Category: Betraktelser & Berättelse

Nu får det räcka för idag. Kväller. Jobbslut. Utstämpling. Pizza vankas sägs det. En öl till det. Billig men ändå. Sen soffa, brasa och tugga på något. Efter en stund somnar jag säkert som den trötte gamle o-coole gubbe jag är. Detta kan inte hjälpas och jag tänker inte be om ursäkt till en endaste en för det. Ser en måne dyka upp bakom berget. Nästan hel, 90% enligt månkalendern. Hundarna skäller i byn. Pannan brinner. Det är 0.5 grader minus ute. Jag är lugn i sinnet. Har en hel helg framför mig. Det är bra. Kan knappast bli bättre.

Trevlig Helg alla!

Sitter och pustar ut större delen av förmiddagen idag. Alltså hur kan det vara jobbigare att ha hantverkare som gör jobbet än att göra det själv? Det är något mentalt med det där. Hur som helst finner jag mig vara helt slut under förmiddagen. Tack och lov så tar det sig fram emot lunchtid och jag är igång igen ungefär när någon länkar dagens artikel om företaget, men där det inte ens nämns vid namn…

Jag tror säkert det finns människor som tror det är roligt att befinna sig i tidningen. Det är det inte! Först och främst ser man en tunnhårig, fet och (rätt) töntig person (eller kvitto på att man också ser o-cool ut) som man inte känner igen från bilderna. Sen är det allt det där som man sa när reporter och fotograf var här som nu är tolkat och har blivit något annat. Det är inte mycket som är sant längre. Det har funnits tillfällen när jag velat skrika och lägga mig på golvet och hamra med händer och fötter för att ingen förstår vad jag säger eller gör men jag har gett upp allt det där numera. Accepterat att folk ser mig som “han som sitter hemma och håller på med datorer. Reparerar dem visst inte längre. Men nått med datorer är det och hemma sitter han i alla fall hela dagarna”. Suckar iof när folk ringer och vill ha den eller den eller den eller den eller den elektronikprylen från sjuttiotvå reparerad “för han håller väl på med token där elektronik”, men accepterar som en tapper man numera. Men vid hemsideförfrågningar tar det slut. Då brister det liksom och jag faller samman. Tänk om man förstod hur långt ifrån varandra en drivare och en hemsida ligger varandra. Jag orkar såklart inte förklara eftersom jag inte kan det. Vet inte hur man gör. Har aldrig vetat det.

Men jag hämtar mig som alltid. Ja har ju sagt ja när man frågat om man fick komma. Det är ändå gratisreklam för företaget. Man får stå ut. Någon avundsjuk blir mer avundsjuk p något som det inte finns någon anledning att vara avundsjuk på. Tidningen har jag inte. Men är inte nyfiken på den versionen. Men spar i alla fall länken. Fåfänga? Antagligen. Men jag är samma person som igår och i förrgår. Åke Hedman står stadigt på jorden numera skall du ha jävligt klart för dig.

Om några dagar skall vi till

Faro, Portugal och sen till

Gibraltar. Det sista som en utflykt ungefär som man skulle fara till Gävle/Sundsvall/Östersund/Borlänge härifrån. Tjugo mil tar en bort på olika sätt.

Men det är sen det. Nu jobba!

Att ha hantverkare hos sig är lite som att lämna in bilen på verkstaden med okänt fel eller att gå till doktorn. Man sitter där och är lite nervös medan de gör det där de gör. Man vet liksom att rätt vad det är kan de komma farandes, harklandes sig, de där hantverkarna/bilreparatörerna/doktorerna och då blir det dyrt. ja eller när det gäller doktorerna så kan man rent av vara döende. Men i de flesta fall går det såklart skapligt eller rent ut sagt bra. Det hmmmm-as och svärs lite men den där “kommer springandes och harklande” delen uteblir. Det är bra. Då finns det hopp.

När de åkt så får man sätta sig och vänta på räkningen. Beroende hur lagd åt ångest man är så kan det vara en jobbig period. Ibland vet man ju på ett ungefär vad det skall bli, ibland har man faktiskt ingen aning. Det plussas och plussas och plussas på fakturor så att man ofta har svårt att förstå att inte alla plus tar slut i hela världen liksom. Sällan ser man ett minus och det största problemet av dem alla med fakturor är att de skall betalas. Det vore bättre om de inte skulle det eller om man fick välja själv hurvida de skulle det eller inte. Men nu är det alltså som det är. Man måste vid någon punkt (gråtande) gå in i sin Internetbank och överföra svindlande summor som man istället kunde handlat whisky för eller varför inte en ny gitarr. Vid det laget har man helt förträngt det man får för pengarna eller att hantverkare/bilreparatörer och/eller doktorer ibland (ja vissa undersökningar tyder på att det är ofta förekommande) har barn, amorteringar, behöver äta mat och vill köpa whisky och gitarrer dom med.

