Gissa vad jag gör. Jo, dokumenterar. Suck på den. Dubbelsuck rent utav. DET ÄR SÅ JÄVLA TRÅKIGT. Var är AI när man behöver AI egentligen. Jodå, har försökt släppa loss AI på materialet men det är som att släppa loss en full Amerikan vid en Remmington skrivmaskin där det finns en bunt oskrivna papper av bästa kvalitet bredvid. Det bli många – MÅNGA – ord, men inte mycket sagt av värde. Antar att AI motorn tränats på Amerikaner i just den där sysslan. Bäst jag stapplar mig fram genom dokumentationsträsket själv istället. Fast egentligen kunde man väl släppt loss den där AI’n. Det brukar inte vara så många som läser. Det är lättare att skicka ett mail med “hur….”. Ja och jag svarar ju så gärna. Oftast den sociala kontakt jag har under den dag.
Fast i morse reste jag ner till Ljusdal. Köpte golvsockel. Lite skruv. Mer fog. Några lister. Åkte hem igen. Var hemma vid tio. Ingen han ens märka att jag varit borta en stund. Men folk fanns det där. Ett “Hej” blev det utbytt med en annan levande människa IRL. Det är inte varje dag det sker här på kullen. Hurra liksom.
Är till Hudiksvall idag och handlar elgrejer. Sådant går åt i dussinet just nu. Dyrt är det också. Men det må vara. Jag betalar och går ut och är ungefär lika nöjd vid utgången som jag var vid ingången. Men ganska mycket fattigare såklart.
Tanken är att jag skall köpa golvlister också. Men virrig som man är numera glömmer jag att jag tog av takräcket förra veckan. Hmmm… Det får alltså bli en tur till. Ett tag funderar jag faktiskt på att köpa ett nytt takräcke där i Hudiksvall. Men efter en titt på väderleksrapporten besinnar jag mig. Regn i mängder väntas. Golvlister och regn är inte den bästa kombinationen trotts allt. Nåja, har bil och jag har vilja. Det ordnar sig.
Hem går vägen efter den gamla Dellenbanan. Elektrifierad järnväg. Sedan länge. Men nedlagd nu. Nu hyllas det högljutt de nya elbussar – teknikens framsteg – som skall åka fram och tillbaks efter samma sträcka. OJ! tänker man.
Väl hemkommen har jag fått både kretskort och några påsar med komponenter. Jo en packe strumpor också för att berika den mjuka delen av min personlighet och för att kunna hasa vidare här på kontoret i strumplästen. Prickiga. Men komponenterna… När jag nu börjat med hårdvara igen – underbara syssla – så dyker det återigen upp paketen från olika håll av världen. Idag två paket från Kina (kretskort, LoRa enheter) och ett från Frankrike (processorer). Återigen får jag skämmas att den stora lastbilen skall behöva åka upp hit på kullen med det lilla paketet. Kinesernas grejer hanterade Postnord med förträfflighet. Fattar aldrig varför det klagas så mycket på dom. Har aldrig problem. Hur som helst blir jag aldrig speciellt mycket fattigare på de där hårdvarugrejerna. De levereras fritt och grattis varje gång. Tack för det. Det finns de som uppskattar en referensdesign fortfarande. Jag behöver bara bidra med lite tankearbete.
När vi far iväg i morse får jag en varning av vår LeakBot, att vi har en läcka. Hittar dock ingen men skall leta vidare. Spännande grej det där för övrigt. Man knipsar fast den på ingående röret. Sen monitorerar den och kopplar upp på wifi.
Nu drickes kaffe. En syssla som man definitivt inte skall förringa. Sen skall jag rita klart ett kort och beställa kretskort till det. Ja och så fanns det visst lite dokumentation att fixa…
Den här veckan behöver man inte ens köra listan scramblad för att uppleva det bästa (läs allt) som Hälsingland kan erbjuda i musikväg. Fyra timmar ljuvligheter.
– Ett av de stora mysterierna med svarta hål är att det av någon anledning vid kanten av ett svart hål kan slungas ut material som accelereras till hastigheter nära ljusets hastighet. Vi tror att det är det magnetiska fältet som agerar som en fjäder. När tillräckligt med magnetisk energi trycks ihop så slungas materia bort från hålet i stället för att åka in i det, säger John Conway.
