Släck först törsten, sen hungern. Nu lanserar ett brittiskt företag vattenflaskans efterträdare, som du enkelt äter upp.
Categories
Sönderhackat
Hemma i Los igen. Åker i snäväder a’la vinter och kommer hem i sol a’la vår. Ja det är väl april det. Som april alltid brukar vara. Jag höjer inga ögonbryn för den skull.
Det här med att skriva veckodagar och månader med små bokstäver svider fortfarande. Det tar tid att lära gamla hundar sitta. Jo jag lärde mig att det skulle vara “Du” inte “du” också. Svensklärare får man förresten passa sig att skriva som “svenskalärare” utifall en språkfascist får syn på det. Gör man det är man tydligen dum i huvudet enligt dem. Som om det inte fanns viktigare saker att lära in.
Men K lär sig “juijutsi”, jo jag vet att det heter jiujitsu men försök att skriva det själv får du se. Hon kommer att vara farlig när hon kommer hem. Jag håller tyst och gör som hon säger och då borde man väl klara sig hoppas jag.
Dagarna blir sönderhackade numera. Nästan varenda en. Det är alltid något. Vill man få något gjort som kräver någon djupare koncentration är det stört omöjligt. Ser ut som hela månaden blir sådan. Nu när jag skulle behöva djupdykningarna som mest. Illa är vad det är. O-liv.
Snart skall jag ner till Ljusdal igen, ja imorgon med, sen begravning på fredag och Bollnäs på lördag. När låtsasjobbar man alltså? Jag bara frågar?
Är man ung är det inga problem med det där såklart. Men i min ålder är det lite mer bråttom med saker. I alla fall om man vill få något gjort och har insett att en år inte är så lång tid. Tänk året i lumpen. Som tjugoåring. Det kändes som ett liv. Eller när man började bygga Öresundsbron. “Skulle den verkligen bli klar någon gång?” Synen på åren var en annan. Tiden gick långsammare. Den bästa förklaringen jag hört är att man upplever dess gång relativt de antal år man levt. Finns ett visst mått av sanning i det tror jag. Men tiden varierar i den ålder man är i också med stora mått. Det är just det som är problemet med att ha roligt och fördelen med att ha tråkigt i livet.
Men nu mat. Mat behöver man fast man egentligen inte behöver det. Just det är konstigt. Borde man inte kunna tala om för kroppen att nu får du fan i mig ta av reserverna ett tag för nu vill jag spara några spänn på matkontot. Ta i på skarpen liksom. Säga ifrån. Men tydligen talar vi inte samma språk min mage och jag.
“Att kvinnan avlidit betyder ju inte att arbetsförmågan var stadigvarande nedsatt.”
Ja, ett citat från försäkringskassan, man undrar…
Att kvinnan avlidit betyder ju inte att arbetsförmågan var stadigvarande nedsatt.
Source: Försäkringskassan ansåg döda Catrine fullt arbetsför | Aftonbladet
Snöigt och kallt. Men inte lika snöigt som nere i låglandet. Edsbyn, Bollnäs och Söderhamn har inte haft det lätt den här morgonen. Inställda skolskjutsar, bilar i diket, stabsläge i kommunen. ja lite kaos. Det där med bilar i diket har jag lite svårt att fatta trots sommardäck. Måste man gasa på oavsett väglag liksom? Ja en del tycker visst det. Det är ändå skillnad på att köra fast och hamna i diket.
Nu låter jag som den gamle gubbe jag är såklart. Det är i de där situationerna gammelgubben i en kommer fram. “Ungdomarna…” liksom. Man borde alltså hålla käften.
Gör så.
En stund.
Får tid för operation idag. Den 15’e maj är det dags igen. Titthålsoperation. Peeping tom är härförare. Men först skall det tas lite preopprover. Så än kan den bli inställd alltså. Men när det är dags, buss ner till Hudiksvall och sen buss hem på kvällen. Vi får se hur det går. Det tar några timmar och är några skuttiga mil. Men gratis.
