… hur får dessa sandwitchskylts undergångsmänniskor få hålla på? Ge er! Använd er undergågsenergin till att lösa problemen istället.
Hans Rosling är saknad.
Categories
Category: Betraktelser & Berättelse
Categories
Såja
Så tar man sig igenom alla siffror och avstämningar. Det är en lika jobbig process varje gång, men en fantastisk skön känsla när allt är klart och alla kolumner stämmer. Nu är det såklart inte som vanliga år här. Grodans Paradis AB är vilande (det finns egentligen inte ett begrep “vilande” men ändå), avregistrerad från både moms och F-skatt, men skeppet (det är firman det) skall ändå hållas flytande under de här åren tills skuldsaneringen är klar. Anledningen till det är VSCP. Visst kunde allt köras på som vanligt också. Men vill inte krångla till saker och skapa tveksamheter om syften under de här åren så att missförstånd uppstår.
Mitt enda mål är alltså att hålla VSCP användare servade och att behålla så mycket av upparbetad kompetens som det går genom att fortsätta koda och bygga VSCP pryttlar. Pengar tjänar jag inga dock. Hittar jag ett arbete så är jag i alla fall fortfarande igång kunskapsmässigt. Jag tjänar iof inga pengar då heller. Sannolikheten är dock inte stor för det där “hittandet”. Därom är arbetsförmedling och jag överens. De vill helst att jag avregistrerar mig helt eftersom jag “inte har några bidrag”. Hmmm… Men jag vägrar. Sen må Sverige (ja världen också) skrika hur mycket det vill efter IT kompetens. Gamla gubbar gören sig icke besvär.
Men summa summarum, nu får jag alltså återgå till det där staplande av stenar på varandra. LYCKA!
Jag tror att jag firar det med att gå och lägga mig. Då med en förhoppning om att vaka upp imorgon igen. Helt säker är jag aldrig. Men hoppas varje kväll. Den där längtan efter en dag till att åstadkomma storverk på.
Bara en enkel temperatursensor på ett kontor skvallrar en del om vad som händer.
1.) Den första händelsen ungefär vid tolv är att ett fönster stängs. Det är en varm natt, det märks inte nämnvärt att ett fönster stängs en vindstilla natt som denna. Men kanske är någon hemma?
2.) Vid sju ser vi att det är en solig dag idag. Troligen finns det fönster i öster/söder.läge på det här huset.
3.) Vi åtta kommer någon in i lokalen och öppnar fönster igen. Japp någon är definitivt hemma.
4.) Mellan 8-16 är fönstren öppna. Någon som jobbar hemma? Det är helt tydligt korsdrag i de här lokalerna. Troligen blåser det ute. Molnigt vid lunchtid ungefär, vädret slår om mot kallare.
5.) Ungefär vid sexton stängs fönstren. Det är någon där alltså. Ger sig kanske iväg nu då? Dagen är slut. Ganska varmt fortfarande.
Några sensorer till och lite ML och AI så…
Categories
Knuten
Så en ny dag. En riktig dag på en riktig stol men med låtsasjobb. Jodå jag har låtsasjobbat ett tag. Det blev en kort natt. Men en normal uppstigning.
Ute skiner solen. Det utlovas +25. Höga körer ropar klimatförändringar precis som de ropat (nu hesa) samma sak under vintern. Som om vädret inte alltid varit konstigt och aldrig “normalt”. Jag suckar åt det där. Men det finns antagligen också ett hot att ta på allvar. Forskarna är överens. Men det hotet har inget med en tidig värmebölja att göra. Tro mig.
Alla fönster öppna här på låtsaskontoret. Fågelkörer hörs utifrån. Någon verkar köra en industridammsugare på håll. Åtminstone låter det som en dammsugare. Bilder av sig själv med bok i hängmattan syns tydligt där inne i huvudet. Men även låtsasjobbare känner/har ansvar.
Lundell skriver som han skriver. Det är som att läsa blogg. Inte mycket händer. Ändå är det läsvärt. Lite “slow tv” över alltsammans. Men jag läser bara i en timme. Då är klockan ett. Sen har jag svårt att somna. En kopp kaffe inmundigad för sent surrar vilt runt i blodomloppet och gör det svårt att nå drömmarna. Men till slut någon slags halvslummer. Vakna, somna, vakna, somna, vakna, somna tills klockan ringer vid sju och jag hoppar upp och i kläderna. Opigg alltså, som den icketupp jag är.
