Dödens lusiga byracka nosar runt i vår närhet igen. Man vill kicka till den rakt på nosen så att hen ylande drar sig iväg in i skuggorna. Men hen är snabb. Alltid för snabb. Parerar. Man hinner inte med. Man kan klara det där en eller två eller tre gånger, man vet ändå vem som segrar till slut. Men liv vill leva. Liv har en kraft som förvånar. Idag hoppas vi på den kraften.