När ska du som företagare göra momsdeklaration, betalning av F-skatt eller inbetalning av arbetsgivaravgifter? Ladda ner LRF Konsults Skattekalender för 2017.
Edit 2018 här
Source: Skattekalender 2017 – viktiga datum för dig som företagare – LRF Konsult
”The difference between a beggar and an entrepreneur? The amount they are asking for.
Om man bara vilar sig och vilar sig och vilar sig så borde man bli utvilad, men det där stämmer nästan aldrig sådär bra som man skulle kunna tro. Man blir bara trött. Tröttare av det där vilandet Istället för piggare. Så här sitter jag på ett låtsaskontor ute i ingenstans och skulle kunna somna fast jag sovit mer än jag de facto gjort det senaste året under en tidsperiod på några dagar. Men påskledigheten är slut. Det är dags att ta tag i livet. Ja och jag längtar tillbaks till livet. Nej, jag har inte känt den där jobbabstinensen i år alls. Möjligen i alla fall inte förrän idag. Sugen nu. Sugen på att förändra världen. Ge mig på den. Ta den i min armar och låta världen omfamna mig.
Vi planerar lite för midsommar K och jag. Bestämmer oss för att hålla oss hemma. I år igen. Smörgåstårta, kanske grillning, lite vin och en jordgubbstårta. Finns det sedan fint väder på det så är det ok och perfekt. Kan man begära mer? Ja kanske havet. Men kanske hinns det med det också.
Men skönt att känna sig utvilad. Skönt att känna sig sugen. Är det.
Läser Lundell, Saknaden, är bra. Han vräker på med ord. Jag matar på in i huvudet. Försöker hänga med i långmeningarna. Det blir så många ord efter en stund, så många kvinnor, så jag somnar till slut utmattad där på soffan. Det älskas Stockholm här som det det senare hatas Stockholm. Sama person olika mode. Ja och är det inte precis den känslan man känner för den där stan. man älskar den, man hatar den. Innerlighet i båda lägena. Inget lagom någonstans.Ja och Los på samma sätt. Det finns kärlek och det finns hat till den här lilla skitbyn också som ändå finns där, har en plats, i hjärtat också.
Men nu alltså verklighet. Jag startar upp systemen, kompilerar hela fulla projecktet för att värma upp processorerna. Helt onödigt såklart. Inget har förändrats sedan man sist satt där. Men det känns gott, gott att få upp de där CPU mätarna upp mot 100%, se att nu jävlar skall det bli åka av igen. Ja och jag längtar efter det här. fast det är samma sak jag gör som jag gjort de senaste snart sjutton åren. Bara en galning kan behålla den längtan såklart. I alla fall utan belöningar. Ja och jag är väl en galning då. Kan ta den manteln på mig. Hellre det är en som tillbringar hela sitt liv framför tv programmens blödder och kallar sig normal och framgångsrik.
Fast jag skulle vilja skriva mer. Ja, ha mer tid till de där längre texterna. Men det har jag inte. Men det finns andra som har den där längtan såklart. Så många. Som drömmer om att bli deckardrottningar och deckarkungar eller varför inte nobelpristagare. Själv vill jag bara skriva alltså. För lite ambitioner är nog mitt problem. Fast en dag. När jag är “klar”.
Mycket av helgen är
“Har du en chromcastsymbol på din telefon?”
“Nej”
“Inte jag heller”
Ok jag startar om”
“Jag med”
ja och sådär fortsätter det. “Världens bästa programmerare” borde fan skämmas för vad de åstadkommer tamefan!
Mannen som glömde sin fru av John O’Farrell
Man läser en bok och så slutar man ungefär efter halva. Det händer inte så ofta, men ibland händer det, och med just den här boken händer det. Jag lägger undan ganska precis i mitten för att jag inte orkar med den och sen får dig ligga ett år där på undre hyllan under nattduksbordet och samla damm. Ja, tills jag plockar upp den nu då i påsktider. Eller veckan före. Ja och gillar den så in i helskotta. Den är som en film, för man ser bilder. En film som man ibland helt enkelt måste småfnissa för sig själv till när man ligger där i sängen. Japp, småfnissa för att inte väcka K som ligger bredvid och småsnarkar, annars hade man skrattat rakt ut åt dråpligheterna och ordvändningarna.
Ja en skojig bok. Men man skall vara på det humöret för att läsa den. Så är du lite blå och surmulen som jag så ofta är spar du den ett tag, annars kasta dig över den NU. LÄS för det är en härlig läsupplevelse. En läsupplevelse som definitivt borde blivit till en riktig feelgoodfilm för länge sedan.
Alla andra böcker jag läst finns här.
Han står där vid postlådan, han och en kvinna jag inte känner igen. Han är glad. Har en keps på huvudet. Vinkar glatt. Kvinnan, som jag först tror är hans fru, är inte det. Hon är en annan. Okänd för mig. Dom står där kanske tio meter bort och jag går emot dem. Men hur än många steg jag än tar så närmar jag mig inte. Kvinnan börjar gå och till slut vänder han sig om också Sone, sänker sin hand, följer efter kvinnan och försvinner bort där efter Brattbergavägen, efter den där okända kvinnan som jag inte vet vem det är. Jag stannar och ser dem gå. Det är inte min tid ännu.