Så går det några veckor och snart är man där igen och med samma entusiasm kollar man rot och rut och alla andra avdrag efter att ha sparat ihop en slant. På många sätt så är det alltså lite likt en graviditet och kvinnan som säger “aldrig mer” strax efter förlossningen och tre månader senare “gärna och vill ha” med ögon som lyser och suktar efter stor mage igen. Det där med minne är inte att lita på. Det försiggår dunkla processer i våra huvuden. Man minns liksom bara att “dyrt vart det” men har ingen aning om varför eller hur. Det är bara att ta smällarna om man vill vara med.

Idag har vi hantverkare från Ryggesbo och Heqathes bygg&alltjänst här. Det är inte ofta det är hantverkare till det här huset men någonstans vid takjobb så går gränsen. Jag har nämligen blivit höjdrädd på gamla dar. Sen kan man ju sitta såhär

och njuta och låtsas att de arbetsamma rackarna gör det bara för att det är skoj tills man då en dag får räkningen i brevlådan då man förstår att hantverkare också har en önskan att överleva dagen. Trevligt gäng är det i alla fall som jag kan rekommendera.

“Carpe diem quam minimum credula postero” skriven av den romerske poeten Horatius har varit mitt valspråk ända sedan tidigt åttiotal. Fritt översatt kan det bli “fånga dagen och sätt minsta möjliga tillit till morgondagen” eller som Wikipedia översätter det  “fånga dagen, lita ej på morgondagen”. Hursomhelst går det ut på att man skall ta chansen nu, leva nu och inte hoppas så mycket på att den där chansen/tillfällena/det bra kommer imorgon. Tänker man efter lite så har Horatius faktiskt lyckats koka ner allt det väsentliga i den här meningen. Det är bra.

Sen har ju Carep diem då använts i alla möjliga och omöjliga sammanhang och det blir nästan lite löjligt och barnsligt att svänga sig med meningen. Lik förbannat står den för något bra. Det kan säkert någon sätta sig emot också. Det finns alltid de som gör det. Men för mig har den stor betydelse och sammanfattar det sätt jag lever på även om den kanske aldrig kommer att bli tatuerad på min kropp.

Sover dåligt i natt. Först kan jag inte somna på flera timmar och sen vaknar jag alldeles kallsvettig och naturligtvis går det inte att somna om efter det heller. Så nu sitter man här nedkommen till kontoret sent och som en trött kodare. Bara hoppas att te återställer en viss vakenhet som kan få maskiner att rulla som de borde i det utslitna huvudet den här tiden på dan. Jag har sällan problem med att sova. Men det är undantagen som bekräftar reglerna, är det inte så?

Det pratas om snö här i Los på torsdag i prognoserna. Två decimeter. Det är väl rätt åt oss Losers kan tänka. Det är de där +400 metrarna över havet som gör det där. När det gäller snö har vi sällan för lite om man säger så. Inget man längtar efter men när den väl ligger där så går den att acceptera. Lite som ryggont. Man får stå ut.

Det har varit en mycket skön helg här i skogen där jag har hållit mig borta från kontoret utom på söndagskväll och sena eftermiddagen. Men då kom en musikerkollega med fru från Ljusdal upp och hälsade på så det blev egentligen inget riktigt gjort då heller. Vi bestämde i alla fall preliminärt en dag för inspelning senare i november och det tror jag kan bli skoj. Jag behöver de där musikkontakterna igen i mitt liv för mitt välbefinnandes skull. Annars blir det lätt bara jobbande. Jag blir dock bättre på det om jag också gör annat. Så fungerar det. Musiken får gärna vara det där andra, men inte så mycket då att det inkräktar på familj och så. Kulnivån räcker liksom. Det behövs inte mer. En ynnest att bli äldre och att kunna ta den insikten med lugnet bevarat.

Näpp nu har teinerna kickat in. Dags att börja jobba.