Jas somnar på soffan efter nyheterna. Ja under sändning. Jag är nu ändå en sådan. Gubbe. Ocool. Det är fredag. Sömnskulden gör sig påmind. Det går inte på annat sätt. Det finns många som är roligare än vad jag är en fredagskväll. Ja andra kvällar med. Antar jag. Vad vet man? Mycket kan säkert sägas av andra om det. Själv orkar jag inte ens fundera speciellt länge över det.
Fast jag vaknar efter en timme. Vi tar tag i två sparade serieavsnitt. K och jag. Hon virkandes. Det finns nachos. Banankaka. Man kan inte klaga.
Men snart trött igen. Med en bok som ursäkt kan man lägga sig tidigt. Åtminstone sedan Hulken fått sitt. Tre säckar pellets. Gluffs. Halv vinterranson. Snart skall “han” ha full mun. Det sugs i sig fram till maj. Men minusgraderna hålls på avstånd. Vi står alltid i tacksamhetsskuld till den gröne för det. Fyller på så länge vi mäktar med.
Imorgon lördag. Man kan sova ut. Ibland går det. Ibland går det inte. Men oftast har vi en lat lördagsförmiddag här i huset. Kanske har vi förtjänat den. Imorgon får det nog bli Wilmars bagarbod och ett litet inköp av färskt bröd dessutom. En lyx att ha ett bageri såhär på promenadavstånd. Få förunnat ens i storstad.
När jag fyller fågelmat i dag så liksom gurglar det i trädgården. Ja det låter som om det stod ett badkar där och som vattnet sugs ner i avloppet. “Läcka” dyker upp i huvudet och jag ser mig om. Lyssnar och försöker förstå varifrån ljudet kommer. Nej inte från huset. Inte nerifrån brunnen heller. Sen ser jag. Uppe i trädet sitter ekorren. Nervös. Vill fly men där står jag i vägen. Så jag går iväg en bit och den hoppar snart snabbt iväg gracilt och vackert som alltid. Ja och jag har lärt mig att en skrämd ekorre låter som ett gurglande badkar satt på tömning. Också en lärdom i livet. Sådana man får varje dag som vetgirig.
Men nu så. Jag skall masa mig upp. Huvudpersonen i min bok skall snart ge sig iväg till det Spanska inbördeskriget. Jag undrar stilla om jag hade vågat det…