Day: 20 December 2016

Skuldsanering. Idag ett steg till. Ett litet. Framåt. 1806 dagar kvar. 20 avklarade. Det tar sig. Skall man äta en elefant tar man en tugga i taget. Det går inte på något annat sätt. Det är bara så. Jag är bra på det. För första gången på mycket, mycket länge känner jag ett spirande hopp inför framtiden. Det är bra. Mycket bra. Fem år är ingenting.

Julen här har ändå alltid varit ett slags andrum. En bubbla. När man väl fått till den ekonomiskt. Under några dagar finns inte världen och allt är bra, bara bra. Om man är en människa som aldrig suttit hårt till ekonomiskt så kan behovet av ekonomiska excesser te sig underliga. Borde man inte spara? Vända på varenda krona? Alltid och jämt? Men sträcker du inte ut ibland, stannar du i det grå hela tiden, så går du under. Det grå är det farliga. Ljuset, är livräddaren.

Fast det slutgiltiga beslut tar väl kanske en månad till när det gäller skuldsaneringen. Ja eller nej. Det är den stora frågan 2017? Själv håller jag en tumme.

Imorgon vintersolstånd alltså. 10:44 Över hela världen. Ja tidszoner ställer till det.  Men visst är väl det lite magiskt och vackert. Något att samlas kring oavsett religion och politiska åsikter.

Jag skall vända på vår båt hur som helst. Från och med imorgon 10:44 skall den segla söderut där i bokhyllan. Nästa gång, när den vänder norrut, är det sommar. Pavarotti, vår koltrast, sjunger förhoppningsvis för fullt. Egentligen skulle man väl ta sig en sup när man vänder den. Får införa det när jag har råd att köpa brännvin. Synd att det smakar så jävligt.

Jag fryser. Inte för att det är kallt utan för att jag är en fryslort. Eller också håller jag på att bli sjuk. Vinterkräksjuka kanske. Den har jag haft två jular förut. Det blir lite speciella jular de där åren. Man ser mycket toalettstol. Men man får väl hoppas på motståndskraften.

Möjligen beror det på många timmar o-sömn inatt. Det är sällan så för mig. Jag sover i alla lägen. Men under det här året har det inte varit så. För mycket ibland. Det mal på. Inte bra. Det äter upp mig det där. Förmågan att sova har alltid varit livräddaren och återställaren. Ja och projekten. Utan dom hade det blivit ättestupan eller en Hans Lidmansk revolver mot tinningen för länge sedan. Det destruktiva kan vändas till skapande. Man kanske borde hålla kurser för de som tror på Kalifatet.

Men jag tycker att det är gott att leva. Konstig. Men är det något jag har lärt mig av de här tjugofyraåren på samhällets bottenskikt så är det att just det där att tycka något är gott och bra sitter i huvudet mer än i plånboken. Kanske var det den läxan jag hade som uppgift att lära mig. Japp i så fall lärde jag mig det första året. Ute på gräsmattan. Luspank. Liggandes där och tittande på molnen. Minns det som ett av de bästa ögonblicken i mitt liv. Men det är väl som lumpen. Efter en vecka fattade man där. Men sen skulle man åka båt med kanoner på i nästan elva månader efter att man fattat också. Fast det var såklart skoj ibland det också. Kalleankakostym och nya hamnar. Varför gillar flickor sjömän?

Fast slut här. Ny dag imorgon. Nya tag. Då. Sen är de väl nästan jul kan man säga. Kidsen skall visst ut och stjäla julgran imorgon. Åker de fast låtsas jag att jag inte känner igen dom. Polisen får ta med dom. Då kanske dom lär sig en nyttig läxa om “mitt” och “ditt”. Jag nedröstad i år också alltså. Det skall mördas gran. Jag är den ende som tycker att de skall få bli stora ståtliga granar i den här familjen. Fast å andra sidan eldar jag väl upp några hundra som pellets varje år. Ja om man tänker efter alltså. Det där med att vara bättre än någon annan, tro det, är en fälla. Men hen som mördar 19 personer är hen en sämre människa än hen som mördar 18? Sånt kan man fundera på. Eller också skiter man i det. Fast den där personen som skulle blivit nummer 19 kan ju ha en intressant åsikt i den där frågan. Det måste man ju tillstå. Antagligen inte bara “mäh”  i alla fall. Håll med om det. Ja, eller håll inte med. Det blir väl intressantast så.

Den största paradoxen är nog att det dummaste alltid tror att de är de smartaste. Det blir varken en paradox eller en konstighet om man börjar tänka på varför. För hur skall de kunna veta med sina begränsade intellekt?

