Author: Åke Hedman

Vi har varit ute och gått på en längre promenad i skogen. Sett färska björnspår men ingen björn. Lyssnat på porlandet från en vårbäck. Njutit till fullo av det. Vatten låter så olika. Droppens ploppande, de olika graderna av porlande och så forsens vrålande. Älskar dom alla och vatten. Den magiska dipolen. Känt solen värma bleka ansikten. Tagit emot. Sett två älgar. Var och en på sitt ställe. Kungar där. I sin del av skogen. Hur kan man röra sig så graciöst som en älg i riset. Undrar varje gång. Finns inget klumpigt hos dom trotts flera hundra kilo i rörelse.

Vår är ljus, is, vatten och värme. Dofter också. Inte alla angenäma men de måste ändå finnas där för att indikera riktig vår. Måste det. Förruttnelse är också liv som vaknat. Man får inte glömma det.

Jag vet att jag inte klarar mig utan det här. Måste ha det här. Ändå längtar jag härifrån ibland så det gör ont. Till stan. Utbudet. Människor med visioner och makt. Men utan det här så skulle jag förgås. Ätas upp utan att kunna försvara mig. Det är bara så. På gott och ont. Men om bara staden finns inom räckhåll så finns det hopp. Får jag leva i den ibland så blir alla delar hos mig tillfredställda. Nu njuter jag av det här nuet. Låter alla sovande delar hos mig vakna till liv igen. Precis som tussilagon i backen. Kanske är jag inte lika vacker, men vi delar i alla fall samma längtan efter sommar och värme. Vi öppnar oss både upp mot den blå himlen och den varma solen och viskar “kom fyll mig med värme och ljus”.

Helgstädad. Ja uppe i alla fall. Borde ta en genomgång av låtsaskontoret också. Men det får vänta till nästa vecka. Stora ytor här (och dammigt eftersom ingen längre gör något här längre). Nu handla. Sen låtsasjobba lite och sen helg. Bra plan eller hur?

Kunde gå ett varv på tomtens gräsmatta igår. Ja den är vår alltså och det är vår också. Hursomhelst det var oerhört skönt. Just vår baksida här är ett under av alla under. Hängmatta, grill och utebord med stolar hoppar här inne med förväntan över att få komma ut. Imorgon kanske bordet i alla fall kan få komma ut. Blir instängt på vintern. Åker varken skidor eller skoter så det är vägarna man har om man vill röra sig. Men de är så oerhört tråkiga att gå efter. Nu kan vi snart åka ut en bit utanför los för våra dagliga promenader. Ser fram emot det något oerhört. Lite hopp och spring i o-coola tjocka gubbar från Los också den här tiden på året.

Vill man se björn så är det bästa tiden nu. Alla ser björn här uppe. Det är bara att åka ut på första bästa skogsväg så är det nästan garanterad björnfrossa. Hona med ungar är väl den riktiga jackpotten i det avseendet. Härligt att se.

Trevlig helg!