Stänger igen

Jag stänger igen. Nu. Snart. Vad annat kan man göra? Förslag?

Men det är OK. Är riktigt förkyld. Inte ens whisky biter på den här satans besten. Bara tiden eller döden kan möjligen få den att ge sig till slut gissar jag. Man hoppas alltså på det första. Får acceptera, motvilligt, det andra.

Dragspelaren, påpälsad som om det är minus fyrtiotvå, kommer till mig inatt. Han är arg. Mycket arg. Anfaller mig. Jag har ingen aning om varför? Vaknar. Boxandes hårt i luften med nävarna för att hålla honom borta.  Otrevligt.

Men sjuk alltså. Det är då de där konstiga drömmarna kommer, eller som man minns dem. Jag har en hel barndom med hemska mardrömmar bakom mig.  Vet allt om dem.

K är valförrättare imorgon här i Los. Äldste sonen i Uppsala. Båda vide ordföranden. Bra. Duktiga. Själv ligger jag nog kvar på soffan och läser. Men jag sover nog också en skvätt. När ögonen tröttas av textmassor.  Min röst har jag nämligen redan lagt. Mer kan jag inte göra.

Det regnar ett hårt höstregn här ute. Det är också mycket riktigt höstdimma och höstmörkt. Mysigt när man befinner sig inne. Av alla årstider är det hösten jag älskar mest.

Men nu alltså. Ge sig. Lämna en snorig lördag till arkiven och med det till dem som lever i det förgångna och av det förgångna. Själv, däremot,  tänker jag röra mig framåt ända tills det inte går längre.  Jag säger inte att det är bättre eller sämre. Bara att det är min väg. Jag har haft fullt sjå att hitta den där vägen som jag kallar min. Det ä välr knappast någon dessutom som skulle fråga om råd i avseendet vägval, ja eller annat för den delen, och rikta frågan till mig. Men inget av det där stör mig.  Inte det minsta. Människan är blind.

God natt!

Dan före dan

Nya styrsystemet till Hulken

Det är lördag här. Jag sitter här på låtsaskontoret och sippar på en supergod whisky (tack Janne!).  Jodå, som förkyld känns det som medicin. Är nog det tamefan. Ja även annars. Det som man mår bra av är definitivt bra för en, i lagom mängd då såklart. Alla överdrifter, i vilken riktning de än tar sig, är av ondo är väl fullständigt klart och känt. Bra att ha koll på såhär i valtider. Men även annars.

Jag håller på med en ersättare till “Hulken”.  Japp, “Hulken” blev det ursprungliga namnet eftersom allt var grönt från början. Nu har det väl blivit lite varierande färger, Namnet består dock. Hulken är styrningen och själva värmesystemet här i huset. Varmvatten och pellets, vattenförbrukning och en massa temperaturer, säkerhet och annat. Använder VSCP såklart. Det finns inget bättre sätt att se bristerna i det man själv konstruerar än att själv använda grejerna. Jag tycker det är en förutsättning för att man överhuvudtaget skall få sälja grejerna faktiskt. Annars blir det som vår dammsugare. Den tippar när man åker runt med den, det går inte att ställa upp slangen utan att den ramlar i golvet, det finns två böjar på röret där saker fastnar men som man lätt kunnat trolla bort bara genom att göre dem lite bredare just där, osv. De som konstruerat den maskinen har aldrig använt den. Antagligen aldrig dammsugit själv ens. Man ser sådant där i köket också. Saker som är svåra att rengöra efter användning har konstruerats av folk som aldrig befunnit sig i ett kök.

Men här används alltså VSCP enheter. Några “legobitar” programmeras upp för att utföra de där funktionerna som jag beskrev ovan. Där är det autonomt. Snurrar bara på och fungerar. Som enheterna i en bil. Sen kan man såklart ändra parametrar och logga och sådan där och det sköts av en Raspberry Pi som också är länken mot oomvärlden. Den blir faktiskt den svaga länken i sett sådant här system. VSCP grejerna behöver åsknedslag eller dyligt för att dö. Raspberry Pi’en avlider för mindre saker. Därför har den inte så mycket med den egentlige funktionaliteten att göra. Varmvatten blir det ändå. Pellets slutar att matas in när det är fullt osv.

Men några nya (kul) grejer blir det ändå också med i och med den här versionen. Men egentligen byggs varenda del av det här bara för att jag inte har råd att köpa det av någon annan. Enkelt.

Det har funnits misstag på vägen. Nittiotre eller nittiofyra den första varianten. Eldade pellets (kostade 750:- ton då). Använde en flisugn. Den kunde rymma  M Y C K E T pellets. När man körde för fullt hoppade sakerna i källan nästan. Tändningen gick till så att pellets matades på och sen gick tändelement och fläkt igång och en sensor kände av när saker tänt och körde igång. Det där fungerade bra utom en gång. Antagligen hade det tänt för lite och sen hade systemet satt igång varefter elden hade slocknat igen och ny startsats matats in och tändningsfasen börjat. Men blåser man luft genom glödande pellets bildas väldigt mycket rökgaser. Har man bara en normal startsats är inte det ett problem men här var det betydligt mer pellets. När allt till slut tände så var både panna och skorsten full med gengas och det blev POFF. Varenda plåt på pannan flög av. Säkert var det en eldpelare i skorstenen också. Men plåtar går såklart att lägga dit igen. Dock med lite CO varning för den som gör det. Allt ordnade sig. Programmerade om startsekvensen till att inte blåsa på konstant utan puffa istället. Bättre.

Hoppas hur som helst att de där grejerna skall snurra i veckan.

Man får förresten en ESP32’a idag för under tjugo SEK i styckepris.  Det är kortvarianten med flash, kristaller etc. De etablerade leverantörernas system säljs för fem gånger den pengen. Jag är säker på att vi sett ett viktigt skifte i historien här. Det är ungefär samma pris som jag betalar idag för en åttabitare och får bara processorn. Men mest viktigt är nog teknikhöjden, tillgängligheten. Det är inte i första hand priset det handlar om alltså.  Någon som minns miniräknare och Japan och sjuttiotal? Det blundas hursomhelst hårt i västvärlden för den här utvecklingen. Fast man borde ha lärt sig sedan länge.

Nu finns det en timme till förfogande här. Lite roliga timmen. Den tänker jag använda. Ha det gott.