Den där Järvsöbon ni vet. Backajan. Janne. Han som dyker upp här ibland. Ja han dyker upp helt oväntat idag. Ja som om inte det faktumet räcker för att glädja en enkel själ som mig har har med sig semlor också. Massor. Kassar fulla med dom.
Så vi moffar i oss. Pratar strunt en stund. Sen ger han sig av mot de bebyggda trakter han kallar “hemma”. Antagligen är han den snällaste människa som finns. Det konstaterar jag igen och igen och igen…
Årets första semla är alltså inmundigad. Den smakar såklart UNDERBART!
Just när det här skrivs kommer 12.5% av Sveriges energi från vindkraft. Inte illa eftersom alla experter sa att att energislaget inte var att räkna med för inte allt för länge sedan. Jag minns att man speciellt sa att i skogsområden var det helt omöjligt med vindkraft. Men vill man löser man. Nu byggs det parker om aldrig förr i skogarna.
Elpriset är tydligen högt nu och skall bli högre nästa vecka när det blir kallare i landet. Men fortfarande exporterar vi. Det är f.ö. ganska häftigt det här med IOT i praktisk tillämpning, dvs realtidssiffor ute på nätet för det mesta. Man kan skapa sig sin egen bild av om, det verkligen går åt helvete eller om det inte gör det.
Jodå! Liksom!
En häftig siffra är den här
Tyskland och Danmark. Nära hälften av energin kommer från vind när det här skrivs. HÄLFTEN. Tänk om någon sagt det under debatten om kärnkraftsomröstningen. Experterna hade nog skrattat ihjäl sig. Man kan dra slutsatser om experter av det såklart. Om man vill. Om man så önskar. Men de flesta gör ju inte det såklart. I alla fall så länge de säger att det går åt helvete.
Sorry, det finns inga namn att stolt droppa framför dräglande munnar idag heller. Jag har inte mött en enda människa utanför familjen. Än mindre någon som du, käre läsare, känner och ser upp till. Sorry!
Men annars en utmärkt dag som inleddes med snöskottning. Skyffel, skjut på med höger ben, lyft sedan med vänster arm, minimera användning av höger arm så mycket det går. Jodå det fungerar. Skapligt. Jag har utvecklat tekniker för både skottning och bärande av pelletssäckar som inte behöver mycket högerarm alls. Det ser säkert löjligt ut. Men det skiter såklart jag i för det behövs egentligen inte ens skottning för det.
Resten av dagen är riktigt koncentrerad. Det går inte att önska sig mer. Ändå går det så förbaskat sakta alltsammans. Men är man en person så kan man inte göra mer låtssajobb än max tre personer. Om man är ung. I min ålder närmar man sig nog som mest en hel persons dagsverke. Bra dar. Snart en halv följt av en fjärdedel och sen ingenting. Det går utför. Nämligen.
Men det går inte göra annat än att sega på. Bit för bit ta sig framåt mot något slags mål är ju det man låtsasjobbar för. Väl framme kör man igång igen. Ja och ibland tycker man det är kul till och med.
Fast ändå är det det här jag vill. Jag frågar mig ständigt VARFÖR!? Ja och har inget vettigt svar på det. Jag får inte ut ett ett dugg av det här. Kommer antagligen heller aldrig at göra det. Men ändå… känns det som det är värt alltsammans. Jag gillar det jag gör. Alla timmar, allt som försakats till trots. Finns det parasiter som ger den där symptomen kanske? Någon slags open source slemgrej som kryper in genom av av näsborrarna och tar sig vidare upp i hjärnan och driver oss nördar ner i avgrunden för att själv växa och ta över världen.
Nåja…
Det skulle varit skönt och sitta och titta på också. När andra jobbar alltså, ja till och med kolla när de låtsasjobbar. Se saker gå framåt. Heja på när det kärvar. Fast det skulle ju kräva att folk vill gå samma väg som en annan. Faller som ett flygplan utan bränsle på 10000 meter alltså. Troligen.
Så knappa på. Det är det som gäller. Bit för bit. Tugga för tugga. Tills det inte känns roligt längre. Eller ÄR klart. Skrämmande tanke. Men det finns andra saker man kan göra. Det vet jag med. Det här är inget Talibannäste. VSCP är bara en ide som behöver testas. Det finns många fler ideer.
Nämligen!
Fast nu. Upp för trappor. Ja ner först såklart. Hulkfylla. Några säckar. Ger varmt hus imorgon. Måste nog förresten beställa mer pellets imorgon. Som alltså skall bäras in. Pust! Fast först sova alltså. Läsa en stund. Gostunden. Ett kapitel. Dansk dysfunktionell värld. Jodå skaplig läsning. Ja och sen hoppas på en morgondag. I bäste fall kommer den. Sen ner hit igen. Glädjen att få komma hit och sätta igång igen. Som “Macken”. Gokänsla i magen. Det är bra konstigt ändå…
