Day: 5 December 2016

Jag sitter här och väntar på solen. Någon skall göra det också. Under tiden kodar jag några rader. Nej, lugn, jag tjänar inte en krona på en enda av de där raderna. Det är inget fuskande. Jag uppbär inga bidrag och ersättningar när jag sitter här och låtsasjobbar. Har iof gjort det under ett år av mitt liv. A-kassa. En gång. Men det var ett tag sedan nu. Men inte idag alltså. Inte imorgon heller. Lugn. Ja jag kan be om ursäkt för det där året också om det behövs. Men jag har jobbat rätt många år av ett liv också. Mer och hårdare än de flesta. Förklarat bara så ingen behöver sitta och vara avundsjuk för att jag sitter här och låtsasjobbar. Inte för att jag tror att det hjälper. Det finns alltid några tjog som tror att andras skor är bättre att gå i än sina egna.

Men sladdrande tungor är såklart inget att bry sig om. Bor man i en såhär liten by som jag bor i måste man ha vant sig eller dragit härifrån. Det gäller stort som smått det där och alla får en del av det. Sladdret. Avundsjukan på det som oftast inte är ett dugg att vara avundsjuk på.

Solen lär väl inte gå upp på några timmar. Så det finns tid att koda på. Men gissar att jag blir trött där bortåt midnatt. Löjligt liksom. Ålderskänningar. Då när nattradion startar och det går att lyssna på radio. Men sist jag hörde var det tävlingar där också. Så idag kanske inte ens det fungerar. Måste prova en natt. Eller två som förr när vi satt i Täby. Två dygn, sen hem och sova. Man fick en hel del gjort. Men det fanns alltid mer att göra.

Läste att till och med aktieanalytikernas rapporter måste ha Aftonbladetliknande insparksrubriker för att bli lästa av investerare. Det där sprider sig mer och mer. När jag var lärare på gymnasiet så märkte man ofta att för långa texter orkade aldrig eleverna läsa. Helst skulle det vara kryssfrågor på prov. Korta lättförståeliga frågor. Men det är inte en ungdomsfråga det där. Det finns i alla grupper. Det läses inte, och läses det så förstås det inte vad som står i texten. Känns som det där borde skapa människor som är lätta att leda i vilken riktning som helst, över ett stup t.ex. Men jag hoppas jag har fel. Det har jag ofta. Turligt nog.

Det där gäller teknisk dokumentation. Man kan skriva hur mycket instruktioner som helst. Folk kommer ändå tycka det är dåligt. För de läser inte. Det är för jobbigt. Kunskapen skall helst hoppa in i munnen som en stekt sparv (eller grillad majskolv för vegetarianer). Ja ännu hellre som en kodsnutt som man kan kopiera och klistra in. ctlr+C ctrl+V till massorna. Bara några få behöver diplomen.

Problemet för oss i västvärlden är att vi är så jävla nöjda. Det är det som syns i Pisatesterna också. Inte fan är vi sämre i våra skolor. Det handlar istället om varför. Varför anstränga sig? Varför då liksom? Finland har den där klassresandet kvar i större utsträckning än oss. Bra resultat på Pisa. Estland, Lettland och Litauen med. Ja och Asien. De som vill bli veterinärer och läkare här med. De som har något att arbeta och slita för. Tycker man sig inte ha det. Vad är det för mening då? Så släpp ingen från nian utan en dröm om ett liv. Ge det. Det är det viktigaste.

Vill du se om en människa är fattig i världen så be den människan le. Ja eller öppna munnen. Kolla tänderna. En helt idiotsäker fattigdomstest. Du kommer inte hitta en enda människa med pengar som har dåliga tänder. Men miljoner med dåliga tänder hos som som inga pengar har hittar du. Metoden fungera för övrigt också på hästar. Men slutsatserna är inte desamma från deras tandstatus. Aldrig trodde jag Sverige skulle ingå i det där. Men vi är redan där.

Socialdemokrater som viftar med röda fanor och sjunger gamla sånger som inte längre är giltiga pratar om solidaritet och rättvisa och att lyfta de svaga. Sen viftar de lite mer med flaggorna. Nöja med det. Synd. För de byggde det här landet. Folket gjorde det såklart. Men med socialistiska värderingar blandade med kapitalistiska genialt placerad på en gungbräda stadd i jämvikt. Idag tung på storfinanssidan. Dit tydligen varenda politiker verkar längta efter en avslutad politisk karriär.

Ändå är jag socialist. Kan man vara annat som tänkande människa? Kanske skall jag skriva “som kännande människa”. an man tänka utan att känna? Men var finns en hemvist för en socialist som tror på en del kapitalism och en del socialt ansvar och jämvikten dem emellan i dagens politiska samhälle. Ingenstans. Riv och bygg upp säger jag. Fast revolution. Nja… Nog borde det gå ändå.

Fast kodandet då. Här sitter jag och orerar ut i /dev/null.  Slutorerat nu.

Den stora halkan regerar där ute. Vädret oscillerar. Kastar sig mellan plus och minus som en boxare jabbar när hen är sur som en Engelsk snöboll. Bor man på en kulle som vi gör är det sällan ett större problem att ta sig ner mot lägre liggande landr. Problemet träder istället fram i alla sin förskräcklighet när man skall upp till hus liggande på kulle igen. Det fungerar inte alltid. Och fungerar det så är det i alla fall rätt spännande. Oftast. Ibland gäller det att ta sats från andra sidan dalgången. Det finns ett problem där också. En större väg korsar. Men man får gasa och blunda och hoppas på det bästa. Hittills har det gått bra.

Större väg förresten. Allt är relativt.

Måndag. Tänk vad vi skall hinna med den här veckan. Oj vad jag gillar den känslan. Att vara programmerare är att vara född optimist. Föreställningen om vad man skall få gjort på måndagmorgon stämmer väldigt sällan överens med  det som i realiteten ligger där “färdigt” på fredagseftermiddagen.

Fast jag skall ju räkna frän söndag såklart. Eftersom jag kör med anglosaxiska veckor. Men söndag är lite tillbakalutande ändå. Räknas inte. Fast det bästa man presterar  ofta uppstår där i det riktigt avslappnade. Har du tid att leka har du också möjligheter att göra de där riktigt bra grejerna.

Det finns 37 lediga jobb i Ljusdal. Pizzabagare ett av dem. Där kanske jag platsar. Programmerare äter pizzor. Det vet alla. Men det går ganska fort att titta till de där lediga jobben. Sen gäller det att överleva mentalt. Alltså kodar man. Jodå man kan sova eller sitta och titta på TV också. Det känns lite som det är däråt samhället vill ha en. Men man får väl be om ursäkt för att man inte orkar med det där soffsittandet. Att man inte är beredd att ge upp. Fast det kanske man har såklart. Egentligen. Sextio bast och utan framtid. Jojo.

På lördag tänker jag värma upp studion och göra mig en jullåt. Tradition. Väderprognosen ser lovande ut. Är det för kallt ute blir det för dyrt att få upp temperaturen där inne. Men nu säger prognosen plusgrader. Så så får det bli. Varför jag nu gör musik kan man ju fråga sig. Men det är väl som med allt annat jag gör. Saker som går raka vägen ut i /dev/null. Men om man nu gillar att göra musik, gillar att skriva, gillar att konstruera elektronik och programmera den, så är det liksom som det är. Man gör bara. Njuter av att få göra. Kanske räcker det.