Category: Betraktelser & Berättelse

Fnissar lite för mig själv. Går omkring och dammsuger. Men ser ju inte så bra. Så metoden är att försöka föra dammsugarmunstycke över så mycket yta som möjligt. Jo jag ser munstycket. Åtminstone skapligt. Dimmigt. Hur som helst. Man klarar av en lägenhet på det viset om man vill och har självförtroende. Hoppas det blev skapligt rent. K skurar. Muttrar inte. Bra. Egentligen är väl allt det där ganska eländigt. Men då måste man tänka efter. Det gör vi inte idag. Helg blir det efter att man städat.

Hostar såklart. Har lagom ont i axel. Ont i magmuskler jag inte viste fanns där av allt hostande. — Såja nu är krämporna avklarade. Tänkte bara klara av det där. Nu kan vi förklara påsken inledd. Japp, sitter på låtsaskontor och inleder den genom att knappa vidare och lyssna på musik. Ja och om sanningen skall fram så stal jag lite av påskkärringarnas godis. De jag hoppas inte kommer i år. Dels pga av Corona och dels pga att jag själv vill äta upp det där godiset. Jo, JO, JO, jag vet. Man blir glad av att ge. Men… Godis är gott som kamrat Magnus en gång diktade. Man bör alltså äta. Lita på kroppens signaler.

Fast det tar slut väldigt fort. Alltid. Konstigt det också eftersom jag inte har haft någon nämnvärd aptit de senaste veckorna. Fått tvinga i mig mat. Men godis det går i. Kakor med. Kubb. Chips. Men kaffe… svårt. Av någon anledning smakar det skit just nu. Men smakförändringar hör visst till alltihop. Om…

Månen var fantastisk i natt säger K. Jag såg bara oljuset där utanför fönstret. Fantastiskt det också. Jag brukar alltid söka i oljusets skuggor efter dem som inte vill synas. Men sova särskilt bra kan ingen av oss den natten. Om det sen beror på månen vill jag låta vara osagt. En sömnlös natt är ingen sömnlös natt. Två är tre osv. 1-1-2-3-5-8-… mot helvetet och hallucinationer. Aldrig varit där. Men ser ansikten om jag blundar. Döda som har gått före troligen. Nä jag skojar. Mer troligt en livlig fantasi. En gåva jag är stolt över.

På måndag skall vi få (enligt prognosen) 26 m/s i byarna här. Man får stanna inne. Torkvindar. Det blir vår snabbare än fort när de drar fram. Om man nu inte själv blåser bort och inte märker av alltsammans. Som svärmor gjorde. Turligt nog hittades hon igen. Men lite längre bort.

Ser att siten hoppar upp och ner. Den ligger hos Loopia. Stabilt? Nope.! Men pengarna tar man gärna. Orkar snart inte gnälla mer. Det är alltid något problem. Fast det är ju Corona tider. Man får vara glad att en och annan sida går att läsa då och då. Igår var det f.ö. ett jäkla läsande. Vet inte varför. Men undrar.

Men egentligen återstår väl bara att önska alla en Glad Påsk! Kan man vara glad ett år som detta? Ja nog måste man väl ändå försöka. Åtminstone borde väl inte en enda ha ens ett uns av dåligt samvete för att man känner glädje i en orostid. Jämvikten är det vi måste jobba mot. Alltid. Allvar behöver inte utesluta glädje. Inget blir bättre av det. Surmulenheten är lika som cancer. Fuck both! Ät äpplen istället för ägg. Eller ät vafan du vill. Du väljer.

Liksom

ps Särskrivningsintoleranta må ha överseende ds

pss Fast de har de såklart inte ds

Gammelkatten Frasse fyller arton år idag. Tänka sig. Han är vid god mod trotts sin ålder (88 år motsvarande människoålder). Visst, han är mager – alla våra gamla katter har blivit det mot slutet – okänt varför. Han är lite vimsig, instabil och vinglig ibland och ser väl kanske inte riktigt så bra som han gjorde i sina glansdagar. Men det mesta annat fungerar som det skall trotts allt.

