Den första riktiga “sol och dagsmeja” dagen för i år är. Underbart skönt ute. Promenadväder. Om man nu inte kände sig så förbaskat seg. Lungor igen. Svårandat. Så det får bli inneliv idag också som varje dag annars. Börjar längta ut omåttligt dock. Människor är födda för att vara ute. Hear, hear från en datorinnesittare.
Håller fortfarande på med mitt EP-projekt. Måste vara klart till slutet på månaden så det börjar bli bråttom. Får lägga bas idag istället för skön promenad.
Riktigt såhär flådiga är inte mina skivsläpparfester!
Hjärtligt skivsläpp fyllde Järvsöbaden – Järvsö – www.helahalsingland.se.
När man inte längre orkar stå rakt upp och ner som förut. Det är då det börjar bli jobbigt. Att vara en i grunden positiv kämpande, en “inte ge sig” människa, och inse att man egentligen bara är en kalkstensklippa som sakta låter sig urholkas av havets eviga rörelser. Bit för bit faller bort där nere vid basen och man känner att snart tippar allt detta och det finns inget man kan göra åt den saken. Det är då det värker till där i bröstet och man funderar på att bara stilla ge upp. Skita i det där “inte ge sig” och bara falla med ett brak, falla mot och till en evig vila.
