Att läsa den här boken är lite “nåja…”. Det ger liksom inte så mycket. Klyschigt. Men man läser igenom den och glömmer den. Så som man gör. Längtar efter något med substans och hoppas på nästa bok.
En mycket bra bok om ras-segregeringen i Amerika, den som faktiskt fortfarande pågår. Annars hade väl dagens BLM rörelsen inte behövts.
Minns att en man berättade om det här för vår klass i början av 70-talet (sexan?, sjuan?) (den första svarte man jag då sett i verkligheten!, vafan liksom kan man tänka idag men till och med pizza låg där borta i framtiden där). Blev jäkligt illa berörd minns jag. Svårt att tro att det var sant i landet som skickade folk till månen. Av någon underlig anledning fanns han på polisstationen. Ingen aning varför det. Varför det liksom!?
Men det här är en bok man borde läsa. Historien och berättarkonsten är tilltalande i sig. Men det är ju aldrig fel att lära sig lite också och framförallt att få leva livet i en annan människas kropp, liksom gå i den personens skor, och få uppleva saker man aldrig skulle ha “upplevt” annars. Den gåva som all litteratur ger oss.
En helt klart en läsvärd och välskriven historia. Jag blir dock förbannat trött på alla landsbygdsklichéer som den dryper av och som alltid finns i den litteratur där handlingen utspelar sig utanför städerna i Norrland. Helly Hansen på varje kropp och koskenkorva och i varje skafferi. Tröttsamt. Nidbilder.
Sista boken i en trilogi. Har man inte läst dom här böckerna bör man göra det. Förbannat bra. Ja, tycker jag då. Ingen har litat på mitt omdöme tidigare, så varför skall du? tänker du. Ja, läs ändå. Säger jag då. Ja och skit på dig! tänker jag också med säger inte.
Det här är nog den bästa boken av de tre dessutom. Ja då skall man vara helt på det klara att de andra två verkligen är skitbra mycket bra.
Den bästa beskrivningen någonsin jag läst av en samlagsscen hittar man t.ex i den här boken
“Sex stötar framifrån, sex stötar bakifrån, en suck, sen var han klar…. “
Från minnet, så inte ordagrant, men ungefär så. Men säger allt på en mening. Ja massor av sådant. Ett språk som får en att le. UNDERBART med “!”.