Det finns dagar där det borde bli nått med det liksom ändå inte blir nått. Man försöker och försöker och fast än man tänker framåt så går man definitivt bakåt. Idag är det en sån dag här. Ja, det började redan igår kväll. Slog på mixerbordet i studion. Slog av det några timmar senare utan att ens ha suttit vid det. Ja man måste liksom sitta där om det skall bli musik. I alla fall inspelad. Men nada igår alltså. Blev inget annat heller för den delen. La mig tidigt.
Inte bättre idag heller. Vaknade tröttare än någonsin. Stora planer vid dagens början. Men inte ens datorerna har velat jobba i något vidare högt tempo idag. Någon slags sirapsklet verkar ha trängt in i alla processorer och fått dom att gå på knä. Men man får ha förståelse för att även elektroniska kretsar skall få kunna ha dåliga dagar. Det är inte lätt att vara sådär negativ som det är elektronens livsuppgift att vara. Vissa dagar är den kanske inte ens uppe i de stipulerade 0.7 ggr ljushastigheten. Får liksom ingen hjälp av dom där vrånga atomerna i sina gitter. Dåliga dagar som den här. Det blir segt.
Men sen är det väl så att man inte måste presterar fullt alla dagar. Möjligtvis är det mer sant när man låtsasjobbar som jag men likförbaskat är det vissa dagar som man egentligen skulle lägga av bara. Greppa boken, tända brasan och öppna whiskyflaskan och inte röra sig ur fläcken den dan. Varför liksom sitta och plåga sig igenom dom här dagarna när man kunde njuta istället. Men så blir det såklart inte. Nä man sitter där och gör ingenting istället. Känner sog viktig och betydelsefull där vid skrivbordet.
Katten som skulle vara infångad nu för sterilisering imorgon syns ännu inte till. När tiden har passerat imorgon kommer hon väl säkert injamandes som om inget har hänt. Katter har något slags extra sinne för otrevligheter. Men nästa gång då jäklar skall det bli en vecka till godo.
En skitdag är vad det här är. Notera gärna det!
