Month: December 2016

Den sista dagen på ett år. Henk skriver att “oliebollen” snart är redo för ugnen. Jag, som besitter Svenska traditioner, vet såklart inte vad det är. Men googlar såklart. Ser gott ut. Ja jag har säkert googlat på den “oliebollen” fler år om jag tänker efter. Eller rent av varje år de senaste fjorton åren som vi känt varandra. Japp allt är runt där i Aalkmar. Ostarna med. Nederländerna är Nederländerna. Det runda är deras favoritgeometri. Fast ostfabrikerna har blivit makerspaces. Det förändras.

Henk säger att hans Raspberry Pi snurrar. Med VSCP såklart. Det är bra. Han har en trea. Jag frågar om någon har en etta med 256M som funkar. Något konstigt där. Men Henk brukar svara i alla fall. På något annat. Bra det. Alltid positiv och glad.

Ja det är lite Indien, Kina, USA, Belgien, Argentina och Australien också i mailkorgen idag  Nytt år för allesammans. Globaliseringen gör att vi firar varandras högtider. Så Gott nytt år säger vi. God fortsättning. Rap på det, mätt efter julen sm man fortfarande är. I alla fall jag. Dinesh kommer förhoppningsvis hem till sin familj från Renesas i New Dehli i helgen, han längtar det vet jag. Han på världens tak, jag på Häsinglands tak. Olika.

Men tack världen. Fanns inte all de där människorna satt jag här själv. Ja nu sitter jag ju här själv. Men vet att alla där ute finns. Att jag bara behöver lösa en biljett och dra så är jag välkommen. Den känslan är skön.

Annars borde jag kanske trycka upp luftskyttetavlor, sådana man skjuter på, med min nuna på och sälja. Men det där står jag ut med. Snart över.  Japp och jag är en långsint jävel!

Har ni tänkt på att den del människor kan klara sig undan med i princip vad som helst och det är lite charmigt sådär. “Oj glömde hen din födelsedag?”. Ja och det gör ju ingenting “för hen är ju så virrig, det vet ju alla”. Men sen finns då andra som definitivt inte får vara sådär. Som körs över med ångvält i allt. Som måste sköta varje petimetrisk detalj för att inte bli utskälld. Jag försöker att inte göra skillnad på folk. Det du ger får du fan i mig tillbaks.

Men håll med om att det är liksom en konstig värld vi lever i.

Jag längtar såklart ut till den där stugan utan centralvärme och vatten som ligger där mitt ute i skogen vid älven. Oj vad jag längtar. Skulle jag inte bli fjäril i nästa liv så stod den där stugan högt upp på önskelistan.

Vi har handlat en påse chips och lite glass och lite annat. Dagen tänker jag tillbringa med boken i soffan. Efter idag är det slut. Sen tillbaks i normala rutiner.

H U R R A  säger jag.

Äntligen!

Fast utvilad. Såklart.

Nu skall jag dricka kaffe. Antagligen beskt och kallt kaffe eftersom jag skrivet det här.

Köp en tavla. Använd luftgeväret. 99 spänn för tio stycken.

 

Läser fortfarande Ceralia och det handlar fortfarande om tarmsystemet. Otroligt intressant. Idag har jag lärt mig att har man problem med lök och kål och vissa kolhydrater så kan det vara så att bakterier från tjocktarmen har tagit sig in i tunntarmen. De här bakterierna är inte så noga vad det bryter ner för något och ställer därför till problem om de finns på den där positionen. MEN om man nu då har problem med att äta lök t.ex. ät några rågmackor efteråt. Vips så är problemet borta. Fantastiskt system. Otroligt intressant. Nästan förlåter den där tråkigaste kursen jag någonsin läst – organisk kemi. Men bara nästan för huva vilken tråkig kurs det där var.

Otroligt spännande område.

SparkFun var en gång ett jävligt roligt företag från USA. Numera rätt trötta. Positionerade. Jag skummar deras nyhetsbrev numera. Gäsp liksom. I Sverige finns inget liknande. Man bara säljer. Tråkigt. Men Seeed lever fortfarande. Har det där Asiatiska drivet. Har man inte provat deras kretskortsproduktion så har man aldrig provat en kretskortsproduktion. Kör alla prototyper där numera. Vinst varje gång.

Fast det blir såklart inte så många prototyper längre. Är det nu jag skall skrika ut min frustration högt och länge över det?

Japp.

Fast man är ju Svensk, fast lite Norrman, överlöparnorrman, också, så man håller igen. Han överlöparen förresten, Törns-Hans, var nog med i det sista Napoleonkriget förresten. Tänk om man vetat det på historielektionerna. Det hade varit en annan sak liksom.

Läser att det investeras som aldrig förr i Svenska tech bolag. Ja ja ja ja ja…. skriiiiiiiiiik.  Håller för öronen medans jag skriker ut min frustration. Jodå, jag har haft Jane Walerud lyssnades på vad jag gör. Tror jag fick en kvart. Sen var jag nog avfärdad där bland snittarna och smoothien. Men hon kom i alla fall fram självmant. Jag stod inte på knä och bad om en audition.  Nu ser jag att familjen Walerud satsar tillsammans. Tobii, Klarna m.fl. är väl hennes barn. Men hon vill se ungdom och Erlang. Jag har inget av det. Respekt ändå.  Ja faktiskt.

