Dödens lusiga byracka nosar runt i vår närhet igen. Man vill kicka till den rakt på nosen så att hen ylande drar sig iväg in i skuggorna. Men hen är snabb. Alltid för snabb. Parerar. Man hinner inte med. Man kan klara det där en eller två eller tre gånger, man vet ändå vem som segrar till slut. Men liv vill leva. Liv har en kraft som förvånar. Idag hoppas vi på den kraften.
Limpan och grabbarna. Provsmakar det de fixar där uppe så det självklara låtvalet.
I Svenska Akademiens ordlista betecknas lös och böt som provinsiellt språkbruk, vilket innebär att de inte är riksspråkliga. “Provinsiell” är dock lite missvisande, eftersom dessa former är vanliga i Stockholm med omnejd. Stockholmsspråket må betraktas som en storstadsdialekt, provinsiellt kan det per definition aldrig vara.
Kinesiska företag storköper bolag i väst. Men nu försöker hela världen dämpa framfarten.
Datateknik. Den bästa av datormagasin. 1989. En evighet sedan. Oj vad jag har mycket att tacka Datatekniks redaktion för. Som såg ett företag på landet. Noterade att det där företaget sålde mest Microsoft produkter av alla. Ja och så fick jag vara med bland alla de här giganterna. Mina 15 sekunder kanske. Eller var det en dag och en kväll med Steve Ballmer då för länge sedan? Inget av det där betyder såklart något idag. Förr var förr och nu är nu.
Morgon i Los. Nästan sju timmars obruten sömn. Ja en halvtimme bort på toabesök och julkaksätande. Att nalla en bondkaka där på natten går ju inte att hålla sig ifrån. Det är tur att det inte är jul hela året runt. Fast tittar man ner på magen skulle man kunna tro det ibland. Ja, ja ingen ide att tänka på den såhär före jul. Jul först, mindre mage sen. Som varje år. Fast den bara växer. Nej, jag tillhör inte dem som ger sig ut på en joggingtur på juldagen, den som skall kompensera för pralinerna man åt till långfilmen kvällen före. För mig verkar det där aningen spänt. Jag skulle vilja ropa “STOPP”, sen böja mig fram och viska lugnt och viskande i örat på de där överambitiösa personerna, “ta det lugnt, skönt vettu”. Men de, liksom alla andra, lyssnar såklart inte på ocoola gubbar (ja och de gör de säkert rätt i) så jag skiter i det där också. De får springa av sig sin ångest. Alla har sitt sätt. Själv tar jag en kaka till. Syftet är väl detsamma. Ja man kan ju alltid koda om inte tuggandet på den hjälper.
Plura berättade en gång om en jul för länge sedan. Inga pengar. Tomt på kontot. Han gick mycket nedstämd runt på stan utan mål. Ångestfylld. Det här skulle bli en skitjul. Men Stockholm har sina vindar som jagar människorna genom gatorna och förr eller senare tvingas man hem eller in på en lokal. I Pluras fall var valet lätt, har man inga pengar så går man hem. När han kommer in innanför dörren så ligger höstens utbetalningsavi från STIM där (japp det var längesedan). Så han tar den går ner på stan, löser ut den på posten, köper en dyr gitarr och har en jävligt fin jul med gott om stålar på fickan. Julmagi. Eller bara en Plura med dåligt minne.
För länge sedan, under svåråren, barnen var små, hade vi ingen aning alls hur vi skulle kunna fira en vettig jul. Ja även de fattiga vill gärna köpa julklappar till sina barn. Som det såg ut skulle vi leva på en femhundring hela helgen oh veckan fram till den. Men allt kan hända i magiska tider. På lördagsmorgonen ringde en kille från Tyskland som köpt en av mina ActiveX kontroller och använde den i ett projekt. Han skulle leverera om några veckor men fick inte installationsprogrammet att fungera. Den senaste uppdateringen av Internet Explorer hade ställt till saker. “Kunde jag komma över?” Japp idag. Han fixade biljetter, En taxi från Los är inga problem. Bara du kommer över och fixar det här. NU!!!
Jag åkte dan efter. Med tåg. Jag tyckte Taxi var lite väl överdrivet. Då skall alla veta att jag gärna skulle vilja bli hämtad i helikopter någon gång. Ja till ett “VIKTIGT” projekt som bara jag kan lösa. Som på film liksom. Alla bekanta står där och applåderar när den smattrande lyfter och jag vinkar lite blygt… 😉 Men det här är nog det närmaste det jag kommer. Hur som helst. Jag hade femhundra på fickan. Tågbiljetterna åt upp en del av det. De hemma hade någon tia kvar och lite småpengar. Till mjölk. Lite osäkert alltså. Min Tyske kund och jag hade iof pratat över telefon några gånger men jag visste inget alls om honom. Allt kunde vara ett lurendrejeri. Men biljetterna fanns där på Arlanda. Jag flög över. Blev inkvarterad i ett rum bakom hans föräldrars affär där i N?rnberg och med boende på ett hotell i närheten. Hans mamma försåg mig med Bayersk rejäl mat. Tre stora lådor godis. Kaffe när det behövdes. En vecka, sen var det fixat. Dan för julafton var jag hemma igen. Med pengar på fickan. Julen räddad. Julmagi helt enkelt. Ja och resterna av den där femhundringen hade jag också kvar. För säkerhets skull liksom. Tänk om jag inte fått betalt? Tänk om han egentligen varit en galning?
Nu när vi inte befinner oss i svåråren är den här tiden lättare såklart, att leva på existensminimum är långt ifrån det, under svårår väljer man om man skall kunna gå på ett föräldramöte där kaffet kostar tio kronor eller om man skall stanna hemma och köpa en lite mjölk för den där tian istället. Alla som koketterar med att vara fattiga borde prova på det där ett tag. Alla borde det. Fast alla borde slippa också såklart. Men hur som helst. Vi förväntar oss en bra jul i år. Med allt det där man kan begära. Visst på gränsen. Det är kärvt. Såklart. Men vi ger mer än vi får och är inte speciellt ledsna för det. Det finns inget som heter rättvisa. Ingenstans finns det något sådant. Men det finns något som heter hjärta. Om hjärtat säger att man skall skicka en där chokladasken till henne som sitter ensam i sin lägenhet så gör man det fast man inte får någon själv.
På måndag kommer storsonen “hem” från Uppsala. Det är alltid roligt och speciellt. Jul är väl mycket av det också. Att umgås. Att träffas. Ja jag gillar jul. Att läsa, se på film och ta det lugnt. Vi har alltid gjort så. Hållit oss för oss själva. Julnätter i Uppsala och Täby tillhör rubinerna och diamanterna i min minnesbank. Men här också såklart. Spagetti till hönsen. Tomtegröt till tomten (eller räven). Äpplen till rådjuren. En kärve till småfåglarna. Stor magi i det lilla och inte en tanke på någon Jesus ens i svaga ögonblick. Själv är det nog vintersolstånd jag firar. Ja det är ju den 21’a men close enough liksom. Nu skall jag läsa platsbanken Ljusdal resten av dan.