Japp nu skriver jag, “med sina begränsade intellekt”, som om jag nu var en av de smarta som hade iakttagit detta. Alltså en som gräver en grop åt mig själv. Ja och jag må vara värd att ligga i den där gropen, åtminstone under delar av mitt liv, under akademikeråren definitivt, men inte idag, inte efter att ha levt och upplevt och iakttagit och blivit rätt ödmjuk. Ibland.

Ja det finns en möjlighet att jag har träffat en grupp människor som avviker från mänskligheten i stort. Såklart kan det vara så. Generaliseringar är nästan alltid felaktiga. Jo jo tänk på den. Varenda medicinsk diagnos är en generalisering. Men jag har sett en grupp människor som anser sig stå över oss andra i alla sina val, som gärna gör intelligenstester om de kommer över en sådan med ett enda syfte att förstärka sitt ego, som, om de inte redan är medlem, drömmer om att bli medlem i Mensa. Men jag noterar också att även om dessa människor många gånger är imponerande med sina minneskonster eller problemlösningslekar så blir det liksom aldrig något riktigt gjort för dom. De gör av med all sin energi på sitt ego istället för att lösa världens problem. De blir inget att ha. Det är lite som med kroppsbyggare. Muskler till ingen nytta. Fast hjärna här då. Det är väl dumt kan man tycka.

Fast människor, det som kallas “folk”, måste få vara som de vill såklart. Det är jag den förste att erkänna. Om folk fick, eller kanske vågade, vara mindre som folk så skulle människor bli lyckligare. Det ultimata är att gå sin egen väg. Alla utom hundra brukar inse det innan del lämnar jordelivet och kopplar loss sitt koppel.

Tisdag. Imorgon vintersolstånd. Den egentliga anledningen till att vi firar jul. I alla fall om man är som jag. Avkristnad och urträdd. Ur kyrkan alltså. Jag behöver inga ställföreträdare som tror att de kan välsigna mig i han/hon/det/guds namn. Ja och som gör det i flådiga boningar. En lövskog. Naturlagarna. En stjärnhimmel. Där är jag nära han/hon/det/gud. Hamnar jag nu då i “helvetet” för den synen så må det då vara hänt.

Ändå kan jag sitta här och resonera med han/hon/det/guden. Tämligen enkelspårigt givetvis. Men det är mer som att prata med tomten. Alltså att man har någon att prata med även om det är en fantasifigur. Känns bättre än att bara prata med en vägg. Liksom. Men som väggen fungerar det såklart i övrigt också. Man får aldrig några svar eller motfrågor i de där diskussionerna. Japp. Och gjorde jag det. Fick svar alltså. Skulle jag bli riktigt orolig för min mentala hälsa.

En del säger sig ha en dialog.

Skrämmer mig att höra.

I mycket lever vi i den härligaste av tider. Tekniken till exempel. Maker-rörelsen. Vi såg vad det blev av VIC-20/VIC-64/ZX-Spectrum/Apple II… generationen. Nu händer det liknadne saker upphöjt till 42 med en oerhört stark intensitet. Ja det händer inte allt för sällan att man idag som 60-åring sitter och läser en instruktion över något som är skriven av en fjortonåring. Japp och lär sig något. Om man nu inte sitter på en hög häst och av princip inte lär sig saker av fjortonåringar. Men det mullrar liksom i alla led i världen.

Sen…

Skitkrig. Elände. Svält. Miljöförstöring. Utrotning… Ett FN med gamla trötta gubbar som liksom inte mäktar med. Vetorätt. Där krävs revolution. Omskapande.  Japp revolutionerna ligger i luften. En bra sak om den inte samtidigt lockade fram idioterna, sadisterna, förstörarna. De finns där i samhället, jodå bakom tangentbordens anonymitet kan de skönjas, men när kriserna kommer finns de också där i samhället. Fullt synliga. Får makt. Alltid samma sak. Det han heta Nazism eller Kommunism. eller något annat. Precis som en pedofil letar sig fram till dagis och skolor så letar sig de här människorna till positioner där de kan plåga de svaga. Japp en generalisering. Ungefär som ADHD eller något.

Man borde kunna göra en tyst och lugn revolution där folk bara sa “NEJ”. Inget mer. Bara sa “nej”. För att det räcker nu. För att det finns så jävla mycket roligt man kan göra. Ja och livet skapades för kärlek och att ha roligt. Inte för krig, tortyr och girighet.

Fast jag har kaffe färdigt i min bryggare. En kopp. Fairtrade för att jag tror på att den som odlar skall kunna leva också. Ekologiskt för att jag tror på en hållbar värld. Jag är sker på att det mesta av det där är sätt att lura oss godtrogna konsumenter på. Som vanligt liksom. Men det är som gud och tomten. Tron på något gott är i alla fall bättre än att skita i alltihop fullständigt och bara ägna sig åt sitt eget i allt.

Amen.

Liksom…