Så blev det fredag. Snart helg. En helg som behövs. Japp så känns det. Soffan liksom skriker efter mig och min trötta lekamen och jag efter den. Snart möts vi. Härligt!
Hemma idag. Den enda utegång jag tänker företa mig idag är att hämta posten och att bära in en pall pellets. De andra två pallarna får stå till sig till imorgon. Mogna. Men med sex grader varmt där ute är det ingen panik med det där heller. Fantastiskt. Vårkänslor i Januari. Nästan. Fast vi har februari och mars kvar. Månader som vanligtvis bjuder på massor med snö. Ja vanligtvis kallväder också, i alla fall under februari. Så vinter finns det kvar. Det gäller som vanligt att stå ut fram till Vasaloppssöndagen.
Förkyld. Men bara lite. Så jag hoppas fortfarande på mina tappra krigare där i immunförsvaret. Att de kan hålla de invaderande trupperna stången. Om några dagar får man se om den förhoppningen hade något värde eller inte. Virus är för övrigt en väldigt spännande form av “ickeliv”.
Jag läser platsjournal. Programmerare. Inser att även om jag varit trettio så hade det inte funnits några jobb för en sådan som mig. Ja definitivt inte här lokalt såklart men inte annorstädes heller. Det är .net, JavaScript och Java som efterfrågas. Löpande band programmering. Det sökes inte så många systemprogrammerare i plastjournalen, icke heller inbäddade typer som mig. Fast måhända att det beror på platsjournalen. Skitsamma såklart. Jag fortsätter att låtsasjobba och är faktiskt ganska nöjd med det konstigt nog.
Jag måste få till en kamera till våren och björnens fågelautomatrunda. Den kan iof ha blivit skjuten under jakten. Men det vore såklart synd. En rätt placerad kamera borde kunna ge riktigt bra bilder på den när den river ner fröautomaten för tredje året i rad. Lutar åt en Pi med kameramodul. Kanske.
Jag önskar såklart att jag var tio stycken, ja varför inte hundra. Det är så mycket jag vill åstadkomma som en ensam gubbe inte mäktar med. Men det är väl så det är att vara en David mot Goliatarna. Man får helt enkelt låtsas-jobba-på. Det finns inget annat man kan göra, jo, ge upp såklart, men ännu känns inte det som ett alternativ. Fast det borde kanske vara. Jag är egentligen för gammal för det här nu. Borde ägna dagarna åt att läsa tidningen istället för sådana här visioner. Men man måste göra det man måste. Jag har alltid följt mitt hjärta. I allt. Gått åt motsatt håll så många gånger. Aldrig ångrat det. Inte en enda gång.
Windowsburken vill uppdateras. Har det som fredagsuppgift efter fem. Tror väl inte att en jävel sitter kvar ens på ett låtsasjobb en fredag efter fem. Men här såklart. Varesig det handlar om riktigt arbete eller låtsasarbete. Dagarna är för korta för att hinna bli långa ändå.
Fast jag skall återvända till slutföra några sista kodrader innan helg. Men sten på sten byggdes också pyramiderna.