Vi har nått långt bortom den fysiska gränsen för vad vår planet klarar av, och nu måste vi omvärdera det ekonomiska systemet för att hinna agera i tid. Det är innebörden av ett bakgrundsdokument till en kommande FN-rapport.
Source: FN-rapport: Marknadskrafterna dödar planeten – dags för nytt ekonomiskt system
It’s not because I’m a geek (although let’s be honest, I am). It’s because I find no greater joy in all the world than to create or lose myself in something beautiful.
Source: The Creative Thrill of Programming – Art of Code – Medium
Every physical theory has constants in it. The gravitational constant is remarkably uncertain.
Source: Scientists Admit, Embarrassingly, We Don’t Know How Strong The Force Of Gravity Is
The perks of being a wallflower av Stephen ChboskyStephen Chbosky
En av mina absoluta favoritfilmer är The perks of being a wallflower. Det finns en känsla i den filmen som berör mig och ligger nära mig. När jag fick veta att boken används flitigt i Amerikansk undervisning insåg jag att jag inte läst den. Säger man sådant till min bibliotekarie till fru så ligger boken snart på bordet otåligt väntandes. För säkerhets skull hade hon skaffat både den Engelska och den Svenska utgåvan. Så vi tog en varsin del. Enklast så.
Den är bra såklart. Skriven som korta brev till en okänd. En spännande form. Det enda jag kan tycka är synd är att jag inte läste boken före filmen. Man vill så gärna skapa sina egna bilder av huvudpersonerna. Nu ser jag filmskådespelarna och filmscenerna. Men jättemycket gör det nu inte. Dom gör alla ett förträffligt jobb i den här rullen. Stämmer bra med min inre bild.
Ja man bli såklart sugen på att se filmen. Jodå, den finns på Netflix.
En MÅSTE att läsa helt enkelt.Om man nu inte känner sig som en trött gammal gubbe eller kärring som absolut inte läser “sånt där”. Då slipper man. Men yngre blir man såklart inte av att läsa den. Bara visare. Eftr läsningen vet man t.ex. varför man inte skall söka ögonkontakt om man vandrar i en park om natten bland andra vandrare. Sånt är bra att veta.
Alla andra böcker jag läst finns här.
Experimenterandet är väl ändå det som är roligast. Att “fungerar” räcker. Ja till och med “nästan fungerar”. Allt det där andra skjutet åt sidan. För en stund i alla fall. Innan det är dags att ta tag i det. Göra riktiga grejer.
Allt skulle således vara utmärkt denna kväll om jag inte drabbats av hostan från helvetet. Vore jag nu religiös så skulle jag skylla på synderna, ja till och med arvs-dito, men nu är jag inte en sådan, så virushelvetet får onda ögat. De där vackra icke-liven.
Undrar verkligen hur man kan producera så mycket slem som jag har gjort de sista veckorna. Epitetet slemmig typ är det bara att ta åt sig av just nu. Svårare annars. Men man får bjuda till. Liksom.
Världen runt omkring mig hoppar från tuva till tuva. Just nu heter tuvan maskin inlärning. Förra månaden något annat. Man jobbar hårt på varje tuva. Läser in. Men mest rubriker. Hinner inte mer. För snart kommer nästa tuva. Det finns fler rubriker att läsa. Jag känner att det finns en stor osäkerhet i min värld, den tekniska. En rädsla att inte hinna med. En ide om att göra något överskuggas av nytt, nytt, nytt, alltid nytt.
Det är klart man skall hänga med. Utnyttja det nya. Men man borde göra klart ibland också. Realisera den där visionen. Inte bara rikta pilbågen mot ständigt nya mål och ropa halleluja.
Fast vad vet jag. Egentligen. Roligt är det såklart. Att alltid finnas i framkant. I alla fall tro att man gör det. Fast ängsligt är det såklart. Hela tiden denna ängslighet över skrået.
Allt tar längre tid än vad man tror. Det vet jag. Man hinner med. Om man vill. Men utvecklingen står såklart inte stilla heller. Det tackar jag för. Just det har alltid varit min drivkraft och glädje. Ja lycka många stunder till och med.
Man blir lugnare med åren. Men osäkrare på det mesta också. Tur då att man numera vet att de där osäkerheten faktiskt är ett tecken på att man lärt sig i alla fall något. Det är de med de självklara slutsatserna och profetiorna som är dumskallarna. Men för att fatta det måste man såklart leva några år. Eller leva.
Fast det här babblandet har jag inte tid med. Icke.
När jag ser bilder från hamnar, de där lyftoken men låsningar på containers, så vet jag ju att i en del av de där snurrar min kod antagligen. Det är det där med att vara en liten kugge i ett stort maskineri och att vara nöjd med det.
Just de där, som prototyper, var jag ner till Bromma och bytte ut på min 50-årsdag. Det var allhelgonahelg, jag konsult, bråttom, så bara att åka, allt rinner ju ner på konsulterna. Man släppte in mig på morgonen sen kröp jag på maskinerna och bytte de där prototyperna och uppdaterade deras firmware. Lunch, några sockerbitar i matsalen. Sen ringde jag den som släppt in mig som kom och släppte ut mig och så åkte hem till Los igen. Hemma sent på natten.
Skrev en låt om den där dan.