Categories
Betraktelser & Berättelse

Lördagsdansen

Nickelmonumentet. Foto_ Karin Hedman

Vinter. Det är det väl nu. Vi bär i alla fall in pellets K och jag. Som det brukar vara. En gång i månaden. Hela långa vintern. Något vi gör med glädje såklart. Det är toppen. Hulken behöver varje säck. Huset med. Är huset nöjt så är vi också nöjda. Enkelt liv.

En normalvilla gör av med ungefär 25000 kwH på ett år. Det här huset slukar 90000 kWh på ett år. Lite kämpigt det såklart. Med aktivt företag halverar man den där pengen. Men mycket ändå. Ändå blir det en väldigt liten nota i slutänden om man jämför med att bo i en helt vanlig lägenhet i en större stad.

Men vi skall angripa det där också nu. Först spara till bil. Sen spara till ny panna. Ger den den hälften av den ökning i verkningsgrad som utlovas betalar en ny panna tillbaka sig på tre år. Ingen tvekan på att göra en sådan investering då såklart. Men med mer i plånboken går det såklart att göra saker med det befintliga också. Det är underligt, men för att spara pengar måste man ha pengar.

Men helg. Skönt. Lite mosig så jag behöver vilan. Sover på soffan på förmiddagen. Återhämtningen. De där timmarna under veckan som jag borde ha sovit tar jag då. Effektivt. Skönt. Nödvändigt.

Nio dagar kvar. Borde känna ett lugn. Men det är lite som en landning med ett flygplan. Det kan gå åt helvete ända tills man passerat tullkontrollen. Känner alltså minst av allt ett lugn. Snarare en stor stress. K med. Skall bli skönt att nå dag noll. Därifrån gäller det bara att förstå att nytt liv gäller. Ett liv där varje bilresa inte är på liv och död. Att en bil eller annat kan gå sönder utan att men får lida en hel vinter för det. Eller att ha ett konto med en buffert. LÄNGE sedan nu. MYCKET LÄNGE sedan. Men hjärnan går gärna på i gamla fotspår. Jag förväntar mig fortfarande att få skit i postlådan som måste krishanteras på något sätt fast det var över fem år sedan nu. Allt det där har funnits under med en så många år.

Men någon som lever på det vanliga livet inser såklart inte hur bra de har det. Hur lätt det är att lösa de där vardagsproblemen som uppstår för de flesta. Ändå ser det inte ut så för majoriteten av jordens befolkning. Man måste minnas det. Mat för dagen är ingen självklarhet. Inte heller lugnet över vad morgondagen har med sig. Men de som surar och gnäller mest är ändå de som har det bäst. Hallå moderaterna, här kommer jag. Sänk skatterna. Släpp banditerna fria. Nu skall vi roffa åt oss. Kasta ut. Men mer poliser. Fler militärer. Fler gated communities. Så vi kan känna oss trygga från “de andra“.

Trött på allt gnäll från dom som har det bra.

Nämligen

Men gubbar som gnäller finns det såklart gott om. Man blir bara en till om man säger sådär. Så skit i det. Men för mig för mig är det sktsamma om en ganster blir skjuten. Viktigare är att inte bygga ett samhälle som skapar gangsters. Och nej. Alla gangsters bor inte på “orten“. Det finns gott om dem i finrummen också.

Men hur som helst. Nya tider på gång här då. Insåg i fredags när jag satt här nere trött efter en intensiv vecka att egentligen kunde jag bara gå”upp för trapporna lägga mig på soffan och sova en stund och ingen skulle bry sig ett skit om det. Det skulle inte spela någon roll. Eller sova en timme till på morgonen. Eller sova hela förmiddagen en måndag. Ingen har med det att göra. Pensionärsliv. Inte illa.

Får min första pensionsutbetalning på måndag. Privatpensions pengar från ett Gävleföretag jag jobbade åt en tid. Så lite att de betalas ut i klumpsumma. Men räcker till lite kattsand, fågelmat och något annat. Och så är det ju en händelse av dignitet att det sker. Pensionsutbetalning. Smaka på den. Nu? Vem är det som är pensionär? GAmmal? Man kan liksom inte ta in det där.

Fast egentligen nio dagar kvar alltså. Jodå. Tänker faktiskt åka iväg och köpa en tårta till oss den dan. “Klart!” skall det så på den. Den skall vi äta upp med god aptit när K kommer hem från jobbet. Därifrån får livet gå på som vanligt. För det ovanliga är avklarat och lämnat bakom oss.