Hatar det här kalla. Det är inbyggt i mig. Men tittar man på prognoserna så ser det ändå hoppfullt ut. Tur det. För imorgon är det definitivt slut på pellets. Det som skall värmas därefter får värmas med el. Jag t.ex. Fryslorten. I värsta fall, om vintern kommer tillbaks, får man krypa till korset och inhandla en pall pellets till. Men just det är något man ogärna gör. Såklart. Eldningssäsong och icke eldningssäsong finns det. Den förra tar slut i och med att maj inträder. Japp. Man skall vara konsekvent. Inte anpassa sig till verkligheten. Men lite korkat är det såklart att vara sådär enkelspårig. Men det står jag för. Men bara i det här fallet. I slutänden handlar det om att kunna göra ett inköp av blommor på Mobackes i Bollnäs när den tiden kommer.
För övrigt var nyårsafton förrförra året varmare än midsommar. samma år Så det så. Det påminner “Malla” i affären om. Hon minns för gasolvärmaren la av på kvällen och midsommarkylan bet.
Men ännu fryser alltså ingen här på kullen.
Imorgon Ljusdal fram och tillbaks och fram och tillbaks. Mest för att jag gillar den där jävla vägen så mycket. Men man får väl köpa sig en påse Vicks Blå på hemvägen så att man reder sig. Så förbannat roligt är det inte. K skall på jiujitsu. Hela dan. Hela kommun skall kunna försvara sig numera. Ja man får passa sig från att gnälla på kommunalarbetare framledes. Gör man det fäller de en. Schooffffff… och sen ligger man där med bruten rygg.
Fat jag kan inte sitta här. Skall gå upp för trapporna och lag lite käk. Frågan är vad. Vilken av mina paradrätter som skall färdigställas just idag. Jag har nu inte så många. Man får väl kasta en tärning i värsta fall. Tror förresten att Hulken har stannat. Får göra något åt “den” (eller “hen”) innan tror jag. Ja skam på torra land (sicket uttryck) vore det väl annars.
Bord det inte finnas ett pris för den här mannen?
Nyheter av folket, för folket. Under det mottot startar nu Wikipediagrundaren Jimmy Wales nyhetssajten Wikitribune för att ta sig an spridningen av falska nyheter på internet.
Source: Wikipedia blir tidning – ska motverka falska nyheter – IDG.se
Jag säljer den gamla kameran. Den som betydde så mycket en gång i tiden. Den som filmade den där filmen om mobbing, som gav den första radiointervjun, den som bar iväg mig mot stillbildsfotografering, fotolabben och la grunden till ett tidigt intresse och en tidig eld och drömmen om en karriär som fotograf. Ursprunget för den där kameran var Stockholm som vanligt, Fastrar, farbror. Jag vet inte. Men det som låg utanför ramarna kom därifrån. Böckerna (Pojken och Delfinen bland annat). Flöjten. Gitarren. Jag vet inte vad vi ens varit utan den där stadskopplingen. Vilka intryck vi fått. Det var livsviktigt.
Den är vacker att se på. Schweizisk precisionsmekanik. Man skulle kunna ha den stående i hyllan som en påminnelse från förr. Ja så vacker är den. Men jag är inte så mycket för artefakterna som man hänger på sig som tyngder och ankare tillbaks till en annan tid, en tid som varit. Jag minns det som är värt att minnas. Jag minns det som inte är värt att minnas också. Men det räcker med det där. Det mesta av värde i mitt liv är ändå immateriellt.
Så den får åka iväg till Motala. Jag gissar den går till en samlare. Eller kanske någon som spekulerar på just de här precisionsmaskinerna. Jodå, jag ser att betingar rätt höga priser på den internationella marknaden. Har man tid, har an lust, vill man, kan man använda sitt liv till att få ut så mycket kosing som det bara går för de artefakter man har liggandes. Men jag är nu inte sådan. I min samling väger ett slumpvist leende givet av en okänd just där den dan mer än alla de där samlingsattiraljerna tillsammans.
Men visst var den viktig den där kameran. Jag kan inte minas att jag brann för något innan jag fick den. Den första elden, lite som den första kärleken alltså. Ja, och håll med om att den är vacker.
En dubbelåtta var det. Inte en super-8. De kom senare. Dubbelåttan filmades på 16 mm film och rullen fick vändas. Sattes sedan ihop till en film. Krångligt men smart.
Men nu är den alltså historia. Ett minne. Ett fotografi. Det räcker så gott. För jag har goda och starka minnen av min tid med en där svartkromade saken.
Framåt alltid framåt. Andra får gå bakåt alltid bakåt.