Det skrattas åt någon Svensk reporter där i fikarummet. Han har för mycket Svensk accent i sitt Engelska uttal tycker experterna på Engelska, de som kan många svåra ord och är stolta för det och dessutom läser böckerna på orginalspråket. Jag vet att det är de rädda som sitter där och hånar, de som också tyvärr sprider rädsla till alla andra i rummet. Jag vet också att även om vi inte hör den Svenska accenten hos den till synes perfekt talandes så kommer någon som är native att göra det. Alltid, om nu inte personen i fråga bott många år i landet i fråga. Men oftast även då finns resterna kvar av en annan språkmelodi. Det är inte hur saker sägs, utan vad som sägs som är det viktiga. De bästa tal som hållits har ändå framförts på bruten Engelska. Det kan vara värt att tänka på det ibland lille vän.
Categories