Nu mat, film, och vila. Mer kan man icke begära.

Categories
Betraktelser & Berättelse Noveller

Hulkhunger

flames on black background
Photo by cottonbro on Pexels.com

Så en dag, när de kallaste elakaste vindarna jagade runt som galna varulvar runt knutarna på det stora gula gamla huset som står där som det står varje dag ensam på kullen, ja, då kom det en stor gul traktor körande. I den satt den snälle mannen från andra sidan den långa dalen. Nu hade han tre jättestora lådor med sig. Dom ställde han av vid det stora gula huset och sen åkte han tillbaks till sig och sin del av den långa dalen. Han tutade inte som han brukade i dag utifall någon låg och sov. Dom som sover kan bli ledsna då. Han var en vis och snäll man i en gul traktor nämligen.

En av dem som bor i det gamla stora gula huset på kullen såg att den snälle mannen med den stora gula traktorn var på besök så han gick ut. Där stod de tre lådorna. Alla var märkta med “mat“. Sen satt en lapp klistrad på en av dem. “Till Hulken“. Jodå ett hjärta också. Och en rosett. Den gamle mannen som bor i det stora gula huset visste vad det betydde. Hulken hade fått säsongens första matleverans. Och oj, Hulken var mycket hungrig nu. Han sista måltid var flera månader bort. Men nu när Hulken kände lukten av sin mat så kunde man höra hur det skvalade i avloppsbrunnarna av hans drägel.

Den gamle mannen som bor i det gula huset bar in en del av maten. Kastade in den i Hulkens stora hungriga gap och hulken tuggade och svalde. “GOTT!” dristade han sig till att utropa. Men också “HUNGRIG“. Så den gamle mannen som bor i det stora gula huset på kullen gick ut och hämtade mer. Fyllde så på i gapet igen. Ja och hämtade mer. Och fyllde på ännu mer i Hulken hungriga mun. Ja och så får han antagligen hålla på nu fram tills de första tussilagorna visar sig i sollängtande backar någon gång där i april eller maj nästa år. Men just det hade den gamle mannen som bor i det stora gula huset inget emot. Nej, inte alls. Inte ett dugg. Faktiskt.

Categories
Betraktelser & Berättelse

En god morgon

Två skärmar. En på en Linux maskin och en på en Windows maskin. Båda har dom det där “PASSED” som man så gärna vill se en morgon som den här. En bättre start på en dag kan väl inte en gammal gubbe önska sig.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Bugg == Död

black beetle in macro photography
Photo by Egor Kamelev on Pexels.com

Buggen är död. Gubben lever. Ännu. Hur det går nästa gång återstår dock fortfarande att se. En dag vinner antagligen buggen.

Ny sponsor dyker upp idag också. Det ramlar alltså in några kronor till på sponsorkontot alltså varje månad. Tack för det.

Hudiksvall. Bullrig maskin. Men somnar nästan ändå. Snabbt in, snabbt ut. Resultat? Vet ej ännu. Man hoppas. Negativt är bra där. Tvärt om. Liksom.

Till och med snön har smält bort igen.

En (rätt) bra dag alltså.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Morgonstund och guld i munn

cat under the breakfast tray
Photo by Milda Puga on Pexels.com

Jodå, den första snön ligger där. Mängder är det inte. Men det första snöfallet får väl härmed anses vara avklarat. Tio prick började den falla. Som prognos ett. Bra där av SMHI. Dom borde inte ändrat till prognos två som blev kanon-sne.

K skall till Ljusdal imorgon och jag far vidare till Hudiksvall. Det är sällan sådant där stämmer så bra som så. Men den här gången alltså. Man får alltså se havet. Det och dyr maskin. Är man magnetisk kommer man aldrig mer hem. Fastnar. Men om havet då är bland det sista man ser får det väl ändå ses som rätt ok slut.

