En o-cool gubbe

Båda mina söner är hemma över julen vilket naturligtvis är mycket trevligt. Jonas, som inte är hem så ofta, säger att han skall vara kvar till över nyår. Ja vi får väl se hur det blir med det. Tycker han börjar vackla i den föresatsen redan.

Som jag skrivit här tidigare sÃ¥ brukar Jonas och jag diskutera rätt livligt när han är hemma. Han har tydliga vänster sympatier precis som man skall ha i den Ã¥ldern och enligt honom är jag en typisk förstockad liberal. Ja ni anar ju hur diskusionerna gÃ¥r. För mig är tÃ¥lamod och “skynda lÃ¥ngsamt” en dygd. Han ung och hetsig föresprÃ¥kar revolutionen osv.

Nu har det tydligen gått så långt att så fort vi börjar diskutera så börjar omgivningen i form av yngste sonen Niklas och Karin försöka mildra den. I år har dm lyckats så pass bra att vi bara lyckats ha en enda häftig diskussion som slutade med att Jonas inte pratade med mig på åtta nio timmar. En enda på snart en vecka. Ett svårslaget rekord.

Annars är det just det jag saknar mest här i Los. Att parat med mänsikor med andra åsikter. Tiden på Fysikum i Uppsala var oslagbar. Man fick vara en Einstein. Man kunde diskuterara på lika villkor med kurskamrater, docenter, forskare och faktiskt nobelpristagare. Jodå vi hade vår egen. Professor Sigbahn på institutionen. Man blev frågasatt men blev tagen på allvar. Jag älskade det mer än livet. Saknar just detta oerhört. På somrarna när jag jobbade natt på Ulleråkers sjukhus satt jag och en annan kille och diskuterade filosofi nätterna igenom. Otroligt stimulerande. Samma sak var det när man var ut på krogen. Diskussioner, diskussioner, diskussioner.

Jag har alltid haft lätt att se saker från utsidan. Kanske just för att jag älskar att analysera saker så mycket. Att försöka förstå något på riktigt inte bara befästa min egen syn på saken. Numera händer det sällan att man får en chans till rödvin och diskussioner.

Fick Chaos av Jonas i julklapp. En bok om kaos teorin. Mycket intressant. Skall nog plÃ¥ga min bäste kompis Björvin som är professor i Fysik pÃ¥ “min” institution numera med vad jag inhämtar. Fast vid närmare eftertanke skulle det nog bli för patetiskt. Är nog för lÃ¥ngt bort frÃ¥n den världen idag. Bäst att hÃ¥lla sina tankar för sig själv…

Har suttit igÃ¥r och idag och ritat konstruktioner eller snarare moduler för VSCP. Tror jag har ritat nästan tio olika moduler. Helt plötsligt finns det bara där. NÃ¥got som gör att man kan realisera nÃ¥got som man gÃ¥tt och funderat över länge. Man behöver knappt tänka det är bara att färsta flödet pÃ¥ “papper”. Försöka hinna med. Jag har upplevt det mÃ¥nga gÃ¥nger med lÃ¥tar ocksÃ¥. Plopp sÃ¥ sitter nÃ¥got i huvudet. Tyvärr har jag först pÃ¥ senare tid börjar spara sÃ¥dant ocksÃ¥. Ni skall fÃ¥ höra nÃ¥gra här snart. Lovar. Detsamma gäller att skriva. Plopp sÃ¥ flyter det text över sidorna.

Alla kreativa människor vet att det är såhär. Man måste hitta inspirationen och när man gör det så blir det ett bra slutresultat. Försöker man tvinga fram något så blir det på sin höjd något mediokert. Nu finns det människor som saknar förståelse för en kreativ process. Inspiration för dessa människor är bara något fånigt, löjligt och oönskat. Man kan jämföra det hela med att gå med en slagruta.

Min farsa visade det för mig för länge sedan och det fungerar. Ja inte så jag vet om man kan hitta vatten men klykan rör sig på vissa platser i alla fall med en kraft i händerna som är ofattbar. Visade för min fru för några år sedan och hon kände också det här. Frascinerar berättade hon för sin bror som naturligtvis också ville prova. Men för honom fungerade det inte alls. Följdaktlgen tror han inte på det heller. Precis så tror jag det är med den kreativa processen också. Har man inte (eller har tränat upp) sin kreativa sida så får man aldrig uppleva detta flöde av kraft och tror därför inte på det heller.

När jag pratar om “dom döda” här pÃ¥ bloggen sÃ¥ är det människorna som inte bejakar sina kretaiva sidor jag menar. Det är syns om dom…

Aldrig nÃ¥gonsin har jag fÃ¥tt sÃ¥ mycket respons pÃ¥ mitt “julbrev”. Tack alla för era uppmuntrande tillrop. Har värmet lika mycket som whiskyn i Ã¥r.

Läste det här och kan bara inte låta bli att kommentera det hela trotts att jag fortfarande befinner mig i någon slags julefrid.

Somliga tror fullt och fast att det enda som finns är PC’n i dess olika former och servrar i olika storlekar. Man glömmer helt bort de inbäddade enheterna som är tiopotenser mÃ¥nga gÃ¥nger fler än PC’s och servrar och vars betydelse för samhället är sÃ¥ enormt mycket större. Det är där revolutionen sker mina vänner. Nicholas Carr och andra mÃ¥ vara omedvetna om det hela men nu vet ni som läser den här bloggen det i alla fall.

För många år sedan så var en av julens höjdpunkter att på kvällen före julafton få prova julskinkan och julmusten. Nu för tiden när man är vegetarian så fungerar inte längre skinkan som julinledning. Julosten och lite annat smått och gott får fylla samma funktion. Vikabröd med julost t.ex. är ju inte helt fel.

Efter att vi har blivit mätta sÃ¥ är det traditionsenligt dags att prova jul whiskyn. En härlig stund. Siktet var i Ã¥r inställt pÃ¥ Strathisla men den fanns inte i Ljusdal sÃ¥ jag siktade om pÃ¥ Caol Ila men kunde inte hitta den heller (Koskenkorva och öl som gäller Ljusdal). 🙁 Fick bli en Speyburn istället. Den ligger inte pÃ¥ topp i min lista men nog duger den allt.

Jodå jag sitter och sippar på den nu. Så gott! så gott!

God Jul på er allihop!