En o-cool gubbe

Förra hösten bestämde jag mig för att gå ned i vikt. Nej, jag tror inte på olika dieter. I mitt fall gäller det att ändra mitt levnadssätt för evigt. Jag är vegetarian och vi äter för det mesta ganska nyttigt när det gäller måltider men gillar godis, fikabröd och sött på tok för mycket. Sockerjunkie! Slarvar med för mycket bröd också som dom flesta. Så jag slutade med allt det där och gick ned tolv kilo utan större ansträngning. Åkte till Stockholm. Kände mig lätt och ganska nöjd. Höll mig från godis och sånt även då. Åt en Sushi och kom hem magsjukare än vad jag någonsin varit i hela mitt liv. Höll i sig i flera veckor. Tappade motivationen såklart och efter jul hade jag gått upp alla kilon igen och adderat några till.

Har försökt hitta tillbaks till den där “mooden” igen ända sedan dess utan att lyckas. Och det är där hela hemligheten ligger. Jag kan jobba som fan i månader med något för att få det klart. Sitta där på helkvällar och vardagsnätter och verkligen hata det jag gör men ändå få det klart. Det är liksom viljestyrka och envishet som är kraften bakom det. Men om jag på morgonen bestämmer mig (och ja jag menar det verkligen) för att “nu får det var slut på godis och fikabröd” så kan jag på eftermiddagen sitta där och äta just det. Vräka i mig.

Känner ju igen det här från när jag var rökare och ville sluta. Beroende beteendet är detsamma. Man faller tillbaks och faller tillbaks och faller tillbaks och till slut fungerar det. Man är inne i “mooden”. När det fungerar så blir man ju en mental “ickerökare” och efter några år fungerar det till och med att feströka lite försiktigt då och då. Tänk om man med rökande och supande också körde med olika dieter för att komma bort från beroende. Den här veckan skall vi bara röka cigarrer för att komma ur beroendet. Eller bara dricka Pernod. Nej, man måste ändra hela sin livsstil. Mindre energi in är det enda som gäller. Enkla fysikaliska principer.

Så nu på måndag då jävlar… Sen att det är två månader tills semlorna börjar finnas tillgängliga igen men tänker vi inte på nu…

Jag har brummat runt med snöslungan för första gången i år. Det enda motordrivna jag har som startar direkt. Promenerat ner till affären och köpt godis för hundrafemtio spänn. Kan ju ramla in halloweenungar och nog ger man heller godis än blir utsatt för bus. Fick insikten att jag nog borde ta upp det där promenerandet i större omfattning efter att kämpat mig upp på vår kulle. Döpt till “dödsbacken” efter idag.

Lärt mig att “Tårtan” spelades in på Hornsgatan 32. Kult (båda utläsningarna av det ordet fungerar) på min tid. Mina kompisar Esbjörn och Sluggo missade inte ett avsnitt. Själv lite mer avvaktande.

Nu dagens kaffekopp och ett tänt ljus (och lite stulet Halloweengodis). Skall författa några jobbansökningar. Ännu inte knäckt av alla nej och “ickesvar” men fattar att man lätt kan bli det. Hinner väl bli det än förresten. Vi får se.

Annars är det bra här uppe på kullen med utsikt över Losbyn. En o-cool gubbe är både o-cool och gubbe även idag. Trivs finemang med det.