Pojken från Arbrå av Peter Stormare
Julklappsbok. Jag skummar delar av den här boken. Det blir för mycket namedroping ibland a’la Amerikansk framgångsrik person. Det där har jag inget för. Bättre blir det när Peter blir personlig. Mycket bra faktiskt.
Fast det är kapitlet om hans tid med Kabel & Granater i Edsbyn som såklart höjer den över allt annat. Folkets hem, kamrater och min värld. Blirr, Fållan, Zona, Nille och Buggman får vara med som namn bland alla världsartister. Kul.
Sen berättar han om Göran Järvefelt på några sidor. Hans bror Ulf och jag var vänner. Göran skapade fantastiska scenerier i papp på sitt rum redan då. Skapelser vi andäktigt tittade på, men aldrig rörde. För stor för Edsbyn, men erövrade världen med sina operaföreställningar. Deras syster nämns också med i en passage.
Själv kissar jag inte på mig av glädje om jag får möta en person som spelat huvudrollen i en film eller stått på en scen. Människan där inne innanför skalet intresserar mig mer än ytan och vanliga människor med substans och innehåll finns det ju överallt. Men gillar man det där är den här boken där en guldgruva. Ja och så hjälper det om man är Hälsing.
Andra böcker som jag läst finns här.
