När man tänker på saken så eldar vi väldigt lite pellets just för tillfället här i huset. Ovant liksom.
Det är de där två hålen i väggen som står för varmvattnet under sommaren här. Men drömmen är såklart en solfångare där. Funderar skarpt på om man inte skulle kunna göra en sådan av gamla kylarelement till bilar. Hmmm…
Mycket funderande blir det. Inte lika mycket realiserat. Men som sig bör såklart. En realiserad ide på trettio funderingar är väl OK. Annars har man sannolikt bara ett synnerligen stillastående huvud som inte mäktar med mer.
Det går aningen segt mitt knappande här idag. Inte så att jag inte knappar. Nej befinner mig slutfas och där är det är alltid något mer som skall med. Alltså skall fler och nya tangenter därför tryckas ner. Man blir nära nog stressad. Vill hitta ett avslut. Ja, så att man får börja om från början igen.
Jodå det skall tänkas lite ibland och emellanåt också. Alla vet ju hur jobbigt det kan vara.
Men barfota sitter jag här. Dock med fönster stängda eftersom det regnar där ute. Inga stora mängder. Men tillräckligt för att kyla ner frusna ocoola gubbar. Men barfota är gott nog. Dock blir det troligen ingen fillunch med macka ute i trädgården idag då.
Men sanningen är alltså egentligen att jag inte har tid att skriva detta. Men ville bara bevisa att jag lever. Ja och jo och om, nu någon bryr sig om den saken. Mer än undertecknad då alltså. Som tycker det är en av de viktigaste sakerna med att leva.
Men på’n igen alltså. Det finns ingen annan väg än den.
Mer gräs blir inte klippt. Det regnar nämligen här uppe. Välbehövligt skulle jag tro. “Det kan aldrig regna för mycket innan midsommar” är väl bönders årliga mantra. Är man bondättling så hänger det där såklart med. Man gråter alltså inte. Gör annat. Det finns alltid annat att göra. Vårbruk.
Men nu låtsaskontor. Den sista färden. Nåja. Knappast. Men en av de där slutliga. Man drar igång en vecka på söndag och gillar det. Som alltid.
Men skön helg. Mycket vila men också en hel del gjort. När helgliv är som bäst. Jodå lite gott att äta och dricka på det. En bortskämd människas bekännelse. Man färdas på den ena räkmackan efter den andra genom ett liv.
Liksom.
Nationaldag idag. Folk står i givakt kring blågula fanor runt om i landet. Skiter i det där. Det är bara dumt. Så mycket ondska har skapats av precis det där. Så många döda. Men jag gillar Sverige. Vår dans på knivseggen mellan socialism vs. kapitalism. Jag vill ha oss kvar på den knivseggen. Vet att det är där som vårt framtid finns och att det är där vi tar de rätta, skarpa besluten. Jämvikt. Anledningen till att vi befinner oss där vi gör.
Men då krävs alltså en vänster som är mer än Nationalen och röda fanor. Grundvärderingar måste hämtas upp, men också modifieras. Sen gärna samarbete över de s.k. blocken. Kompromisser är en del av politiken.
Men nationaldagar. Äh.. strunt. Hylla flaggor. Ännu värre. I lumpen skulle vi bära ombord en pall kopieringspapper från kajen av båten. När man går ombord på kustflottans fartyg måste man göra honnör mot flaggan där back. Tro inte att flottans intelligenta befäl tillåter några undantag för de som har tunga buntar med kopieringspapper i händerna. Galenskaper. En galen värd. Lekstuga. Lägg ner. Skapa något annat. Är man Svensk bör man skämmas för den där lekstugan i alla dess grenar.
Gammal bister gubbe i keps ovan. Men inte vilken keps som helst En CC Systems keps. Pendling under några år. Nio mil dit. Nio mil hem. Sen några år som konsult på samma ställe. Samma resa.
Släpper ut geting. Japp, de har annat att göra nu när sommaren har tagit fart. Skall inte vara här inne på låtsaskontor och surra. Troligen blir det många, många fler i år liksom alla andra år. Humlor också. Flugor. Ja andra insekter också. En självklarhet att bry sig om.