Han har varit kung här på kullen under alla år. Ingen fajt har varit för stor och när alla våra andra katter gömt sig under soffor och sängar, rädda för en inkräktaren (riktiga fegisar har de varit), så har Frasse tagit den där modiga positionen i frontlinjen och alltid vunnit de där fajterna, de som ibland har varit riktigt våldsamma (vilket syns på hans fransiga öron).

Numera har han självmant satt sig på undantag. Inga fler fighter med ålderns rätt. Han sover och äter mest. Gärna mjukmat och helst i obegränsade mängder. Han glömmer alltid efter en kvart att han överhuvudtaget har ätit den dan. Så mjukmat i en aldrig sinande ström får det väl bli idag. Presenten får bli att han får äta så mycket som han vill idag.

Gammelkatten skämmas bort. Den siste i en kull på tre. Newton, Tingeling och Frasse med mamma Byssan. Men bara Frasse kvar nu då.

Världen är helt plötsligt vit igen. Hostar såklart. Men lever.

572 dagar kvar

Jag lyckas. Sitter där söndag eftermiddag och söndag kväll. Idag alltså. En seger över soffan. Visst, det hostas fortfarande. Men allmäntillståndet, japp, det viktiga allmäntillståndet, har gått mot normalläge. För mig är det den viktiga signalen. Jag ar stor respekt just för det där allmäntillståndet. Men alltså. Mina kompisar börjar få ordning på grejer. Eller “VI”. Ännu ett virusangrepp är besegrat. Jag är tillbaks. Återstår att rensa upp på slagfältet och hoppas att man slipper nya angrepp på ett tag. Att man hinner återhämta sig innan man behöver ställa upp för den heliga flockimmuniteten.

Allt det där skiter du i såklart. Och med rätta. En gammal gubbe på en kulle ute i skogen kan såklart offras. Själv känner man såklart inte så. Är mig själv och de mina närmast. Patetiskt såklart. Men gamla gubbar är som maskrosor. Vill leva vi också.

På bilden min farfar. Han måste ha varit med om Spanska sjukan. Var i den mest utsatta åldern då. De mellan 20 och 30 ungefär var de som strök med. Jo väldigt unga och väldigt gamla också. Men flesta i det där åldersspannet. Man drabbades av cytokinstorm. Immunsystem löper amok. Angrip de egna cellerna. Förklaringen att de var just de i det där åldersspannet som drabbades är att de hade det mest aktiva immunförsvaret. Om det är den verkliga förklaringen vet väl ingen. Kanske läggs nya pusselbitar på plats i det där pusslet nu. För framtida segrar.

Men farfar måste ha upplevt det där. Även om han själv inte drabbades. Av naturliga skäl har jag inte fått höra historierna. Men han överlevde. Precis som de flesta kommer att överleva den här gången också. Man måste ha dragit en lättnads suck så när den milda första vågen på våren var över. Sen när den verkligt dödliga vågen kom i augusti måste världen ha blivit fullständigt skräckslagen. Likheterna är förresten slående med idag. Men med fri press nu. Man hade ingen aning om vad som hände ute i världen då med krigscensurerad media. Det är därför den kallas “Spanskan” förresten. Spanien var inte med i kriget. Tyskland, Frankrike, England hade redan drabbats. Men skrev inget. Censurerade. När Spanien drabbades skrevs det om det i pressen och blev känt över hela världen. Så “Spanskan”.

Men jag tänker ge mig för idag. Har njutit till fullo av den här dagen. Även om det mesta som fixats har varit av administrativ karaktär. Ögon tröttas såklart. Ansträngande att sitta så nära skärmarna som jag gör. Kropp i konstiga vinklar klagar väl den med. Men glädjen att vara tillbaks i sadeln överväger såklart. Det är alltså gott att leva. Man känner tacksamhet mot sin kropp. Ja jävlar vilken höjdare och kämpe det är.

God natt!