Förresten, samma gång som jag pratade med Jane så kom en snubbe från Virgin fram. Stor trevlig kille. Vad han ville har jag ingen aning om. Vi pratade om allt anat än mina grejer. Jo lite om dem också. För mig var Virgin ett skivbolag som gav ut en jäkla massa bra hårdrock. Numera vet jag att det är så mycket mer.

Fast jag skiter i de där investerarna faktiskt. Är inte till salu där heller. Gör min grej. Japp och det får ta tid. Vill någon köpa mig tid så är de såklart välkomna. Men det här är människor som räknar på exitpunkter för det mesta. För mig handlar det här om livslånga åtaganden. Dumt jag vet.

Det är gamle Åke mot Goliattarna.

Ja och han den gamle gubben har aldrig lyckats övertyga en enda medmänniska om någonting alls. Så satsa dina pengar någon annanstans.

Men jag är inte ledsen för det. Skulle jag vara det?

Här kan man förresten läsa om vilka som drog in stålarna.

“Det är Åke mot Goliat”. Bra rubrik förresten. Men det blir antagligen “Det var Åke mot Goliat”. Det sista är jag tämligen säker på. I historieböckerna. Men min timing, ja den har väl aldrig varit helt perfekt. Inte min förmåga att krypa, smickra, tigga av sådana som Jane Walerud (eller bankfolk) heller. Det är nog synd. Att frihet skall ha ett sådant värde? Lejonet Elsa och jag.

Imorgon nyårsafton sen skall man lära sig att skriva 2017. OJ. Det här året har rusat snabbt genom dagar, veckor och månader. Inget kanonår kan man väl säga att det varit på många plan. Men ett jäkligt bra år på andra områden. Som år brukar vara alltså.

Ute färgar en röd himmel snön blodröd. Om detta är en indikation på hur det nya året kommer att bli vet jag inte. Stimulerar fantasin gör det i alla fall hos en gammal gubbe som mig. Var det inte så tidigt på dan så skulle jag definitivt sköljt ned synen med ett gott glas whisky. Men det får vänta tills i kväll. Någon måtta får det allt vara på friheterna.

 

 

Så orkar man inte mer. Man ger sig. Går och lägger sig. Någon undrar säkert varför jag då skriver det här. Ja och svaret är såklart att det finns ingen som helst anledning att dela med sig av den informationen. Men jag gör det i alla fall. Jag har nämligen inte bett någon att läsa det här. Nej. Dessutom är jag inte till salu. Jag skriver inte det som säljer. Bara det som dyker upp i huvudet. BlondinBella skriver det ni vill ha.  Ja eller vad som helst om fakturan är trevlig nog. Inte jag. Därav inlägg som detta då alltså.

Så godnatt med er allesammans. Hoppas ni också längtar efter morgondagen och en klocka som ringer vid sju och som ger er en ny dag då det går att göra saker på. Jag gör det. Ja jag är faktiskt nöjd om jag vaknar. Bara det är en lyx. Orkar jag sedan göra något mer den där dagen, den före nyårsafton, så blir det en höjdardag. Japp.

Tänk så många ord man kan baja ner Internet med en vanlig torsdag. Ja jag säger då det. Godnatt!

“Han har barn med henne” och “hon har barn med honom” och “dom var gifta förr” är något som man hör ofta här i Los. Kors och tvärs går de där banden mellan människorna i byn. Är man inflyttad som jag så har man såklart ingen koll alls. Men man lär sig ganska snabbt att alla här i byn på något sätt är släkt med varandra. Man får passa sig för vad man säger liksom och vem man säger det till. Jag törs inte ens börja räkna alla de gånger man trampar i klaveret där.

Japp, en av svårigheterna med att bo i en liten by. Fast släktforskningskursen skulle vara enkel här i byn. Sätter man bara kursdeltagarna på spåret så skulle alla komma tillbaks till samma urfader/moder. Det skulle inte bli så mycket dubbeljobb. Alla har i grunden samma släktträd.

Ja jag gjorde ju den där resan när vi fick barn. Inte räknade jag med att hitta farfar och farfars far här i trakterna. Men såklart var det så. Cirklar sluts. Men farfarsfarfar var också inflyttad, så inget finnblod där, bara gediget drängblod, utflyttarblod, nybyggarblod, och fast än större delen av släkten försvann härifrån tidigt och resten under femtiotalet så finns ändå en del släktingar kvar. Så antingen jag vill så blir också jag inblandad i allt det där kors och tvärsandet.

Javisst tycker vissa här att det finaste man kan vara är att härstamma i rakt nedstigande led från en av surfinnarna som svedjade skogen här på 16/17 hundratalet.  Som kungligheter lurar de i bakgrunden dessa invandrare. Ja några andra olikheter i egenskaper finns det ju inte att särskilja sig med här bland släkterna. En stolthet över att vara en invandrare alltså. Tänk hur det kan gå. Om man skall tro valresultatet i senaste valet så röstar de flesta av dem på SD numera. Men en invandrare på 1700-talet var kanske en annan sorts invandrare än en på 2000-talet och av samma person bespottad trotts stoltheten över sitt ursprung. Det är ju sådär med allt. Det blir lite finare med lite patina. Japp och Svenskare. Vad det nu är för något.

Det får vara som det vill med allt det där. Jag kan ändå inte hålla reda på alla kors och tvärs och barn och samma fäder och samma mödrar och systrar och bröder. Jag känner dessutom inte så många. Inte så väl i alla fall. Men nog förundras man lite. Tycker det blir lite spännande rent utav.