Categories
Betraktelser & Berättelse

Man i keps med glass

Mer gräs blir inte klippt. Det regnar nämligen här uppe. Välbehövligt skulle jag tro. “Det kan aldrig regna för mycket innan midsommar” är väl bönders årliga mantra. Är man bondättling så hänger det där såklart med. Man gråter alltså inte. Gör annat. Det finns alltid annat att göra. Vårbruk.

Men nu låtsaskontor. Den sista färden. Nåja. Knappast. Men en av de där slutliga. Man drar igång en vecka på söndag och gillar det. Som alltid.

Men skön helg. Mycket vila men också en hel del gjort. När helgliv är som bäst. Jodå lite gott att äta och dricka på det. En bortskämd människas bekännelse. Man färdas på den ena räkmackan efter den andra genom ett liv.

Liksom.

Nationaldag idag. Folk står i givakt kring blågula fanor runt om i landet. Skiter i det där. Det är bara dumt. Så mycket ondska har skapats av precis det där. Så många döda. Men jag gillar Sverige. Vår dans på knivseggen mellan socialism vs. kapitalism. Jag vill ha oss kvar på den knivseggen. Vet att det är där som vårt framtid finns och att det är där vi tar de rätta, skarpa besluten. Jämvikt. Anledningen till att vi befinner oss där vi gör.

Men då krävs alltså en vänster som är mer än Nationalen och röda fanor. Grundvärderingar måste hämtas upp, men också modifieras. Sen gärna samarbete över de s.k. blocken. Kompromisser är en del av politiken.

Men nationaldagar. Äh.. strunt. Hylla flaggor. Ännu värre. I lumpen skulle vi bära ombord en pall kopieringspapper från kajen av båten. När man går ombord på kustflottans fartyg måste man göra honnör mot flaggan där back. Tro inte att flottans intelligenta befäl tillåter några undantag för de som har tunga buntar med kopieringspapper i händerna. Galenskaper. En galen värd. Lekstuga. Lägg ner. Skapa något annat. Är man Svensk bör man skämmas för den där lekstugan i alla dess grenar.

Gammal bister gubbe i keps ovan. Men inte vilken keps som helst En CC Systems keps. Pendling under några år. Nio mil dit. Nio mil hem. Sen några år som konsult på samma ställe. Samma resa.

Släpper ut geting. Japp, de har annat att göra nu när sommaren har tagit fart. Skall inte vara här inne på låtsaskontor och surra. Troligen blir det många, många fler i år liksom alla andra år. Humlor också. Flugor. Ja andra insekter också. En självklarhet att bry sig om.

Imorgon har Backa-Jan sin födelsedag. Man får väl sjunga en stump för gubben på morgonen ändå fast han gått ur tiden. Saknad hur som helst. Men det tror jag alla läsare av den här bloggen fattat det redan.

Tro inte en sekund på dom där som påstår att livet måste vara eller åtminstone måste upplevas som eländigt. Att det synsättet är det normala. Att älska livet och att leva det är det onormala. Förhållningssättet beror såklart mest på vad man bestämmer sig för. Gillar man att leva eller inte? Svårare än så är det inte. Faktum är så enkel som att livet – hör snackar vi de facto – är en gåva. Hur vi vill förvalta den är upp till oss själva såklart. Helt fritt är det valet. Man kan som en religiös skjuta upp livet till “nästa liv” – “efterlivet”. Man kan oroa sig för allt. Man kan skita i det. Hänga sig i en gran. Tycka det suger, varje dag och varje lång minut. Gnälla över det. Ja, eller helt enkelt (OBS! Enkelt) gilla det då. Man bestämmer det själv. Inga yttre faktorer avgör det. Livet är och blir bara det man bestämmer sig för att ens liv är. Super-nice.

Flum tycker den som inte tänker förändra sitt liv såklart. En rak väg framåt mot döden utan sidoutflykter kan vara färden. Ett gnäll och en suck på de rätta ställena efter den linjen. Liv avklarat där mot slutet. Man skall inte förhäva sig. Eller: Man skall icke förhäva sig. Amen. Och så tillägger man: Som det står i bibeln. Ingen har koll på det ändå. Åtminstone inte så många. Sen kan man gå där och känna ånger för att man förhävde sig. Ja ack och oj.

Liksom.

Men kod behöver knappas. Tankar tänkas. Fönster öppna här i huset. Luft (varm) cirkulerar. Borde väl kunna få lite extra fart på en och annan neuron de där syremolekylerna. Man kan väl i alla fall hoppas på det. Man gör det man måste. Ler medans man gör det. Jodå. Inte så pjåkigt. Tackar som frågar.

Lämna en kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.