Att vara ute. Utan att frysa. En hel dag. Wow liksom. Det är nästan lika bra som en studiodag eller en dag med programmerande. Man blir upplyft. Ja det är till och med kolktrastsång där ute. Det vackraste jag vet. En första svala svirrar över våra huvuden. Tjattertanterna (Björktrastarna) befolkar trädgården. Man hittar liksom inget man kan gubbklaga på. Det är det ena man möjligen kan sucka över alltså.
Nästan lika bra är det såklart att komma in och få köra igång arbetsveckan. Det där man får i sig utifrån hänger liksom med en in och ger en skön känsla i både kropp och själ.
K och jag har slagit våra (kloka) huvuden ihop och försöker få ihop det växthus vi fick i fjol av en vänlig Hamrabo. Det är inte helt enkelt. Ritningarna vi har hör till ett liknande växthus. Allt är tunnast möjliga metall. Skruvarna är aluminium. Och antingen har dom dragits för hårt en gång eller också pallar dom bara att dras en gång. Går av gör dom i alla fall i part och minut utan att man behöver dra speciellt mycket. Men har fått tag på nya så kanske gör det inget.
Väggar och kortsidor är hur som helst på plats nu. Tak återstår. Det fixar vi nästa helg. Veka grejer är det och man skull bli förvånad om det står kvar efter en normal vinter här på kullen. Men kanske kan man göra lite förstärkningar här och var och få till det där. Vi står liksom inte och faller med det är växthuset eftersom vi har ett till.
Men snart gurka, tomater och lite annat gott, det är bara att gå ut och hämta. En lyx det också.
Men nu alltså arbetsvecka. En annan lyx. Försöker knyta ihop säcken innan K tar semester. En nymodighet i mitt liv är ju att också jag tar semester numera. Ja och gillar det. Ofta drabbas jag bara av några små återfall av jobbiver. Men det brukar fungera. Härligt är det annars också att man kan krypa in i studion och fixa sin skit de dagar det regnar som mest. Det gör att dom dagarna är lika bra som de med högtryck. Vinnare är man alltså.
Några större grejer har vi inte råd med som vanligt på semestern. Men vi brukar unna oss lite extra ändå och med en bil man kan lita mer på så törs man fara iväg lite mer än vi gjort förr om åren. Egentligen bara ++++ alltså. Enkelt liv. Man blir nästan misstänksam. Har man det för bra?