Imorgon har Backa-Jan sin födelsedag. Man får väl sjunga en stump för gubben på morgonen ändå fast han gått ur tiden. Saknad hur som helst. Men det tror jag alla läsare av den här bloggen fattat det redan.
Tro inte en sekund på dom där som påstår att livet måste vara eller åtminstone måste upplevas som eländigt. Att det synsättet är det normala. Att älska livet och att leva det är det onormala. Förhållningssättet beror såklart mest på vad man bestämmer sig för. Gillar man att leva eller inte? Svårare än så är det inte. Faktum är så enkel som att livet – hör snackar vi de facto – är en gåva. Hur vi vill förvalta den är upp till oss själva såklart. Helt fritt är det valet. Man kan som en religiös skjuta upp livet till “nästa liv” – “efterlivet”. Man kan oroa sig för allt. Man kan skita i det. Hänga sig i en gran. Tycka det suger, varje dag och varje lång minut. Gnälla över det. Ja, eller helt enkelt (OBS! Enkelt) gilla det då. Man bestämmer det själv. Inga yttre faktorer avgör det. Livet är och blir bara det man bestämmer sig för att ens liv är. Super-nice.
Flum tycker den som inte tänker förändra sitt liv såklart. En rak väg framåt mot döden utan sidoutflykter kan vara färden. Ett gnäll och en suck på de rätta ställena efter den linjen. Liv avklarat där mot slutet. Man skall inte förhäva sig. Eller: Man skall icke förhäva sig. Amen. Och så tillägger man: Som det står i bibeln. Ingen har koll på det ändå. Åtminstone inte så många. Sen kan man gå där och känna ånger för att man förhävde sig. Ja ack och oj.
Liksom.
Men kod behöver knappas. Tankar tänkas. Fönster öppna här i huset. Luft (varm) cirkulerar. Borde väl kunna få lite extra fart på en och annan neuron de där syremolekylerna. Man kan väl i alla fall hoppas på det. Man gör det man måste. Ler medans man gör det. Jodå. Inte så pjåkigt. Tackar som frågar.
Jag njuter lite faktiskt först när jag får den här boken i mina händer. Men ger mig på sidan 267. Slår ihop den med en smäll och avbeställer femman. Det blir inte mer. Jag har nog av mitt eget gnäll. Det som jag försöker mota bort ur eget huvud dagligen. Orkar helt enkelt inte med gubbgnället och lätta pengar jakten. Fy fan! är orden.
Ja och kanske är det så att han avtäcker alla oss gnälliga gubbar som med god fart är på väg ut ur tiden. Men jag kan i alla fall betala mina egna räkningar och får bankid att fungera. Jag har inte slutat lära mig saker. Det har inte den här mannen. Han är som en av de där männen som travar efter sina fruar i mataffären utan att lyfta en hand. Åbäken allesammans.
Jag blir beklämd av att uppleva en sjuttioåring som aldrig har växt upp. Aldrig kommer att göra det heller. Som är inne på kukmäteri hela vägen in i den åldern. Suck.
Fel rem till gräsklipparen såklart. Den är för lång. Måste bytas. Om man får det. Så skjuta åbäket framför sig idag också. Motion. Välbehövlig. Antagligen.
Men härlig dag. Sommar. Det fryses inte. Inte det minsta faktiskt. Ovanligt.
Har en sådan där urtidsupplevelse under gräsklippningen. Jag går där fram och tillbaks. Helt plötsligt står älgkon som går här ofta vid gräsmattskanten. Vi står där båda. Stilla. Ser varandra i ögonen. Det finns ett samförstånd. Kanske varar det en minut. Men tydligt är det där samförståndet. Vi är två varelser som lever på samma planet. Några gudar och härskare behöves inte för någon av oss.
Men sen skall det väl klippas vidare såklart. Min vän springer till skogs. Man tänker mycket när man klipper gräs. Det finns inte så mycket annat att göra. Har svårt att köra över de vackra maskrosorna och andra blommor. Men gräset kör jag så glatt ner. Analogin ä självklar. De vackra klarar sig alltid. Gudarna, det jag är när jag går där med gräsklipparen och bestämmer vem som skall klippas ner och inte, månar om de vackra. Resten, vi andra, de mejas ner utan eftertanke.
