Igår. Jag får yngste sonens “gamla” moderkort, processor och minne. Visst, det daterar tillbaks till 2012, men vilken OTROLIG skillnad det blir på min burk med det “nya” kortet. En helt annan datorupplevelse faktiskt. Nöjd och glad idag alltså. Bättre “!julklapp” kunde jag helt enkelt inte ha fått .
Nu är frågan vad man skall göra med det “gamla” kortet. Är ju “inget fel” på det faktiskt. Tål att funderas på. Här används allt tills det brinner eller bara dör den gamla elektronikens utmattningsdöd. Ja det där gäller bilar och köksmaskiner och annat också faktiskt som har sin livscykel här på en kulle i Los.
Det är gråväder. Den första riktiga snön skall skottas, eller flyttas, eller vad man nu gör. Jag är i alla fall den som skall skotta. Det går utmärkt. Jag har en egen teknik för det där numer. Fysioterapeuter må avråda. Det måste göras.
Har man inte bråttom. Är sinnet lugnt. Ja då kan det vara ganska skönt att skotta snö en tisdagsmorgon. Lite som att diska. Man kan vara kvar i sina egna tankar och rota runt lite där. Här på kullen finns ingen att imponera på så man kan ta en paus när man känner för det. Se sig omkring. Tycka om den plats man finns på. Tycka livet är bra gott ändå. Fortsätta sen hela vägen bort till fågelmatare och komposter. Som belöning gå in och sätta på en kanna kaffe.
Fast gråväder. Ibland kan det vara som ett fängelse det där gråa. Något som man till varje pris vill ut ur. Man vet ju att det finns en blå himmel där uppe, ovanför, där solen lyser och universum tar vid. Men det behövs några dagar av grått för att den där klaustrofobiska känslan skall infinna sig. En dag med gråväder kan vara riktigt skönt. Som idag. Världen är liksom utestängd. Alla ljud nedtonade. Man är själv. Ett ropat “hallå….” ger inga svar.
Det går vinterkräksjuka på skolan här i Los. Barnen kräks. Lärarna kräks. Klassrum står i princip tomma. K jobbar ju mitt i det där så man bara väntar. Men än så länge… peppar peppar och allt sådant i kvadrat och kubik. Fy fan för vinterkräksjuka. Men viruset ifråga är ändå ganska vackert
Det måste man ju ändå tycka. Men man behöver inte vara trevlig för att man är vacker. Det vet man ju. Hoppas hur som helst att jag skall klara mig. Tycker jag har haft min beskärda del av sjukdommar redan det här året.
Diskmaskinen pajade för en vecka sen. Ja det går ju leva utan. Men skönt att ha också. Värmepumpen som gått i den. Kostar tvåtusen spänn att köpa ny. Samtidigt vet an ju att det kastas en massa maskiner. Maskiner där det sitter precis den värmepump jag behöver. Men inget av det där tas tillvara. Dumt! Men chansar på att söka på Ebay och hittar en begagnad i England. Fyra hundra kronor. Köper. Undrar varför tjänsten inte finns i Sverige? Något konstigt regelverk som sätter käppar i hjulet. Leverantörer som hejar på den krångligheten så att vi skall köpa nytt.
Hoppas alltså på den där. Att den ger diskmaskinen några år till av liv.
Men en sådan där period när saker går sönder nu. Rakapparaten verkar också ha gett sig. I alla fall batteriet. Räcker inte längre en hel rakning. Vette tusan om det ens går att byta.
Men konstigt det där att saker går sönder i grupp liksom. Räknar med åtminstone två haverier till innan den här haveriperioden är över,
Fast nu skall jag ta tag i mitt. Min dag. Den alldeles egna. Här finns ingen annan än mig själv att prata med. Det är såklart rätt tråkigt i längden. Men fördelen är såklart att man oftast håller med sig själv. Det blir sällan diskussioner om struntsaker. The Fool on the hill. Det är jag det.
