Categories
Betraktelser & Berättelse

Som en “Konsumåtta” är det bestämt.

Kf1957

Det är bara fem grader ute. Svart. Desperat blommande citronträd måste räddas snart. Själv sitter jag inne och skickar stora filer till USA. Därifrån får de gå ut till de andra. Vänner och sådana jag inte känner, de flesta på platser jag inte heller känner och inte kommer att besöka.

Ljuset har brunnit här på skrivbordet hela dan. Eller ljusen i plural. Jag har klarat av ett gäng. Som jag skrivit förr så hjälper de mig. Lugnar ner och ger koncentration. Förr var det cigaretter i massor som gjorde det. Det underbara nikotinet som gjorde att man kunde behålla koncentrationen en hel dag bara man matade på med cigarett efter cigarett utan avbrott. Ljusen kanske är bättre. Eller också är de inte det.

Firat har jag gjort idag. Ensam såklart, för vem skulle fatta? Alldeles för många bullar med kaffe och Jag borde inte äta bullar alls. Men tyckte jag var värd det idag. Har jobbat som fan för att få ut det här till ett slags “klart” läge. Men mest trött nu bara, har kört ända dit fram jag orkar. Mer skulle inte gå utan åverkan på systemet det som är en själv, fast kanske ändå. Man går och lägger sig och sen snurrar allt igång igen. Vi är underliga maskiner vi människor.

Men man drabbas av en tomhet liksom när man släpper något och säger att det är “klart”. I alla fall jag. En tomhet som jag möter med mollstämning. Inte så att jag sitter här och gråter, men lite deppigt blir det liksom. Samma sak med en klar skiva. Man jobbar som ett svin och sen är man färdig och liksom måste använda allt man har för bromsläget. Det är kanske därifrån mollstämningen kommer. Men det är väl i det här läget man skall vara ett gäng gubbar som går ut på krogen efter väl förrättat värv och lämnar kortet i kassan för dryckesslag. Men som o-cool gubbe för sig själv i Lo[o]s så får det alltså bli en påse bullar. Ja inte är det ju som att slå klackarna i taket, men ändå, alltid något.

Imorgon är allt som vanligt igen och låtsasjobbet på ett låtsaskontor vid ett riktigt skrivbord fortgår som om inget har hänt. Det är så det fungerar. Det är som den där Konsumåttan. Det finns inga mål.

Lämna en kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.