Jo jag vet ju att han är död Sone. Att han dog nyss. Men jag blir glad för den där hälsningen. Fast det bara är en dröm. Glad att vi en sista gång möts där vid postlådorna där vi mötts så många gånger förut och pratat och skrattat en stund.
Det är påsk här på kullen. Det verkar bara vara vi hemma i husen som klänger sig fast på Brattberget. Alla andra har flytt. Vart vet jag inte. de talade inte om det för oss. Man skall bo här mer än de trettioett år vi bott här för att få reda på det, för att få en inbjudan till festerna på slottet.
Så snön som faller under natten, som lägger sig på vägen och på bron, förblir otrampad och okörd på. Jungfruerlig. Bara några kattspår snirklar sig fram över det tunna snötäcket. Vi håller oss inne, Läser, ser på filmer, somnar, äter. Ja och det är skönt och till slut är jag tvungen att ge mig av ner till affären. Köpa godis. Eftersom godiset är slut. Kris alltså. Men upptar snart den slöaste av stilar. Ja och gillar det, just det som inte är likt mig. Efter tre dagar i limbo borde det ha börjar krypa i min kropp för längesedan. Nu känner jag bara en lätt längtan tillbaks till låtsasjobb. Jo imorgon, dags igen. Men ingen brådska. Ja och jag är förvånad över min egen reaktion på att göra ingenting så att jag gapar. Gammeln igen kanske. Jag skiter i vilket. Känner att jag mår bra av det där.
Gott att leva alltså. Mat på bordet. Mat i magen. För mycket såklart. Men ett gott sinne. Alla tämligen friska. Pannan stannar visserligen varje natt. Men det hör till årstiden. Den gillar inte de här med varmare väder, även om nätterna är kalla just nu, nej Hulken vill ha jämnkallt, inte så många omstarter. Vill vräka på jämt och hela tiden. Fast jag märker också att det behövs servas lite i brännaren. Det hjälper liksom inte en säker funktion som det ser ut nu. Måste se till att byta ut lite delar under sommaren så att vi klarar nästa säsong. Utgifter finns det gott om.
Mannen som glömde sin fru utläst. Nu Lundell. Saknaden. Den tar ett tag att läsa ut. Har åtskilliga sidor att ta sig igenom. Hans huvudpersoner, som ter sig så lika den som är han själv är när han skrev blogg, så olik mig. I allt. Revisorn finns där i alla böcker. Han som sköter ekonomin. Ringer när han gör av med för mycket pengar.
“Nu klarar du bara två månader till.”
Det är alltså dags att sluta supa, knulla och röka på. Måste jobba,
“men det där upphovsmannakontot då, det som det finns fyrahundra på…”
ja det skall sparas till sämre tider. Ja och det är såklart tusental man pratar om.
Så han drar iväg i bilen. Sover på de bästa hotellen, äter den bästa maten men dricker bara ramlösa, ja och en antabus och en c-vitamin på morgonen. Vi får se var vi hamnar efter det.
Men gillar alltså ändå att läsa Ulf Lundells böcker. Fast har ingen längtan efter att finnas i hans romanpersoners skor.
Jag vet att Svenska förlags vanligaste manus från män är just böcker som likar Ulf Lundells. Männens beskrivning av världen. De åker alla, nästan, i papperskorgen. Delvis, tror jag, eftersom det är kvinnorna som slänger dom där. Som inte tror att männen verkligen ser världen på det sätt som männen verkligen ser världen. Som tror det där bara är machoskribenters, Ulf Lundell efterapares, verk. De skulle bara veta…
Fast jag tror jag återvänder till boken och soffan. Sugen på att göra musik igen iof. Men studion är alldeles för kall just nu. Men om några veckor skall jag ha en helgsittning. En lång en.
Slöheten får fortgå. Imorgon är en ny dag.
Jodå, jag sitter här och jobbar. Har flytet. Men klockan har passerat elva med en hel del minuter och det är väl därför dags också för mig att inse att påsk, japp, det är det här och från och med nu, också för mig. Ge sig alltså. Ge sig med förhoppning att flytet kvarstår på måndagkväll när man är tillbaks här igen. Utvilad då förhoppningsvis utan att vara helt förslöad. Nu huvudvärk. Ovan koncentrationsövningarna kanske. Det var några veckor jag var inne i det där flytet med den intensitet som den tog tag i mig ikväll. Härligt när det bara flödar på. The force är det ju liksom. Där inne kan man åstadkomma vad som helst.
Jodå, påskmust har runnit nedför min hals. En del godis har tuggats på också. Finns således inget att klaga på.
Den gamle “jag” skulle såklart ha jobbat imorgon. Men nu har jag blivit en slöare person. Sover nog ut imorgon istället, intar soffan med bok efter frukost. Skitväder skall det bli. Vad annat att göra liksom.
Men nu ge sig alltså. Hulken skall få sig en säck eller två, jag skall stappla upp för trapporna och sen läsa god bok tills jag somnar. Något som torde inträffa ganska snart efter sänggående idag känns det som. Jag får önska alla som läser den här av högre makter förbannade bloggen, en riktigt glad och skön påsk. Skit i Jesus Gud och hela faderullan nu i helgen. Bry er om varandra. Må lite gott. Skippa alla måsten. Vi är alla födda fria. Behöver inte sätta på oss en enda boja. Njut av att just du är en av de som faktiskt lever. Lever i ett fritt land.