Stänger ner. Minus 8.5 ute och det lovas tillökning med en decimeter snö imorgon. Tillsammans tröttar det ut. Men med uppshuntad Hulk, ljus och brasor håller vi vintern stången. Nu fram till jul är den faktiskt inte helt åt helvete. Det är efter, med start ungefär efter backhoppningen på nyårsdan, som den blir fan och djävulen själv. Det är då man bara vill dra. Eller aldrig mer gå ut igen. Ja, åtminstone inte förrän till Vasaloppssöndagen, Då när det vänder.
Jag fryser såklart trotts alla värmekällor. Det kan inte hjälpas. Men dyker jag in i koden kan jag klara det där. Överleva, Därför så gör jag det. Kodartiden är just nu. Eller sover. Det fungerar det också.
Det enda ljuset som finns i vintermörkret efter jul är semlorna. Utan dem,… ja då vette vad hur det skulle ha gått. Mörker.
Fast nu stänger jag alltså ner. Säger “hej då låtsaskontoret” och går upp för trapporna till bok och varm säng. Svårare än så är det inte. Mitt enkla liv.
Det är tid för ljus. Den kontrollerade elden. Brasa eller ljus. Som lugnar. Som brinner här mest hela vintern på låtsaskontoret. Jagar bort lite av det mörker som omger kullen. Värmer ett hjärta som annars skulle ha frusit till hårdaste sten. Bli kyligt som riddar Katos rostiga hjärta, Men som nu håller sig på rätt sida om den imaginära gränsen. Tack vare ett stearinljus.
Det är söndag och jag låtsasjobbar. Trivs ganska bra med det. Japp, det måste jag nog erkänna.
Lördag. Brasor, Bok. Vila. Jo vi fixar det sista i trädgården också. Sopar lite snö. Ja rent av skottar upp gången. Fast några enorma mängder snö är det ju inte. En, åtminstone nästan, decimeter puder ligger över frusen mark. Lättskottat alltså.
Det går alltså ingen nöd på oss här på kullen. Vi tar det lugnt. Njuter av livet. Har ingen brådska. Får man verkligen ha det så bra? Man frågar sig. Förundras.
Småfåglarna skall ha sitt. Det skall hämtas ved, men inget av det är särskilt betungande. Ja Hulken är hungrig också såklart. Men pelletsfyllande går mest på automatik. Man vill inte förarga den store varme gröne. Då står han där och morrar och hoppar eller blir stilla, deppig och tråkig. Inget av det särskilt tilltalande.
Från och med nu börjar den där säsongen när utearbete byts mot innearbete. Det finn smycket att göra här i huset men vi har inte ekonomiska resurser till allt. Men vi skall åtminstone försöka få till de där viktigaste sakerna. Alltså – INTE vara slöa och INTE bara låtsasjobba. Det är ju dessutom rätt roligt att renovera och fixa om man gör det tillsammans. Ser fram emot en dag när vi kan ta tag i lite större grejer. Snart…
Vissa år sitter man med akuta grejer. Hittills i år har det varit väldigt lite sådant. Det, måste man väl anse, är en högvist, eftersom jag inte kunna göra så mycket ändå. Man får grattulera sig själv. Ropa HURRA!
Livet är alltså rätt gott. Mitt liv har blivit mycket så numera att det är väldigt oberoende av yttre skeenden när det gäller välmående. Antar att det där kanske har med ålder att göra. Jag är helt enkelt ganska nöjd med tillvaron och över att få leva.
Som alla andra dårar sä’ger eller tänker väl någon läsare. Det är ju oftast så. Men , Ja, OK. Hellre vara en lycklig idiot än ett olyckligt geni. Fattar man inte att den ena utgår från en själv och den andra utirfån andras syn på en så … ja då är man väl den mest korkade själv.
Liksom.
Fast skit samma. Nu skall jag fatta min bok och läsa några rader igen. Inte göra mycket mer. Jo kanske äta en bit. Titta på något på TV. Sova.