Dagens föreläsningar var väl sådär. Fabian på eftermiddagen mest den traditionelle kapitalismens klagande på det Svenska företagsklimatet och det Svenska samhällets hårda skattetryck. “Så jävla dåligt är det inte” vill man skrika. Och nog skall vi kunna hantera arbetslösheten och alla utrikesfödda som är utan arbete (hälften av de arbetslösa enligt honom). Om vi vill. Om vi gör istället för att gnälla likt urålderns svårmodsförsörjda bönder. Saker är som de är. Och jag tycker nog att vi har en skuld att betala igen för de dryga miljonen vi själva skickade väg härifrån under mitten av artonhundratalet och framåt dessutom. Dom var till besvär på många sätt också i sina hemländer till en början men blev en tillgång och till stor nytta senare såklart. Samma blir det här. Det sker redan. Svensk medborgare == Svensk. Sen kan vi ta det därifrån.

Science and Innovation day blir till en sådan där “kvinnor har det så jäkla svårt som innovatörer“. SVÅRT, SVPRARE – SVÅRAST. Jag vet inte hur det är för andra gubbar. Men så jäkla lätt är inte det för oss heller. Men visst. Kön, läggning, ålder och alla det där andra är ointressant. Iden är allt. Ja och personen som nu skall realisera den också kanske. Om det skall satsas på någon. Jag blir bara trött av det där. Fast utöver just det fanns korn en del matnyttigt också. Men nästa år vill jag helst slippa arga kvinnor. Eller arga utlandsfödda. Eller arga gubbar för den delen. Eller… Så att vi kan prata om innovation. När ämnet nu är innovation. Och vetenskap.

Jämvikt kräver f.ö. mångfald. Så ni som nu sitter och blåser upp er och kallar mig kvinnofientlig eller något kan glömma det på en gång. Har det inte framgått tidigare så tror jag stenhårt på jämvikt. Ja och alltså mångfald. Allt blir bäst med det som utgångspunkt.

Liksom.

Men buggfan då. Nope icke hittad. Tar paus idag. Eller i princip. Har inte kunnat hålla mig fullständigt från att ta fram bössan och bugg-sprayet. Men alltså utan lycka i att finna bugg avseendet då alltså. Däremot har det blivit en hel del annat mellan alla ord som strömmat mot mig. Fast kanske kan jag ta igen en del av det där nu, här, de närmaste timmarna. Eller inte.

Liksom.

Kaminen här på kontoret har faktisk tagit ett varv ytterligare. Eftersom min installation här på kontoret är OK och kaminen blivit godkänd så kan alltsamman godkännas om skorstensproblemet åtgärdas. Så pris skall i alla fall kontrolleras. Kaminen är nämligen av EU icke godkänd typ och jag har haft dispensen för att installera den. Räknade stenhårt med att den dispensen skulle försvinna nu. Men det gjorde den alltså inte efter av kommunens moget övervägande . Fick ett år på mig. Ibland blir man positivt överraskad också över byråkratins malande kvarnar. De mal helt enkelt ens väg då och då. Japp, åtminstone i Ljusdal. Fast det gnälls rätt mycket på just det här också. Mest från företagare.

Fick förresten brev från pensionmyndigheten idag. Det skall levereras pengar livet ut därifrån periodiskt till undertecknad i fortsättningen. Ingen motprestation krävs annat än att bli äldre. Enkelt alltså. Jag minns en sommar när jag var anställd på en skola i Gävle. Anställningen gick fram till augusti. Och vi jobbade in veckor så vi fick i princip ett standard sommarlov. Men den känslan. Att stå där i början av sommaren. Känna att nu kommer det lön de kommande två månaderna utan att man behöver göra ett endaste dugg. Oslagbart. Oförglömligt. Konstig känsla av oändlig frihet om man varit företagare innan. Då varje ledighet noga måste planeras, eller vanligtvis skippas, åtminstone i mitt fall, för man vet inte om man har pengar nästa, eller nästa eller månaden efter det.

Så nya tider nu. Snart. Framöver. Fast nu så. Lite kodande. Gammelkatten och jag skall ge oss ut på jakt.
Det är ju ingen som av det sig stör.
Som sig bör.
Men helst ville man ju krypa in och gömma sig i ett rör.
Det säger i alla fall katten, för,
hon är inte intresserad av att jama som man bör,
om man nu är katt och med i kör.
Annars är det oftast jag som hör
Eller det är det väl vanligtvis fler som gör
Men idag så räcker de med flytt till Höör
och där bli bonde, en som producerar smör.
Ja allt och jämt det där man stillsamt gör
till sol gått ner och katten somnat bör.

Categories
Betraktelser & Berättelse Bilder

Är det en bulle?