Men det ger sig. Jag har varit här förr. Också när jag jobbade på riktigt.
Imorgon drar kylan tillfälligt in över kullen igen enligt prognoserna. Fast så jävla kallt skall det tydligen inte bli ändå. Men kallare. Det är som det är. Väder kommer och går. Man får försöka hänga med. Varmare redan fram mot helgen. Årets sommar har redan varit totalt sätt bättre än förra årets här uppe. Inte illa. Jag önskar bara att folk kunde njuta. Man får det. Faktiskt. Allt är inte kris. Det mesta “ÄR” bara.
Jag borde ge mig på väggvårteknuten. Men det är en heldagsuppgift, Inte idag. Imorgon. Eller nästa vecka.
Är i alla fall lycklig över att ha fått en dag till. De känns alltid så under mina morgnar. En glädje över att få finnas till. Det är alltid något liksom. Eller kanske är det sinnet helt enkelt själva högvinsten.
Fast konstnärer skall ju vara olyckliga satar för att kunna skapa sägs det.
Sånt trams.
Det är harmoniska och mätta människor som kan skapa. Drivkraft kan man ha ändå, den är densamma. Att aldrig bli nöjd. Att det alltid finns mer att göra. Att du av nyfikenhet väljer tidningen där på bordet istället för telefonens förenklade Faceook-flöde. Gör det valet för att det lyfter dig, Inte låta fejjans ström av meningslösheter förslöar dig. Döda dig. Binda fast dig.
Men alla gör såklart sina val.
Har rätt att göra de val de vill.
Åtminstone de flesta val är fria val.
Man kan kanske känna sig lyft av sociala medier också. Vad vet jag. “like”-lyft som en tesked socker.
Imorgon sjuttonde maj. Sluggos födelsedag. Norges nationaldag. Man borde alltså vara i kungsträdgården imorgon. Vifta med flagga. Le mot alla glada Norrmän i dräkter. Men det är man då inte. Men en gång var man.
Men nu, låt dagen börja på allvar.
Categories
Van
Det där tidiga sänggåendet jag tänkte mig för att får gotta sig en stund i sängen tillsammans med Ulf Lundell det sket sig såklart. Jag är tvungen att låtsasjobbaöver. Sådant händer kanske inte den bäste, men mig händer det. Titt som tätt faktiskt. Ja och det är OK. Jag är van. Alltså. Tur allt är ppå låtsas.
Röken från skogsbranden ligger inte längre tung och stickande över byn. Gissar att branden är släckt eller också blåser det åt något annat håll. Alla som bor i skogslänen har det där hotet hängande över sig. En dag så lyckas man inte begränsa och släcka. Då är det ajöss med fast egendom. En möjlig flyktväg alltså.
En mygga dansar envetet framför min näsa och Status Quo spelar Caroline och kanske är det just den låten den dansar till. Jag viftar bort den när den kommer för nära. Det har man såklart inget för. Myggor ni vet. Envetna. Fler lär de bli.
Fick 13175.21 i donationer till VSCP projektet under förra året. Man tycker att ett open source projekt som finns där på helt ideell basis, för mänsklighetens fromma liksom, borde kunna ta emot de där pengarna skattefritt. Så är det nu inte. De skall bokas som vilken intäkt som helst och skattas för. Nu är de årliga utgifterna såklart högre än 13K så skatt blir det ju inte ändå. Det är som det är. Fast konstigt. Lika konstigt som att man skall skatta för saker som man redan betalt med skattade pengar. Hus t.ex. Man kan aldrig bi helt fri från statens grepp. Nehepp. Liksom.
Sweet Ballrom Blitz i högtalarna, klockan är tolv, ja där går gränsen, gammal skitmusik, naj kanske inte helt, men gammalt och utnött, alltså sovdags.
Godnatt!
Categories
Hemglassoväsen
Glassbilen tutar här ute. Jag har svårt att se att muslimska böneutrop skulle vara värre, ja eller kyrkklockor för den delen.