Slutet blir vår början av Chris Whitaker
Vill man känna något – jag för min del gillar det – då är det här verkligen en bok att kasta sig över. Mycket medmänsklig kärlek och förståelse hittar man här. Ja och människor som tar ansvar för saker man gjort. Sen läker man om människorna runt omkring en bara har tid att vänta en stund på att skorpor hinner bildas och själva läkeprocessen har fått komma igång.
Jodå en bra bok också läst i feberdimmor.
Mysteriet Hendri Pick av David Foenkinos
En mycket finurlig liten bok som jag tycker mycket om. Egentligen är det där med de refuserade/outgivna böckernas bibliotek en väldigt bra ide. Jag skulle kunna bidra med några alster till ett sådant bibliotek faktiskt.
Bioldlarens löfte av Fiona Valpy
Egentligen är det väl inget fel på den här boken men det blir lite för gulligt. Lite som att äta något som är väldigt sött. Tänk Finska kulor. Man pallar inte riktigt. Kräkreflexer.
Men jag läser ut. Alltid något. Beskrivningen av Tysk ockupation på Fransk landsbygd är det som tar mig igenom boken. Man undrar hur tyskarna tänkte. Hur kollaboratörerna tänkte. Skulle man få acceptans efter några år? Skulle folket ge efter. Sluta hata. Eller kunde ondskan och rädslan hålla så många i bojor så länge. Känns naivt. Ändå håller Ryssland på med samma grej i Ukraina idag. Till och med ett land som Kina kommer falla sönder en dag. Man fjättrar inte människor i evighet.
Massakern i Tulle som det berättas om i boken är ännu ett exempel på den grymhet helt vanliga människor kan utsätta medmänniskor för. För vanliga människor är de ju också de här soldaterna. Vanliga människor som efter kriget återvänder till vanliga liv i vanliga samhällen med vanliga familjer och kärlek. Hur orkar man leva vidare med sådant på sitt samvete. Tack och lov så finns människor som gör skillnad i allt detta. Alltid finns dom där. Ofta inte ens ihågkomna. Bra att notera i en tid av upphöjda ingentingpersoner.
Boken får mig alltså att undra över det mänskliga. Det där hemska vi alla bär inom oss och som så lätt släpps löst. Ofta också i någon slags tjänst hos en inbillad godhet. Så helt värdelös är då såklart inte genomläsningen. Väldigt få böcker lämnar absolut noll och ingenting efter sig. Inte ens en sötsliskig feelgoodroman som denna.
Ja jävlar. Mer välskrivet än så här kan det inte bli. Knappast mer spännande heller. Man måste läsa på. En perfekt sjukbok. Eller fördriva-en-dag-bok. Eller en manual i hemskheter… Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril är mästarna på att få till det helt enkelt. Kan bara rekommendera att du också läser (eller lyssnar).
Johan Theorin har verkligen blivit en av mina favoritförfattare på den Svenska deckarscenen. Han bjuder alltid på en berättelse och ett språk som bara flyter på som, ja, en stilla flod strax efter islossningen. Jag älskar människorna och beskrivningen han ger av dem, miljöerna, ja och även om det är poliser och mord så är det allt det andra och Öland som är själva grejen. En dag kanske förlagen fattar det där också. Släpper fram böcker om vanliga liv. Nog så dramatiska utan ett enda mord eller våldsdåd. Men just nu gäller alltså deckarkamoflaget. Annars “går det inte att sälja“. Sådant går över. Tiden ni vet. Mot sanningen. Ökad entropi. Allt rör sig dit.
Läs. Du tar dig igenom den som smör smälter i solsken. Ungefär. Liksom.
De saknade vännernas bok av Lisa Wingate
En sådan där bok som tar tag i en. Som påminner om att slaveri var standardtillstånd och accepterat i Amerika för alldeles för lite tid sedan. Ypperligt berättat. Jag följer med hela vägen i historien och njuter av att göra det i ett lugnt temp. Det finns dom som har återbetalda skulder att langa upp kosing för fortfarande i Amerika och på andra håll i världen.
Värst är aldrig de som lever efter sin övertygelse utan alla de som inte har den övertygelsen men inte gör något åt saken utan bara overksamt tittar på.