen torsdag kanske man kan få arbeta på.
Hur det blir på fredag återstår att se. Men om inte verkstaden i Ljusdal hittar problem med baklykta så blir det Hudiksvall då. Problemet med den där lyktan är egentligen ett garantiärende som hör ihop med en monterad dragkrok. Så därför Hudiksvall där dragkroken monterades förra året. Men eftersom jag har service i Ljusdal har jag bett dem lägga en timme på det där också så att man kanske kunde slippa turen ut mot kusten på fredagen. Fast har inget större hopp där. Troligen alltså en heldag i Hudiksvall också. K har lovat att hänga på i så fall och då kan det kanske bli lite lättare att överleva en dag i väntans alle.
Det blir som det bli som vanligt. Jag har verkligen inget att klaga på så bra som jag har det.
Tomaterna åkte ner i jorden idag. Något sent. Men bättre sent än aldrig gäller väl där också. K fixade det där. Själv smög jag runt ute i vårsolen tillsammans med en av katterna. Fyfan vad skönt det är nu!
Deklarera skall man göra i veckan också. Men numera är det enkelt. En extra bilaga att fylla i sen är det där avklarat. Man hinner inte ens bli svettig. Pengar tillbaks skall det bli också. Några kronor. Av hävd gäller här att just skattepengar tillbaks får man använda på onyttigheter. Funderar på vilka onödiga saker man inte redan har. Många är inte dom. Men en diskmaskin kanske. Helt onödig men ganska bra ändå.
Nåja. Ny vecka. Man gör så gott man kan av det som den har att bjuda på. Mer kan man inte göra. Nöjd med att man får en vecka till. Om man nu får det?
