Month: December 2016

Lunch. Jansons Frestelse igen. En julmust till. Julresterna varar ett tag. Men K lagar den bästa vegetariska JF’n i världen. Den blir bara bättre när den får ligga till sig några dagar. Nöjd nu alltså. Mätt. Borde sova middag. Som farsan alltid gjorde. Men låtsasjobbar. För sakens skull. Eller för freden. Så det får någon mening låtsasjobbandet.

Posten kommer tidigt idag. Lurar iväg mig till lådan. Tom. Det där är en nyhet sedan skuldsaneringen inleddes. Förr fanns alltid en liten hälsning från något inkassobolag i den. Nu inget alltså. Det är nästan så att man saknar de där breven. Nåja… det var ju kanske att ta i.

Vid den varma fläcken är asfalten framme. Ingen annanstans. Det är fortfarande ett mysterium det där. En egen liten mikroklimatzon på tomten, eller en varm källa, eller så bor tomten där under. Själv tror jag mest på det sista. Fast det var såklart dumt att huset vi bor i inte byggdes ovanför den där varma fläcken. Den kanske hade gett lika mycket tillskott till värmen som den pelletsätande Hulken där i källaren.

Det är gott att leva. Kan inte låta bli att tycka att det är så det är. I ur och i skur. Någon lärd man påstod att det är en sjukdom det där att se optimistiskt på tillvaron. Jag kan konstatera att det är en sjukdom att blott vara människa. Det räcker. Det är bara att se sig omkring. Eller för den skull, se sig själv i spegeln eller lyssna till sina tankar. Verkligen se. Verkligen lyssna. Om man törs det. Det är inte helt ofarligt.

Jag sätter på en kopp kaffe för syns skull. Men är för snål för att hälla bort den. Vilket jag egentligen borde eftersom det är dagens andra. Nu sitter jag här och sippar på det där kaffet. Det som har en beska och en syra som skall hjälpa till att smälta den där Jansons Frestelsen. Resten av eftermiddagen kommer jag sitta här och ångra att jag drack den där andra koppen. Man har blivit en riktig kaffevekling på gamla dar.

Tänk att ta K med sig och kliva på ett flygplan mot New York ikväll. Det vore något. Tror vi skulle gilla New York i nyårstid. I alla fall är det något man borde uppleva en gång i livet. Stå där på Times Square vid tolvslaget och räkna in med de andra. Japp, med på listan.

Fast det hade räckt med Stockholm. Faktiskt. Ja Gävle med. Komma bort en stund. Se och uppleva andra människor och miljöer. Man behöver det ibland.

Fast jag tror jag skall fortsätta ed mitt låtsasjobbande. Någon skall hålla på med dylikt också. Undrar om det räknas som att ett bidrag till samhället?

Det är torsdag. Men jag vet knappt vilken dag de är. Måste tänka efter. Helgerna skakar om rutinerna. Men torsdag kommer jag fram till att det är. Tors-dag.

Innan jag somnar igår så har jag bloggämnet för dagen helt klart för mig. Känns som det är något som skall bli roligt att skriva om. Idag, denna torsdag, så minns jag inget av vad jag tänkte då och där i sängen. Borta. Huvudet tomt.

Hmmm… liksom.

Ute är klockan snart nio och det är mörkt som fan. Brukar det vara såhär mörkt den här tiden på året?  Antagligen. Men minnet är kort. Igen.

Ähhhh… det är lika bra att gå och lägga sig igen. Eller nått…

När jag skriver om “rikingarna”, de som det gått bra för så minns jag en till detalj som helt försvunnit ur mitt minne. När Microsoft släppte sin första version av sin Internet Explorer så vad ingick i installationspaketet då månne? Jo en ActiveX kontroll från eurosource i Los, Sweden. ESMTP hette den. Japp det var en ActiveX kontroll för att skicka email.

Om detta nu är en ära eller något man borde skämmas för har jag inte riktigt bestämt mig för.

Ja tamefan om inte manualen ligger kvar också. Ja den går till och med att ladda ner fortfarande. Och folk laddar fortfarande ner den och de andra. Tänka sig…  Undrar varför gör jag.

Sen strax efter så skrev Microsoft egna versioner av de mest säljande Active X pluggarna och dödade hela tilläggsmarknaden över en natt. Två misstag där. Dels dödandet av en branch, dels att de inte fattade vad de skapade närde skapade den branchen i och med VBX pluggarna.

Ja jag byggde Gold for Workgroups jag istället. Jag har aldrig varit den där typen som ger mig. Men det är såklart en helt annan historia. Eller gammal skit om man så vill.

Men slut på minnen. Nu skall jag koncentrera mig på att vara arbetslös och låtsasarbetande.