Jodå.
Till och med du som tror att du är så jävla stor.
De flesta är inte det.
Möjligen på dagen för sin begravning.
Men en ljuvlig dag för en sådan som mig. Hinner med lite Ulf Lundell och lite sovande i soffan också innan utgång. Liv när det är som bäst. Jag har alltid varit en bortskämd jävel. Serru.
Jävel förresten är inte detsamma som djävul. Om du nu tror det. Djävulen är en mytisk figur från bibeln. Jävlar i personlig form är mer rent dryga personer.
Nu vet du det.
Men nu lite mat. Samförstånd. Kanske en film Sen är den lördagen till ända. Gott så.
Mustasch hjälper mig igenom den sista timmen här på eftermiddagen. Vad vore livet utan hög musik? Rock. “Roll” också tror jag. Energi in rakt in i kroppen som en sil med grumlig vätska rakt in i armvecket. Narkoman och ett svårt beroende på ljud. Hela livet har det varit så. Har alltid musik på. Högt. Eller nästan alltid. Men också då “i tystnaden” upplever jag ofta musik. En röst. En koltrast. Porlande vatten. Vind.
Snurrandet har sakta stabiliserats. Kanske finns det hopp. Kanske är det bara lugnet före stormen. Sådant visar sig. Man kan inte gå och oroa sig för allt.
Tango har jag aldrig dansat med brorsan. Inte vad jag vet. Antagligen blir det väl inte. Är åtminstone osannolikt. Men kanske på varsit håll ändå. En finsk variant isåfall. Ibland är ett påstående bara en bra rubrik. Inget mer.
Ros i munnen när man dansar finsk tango är såklart en självklarhet. En riktigt taggig sak. Så att blodet rinner i mungiporna.
Dansare fascinerar mig annars mycket. Den där lättheten. Att nästan kunna flyga. Ja dansare är väl de som kommer närmast flygandet utan hjälpmedel. Fascinerar grundar sig i att jag själv är som ett betonghus som stadigt och orörligt står där när jag hamnar på ett dansgolv.
Konstigt nog har alla mina längre relationer börjat med något som varit kopplat till dans.
Dansare skulle kunna vara ett andrahandsval i nästa liv faktiskt. Om nu fjäril skulle vara upptaget. Jadå.
En person hittar en Mars i ett annat land. Godiset alltså. Det lite roliga att den här personen kopplar Mars till Sverige. Alltså “tänk att man äter Svenskt godis i det här landet…” istället för “Jaha… var inte ens Mars/Japp Svenskt”. Två olika människotyper det där. Jag gissar att den ena firar nationaldagen och att den andra inte gör det.
När jag jobbade i England så fick jag snabbt öknamnet “Mars Lars”. Eller “smeknamn” kanske. Man var snälla där. Men antagligen åt jag väldigt många Mars. Alla andra gjorde av med pengarna på öl. Olika.
Men fredag alltså. Grön IKEA soffa väntar på mig. Ja och jag väntar på den. Vila nödvändig. Nya tag på söndag kväll igen. Fem punkter kvar. Sen release. Nära nu.
Men helg. Gräsklippning. Men först meka med gräsklippare. Har fått ny drivrem levererad nämligen. Nödvändigt. Gräset växer som om det hade betalt för det just nu. Så om jag skall ramla runt efter den där vrålande saken så får den i alla fall dra mig istället för att jag skall trögskjuta den framför mig med den onödigt stora magen.
Men helg känns skönt. Lite RESET över sommarens helger. Gör gott. Skapar energi. Gillar det. Att man kan göra en massa annat, orelaterat till det man håller på med under veckorna, och få energi fast man blir trött av det andra också. Vi är fantastiska varelser vi människor.
Musik-tillverkar-längtan finns inom mig och är i växande. Men monitor till studiodator används som tv ersättare och ägandes mixerbord är tungjobbat. Måste orda det där. Tappar sugne lite när jag tänker på det där. Musiktillverkar-längtan avtar. Men världen blir väl inte ledsen för det såklart.
Inte jag heller då alltså. Inte nämnvärt i alla fall. Jag står stadigt på marken ändå där jag vill vara.
Men här då. Helg. Skall bara checka in koden. Sen så.
