Categories
Betraktelser & Berättelse

Snurrar

close up photo of cat s eye
Photo by Francesco Ungaro on Pexels.com

Jodå. Det snurrar på. Som det bör. Men en hel del av snurrandet är semestertankar, sådana som inte tänktes klart då. De snurrar fortfarande oavslutade och uppmärksamhetskrävande i huvudet. Effektiviteten blir därefter. Med det är som det är såklart. Som det skall vara. Vildhjärnornas dilemma.

Pratar med L. en timme. Gamla gubbar hummar mest iof större delen av tiden när de pratar med varandra. Så vi hummar alltså på som ett ping-pong spel mellan Ljusdal och Los en stund. Musiken är det som förenar oss. Om en vecka kan vi ringa varandra igen (L. brukar ringa mig (jag ringer aldrig någon)) och prata om samma sak eftersom vi glömt vad vi pratade om idag. Framåt går det inte. L. lägger på och går till postlådan. Här får man vänta ett kvarts dygn till innan man gör samma tur till en vanligtvis tom låda. Men halleluja för tomma postlådor. Liksom.

Släpper en ny låt på Spotify. Sådär bara. Den första av fyra. Men Corona-tider, det tar ett tag för den att gå live. Antagligen ingen större händelse ändå såklart så håll inte andan. Buslåt till Backa-Jan heter den i alla fall. Återkommer i ämnet. Antagligen. Tjatar.

Annars är det Tom Petty som snurrar mest här nu. Jodå Smith & Thell fortfarande också. De senare har satt sig fast som tapetklister i min hjärna. Tom Petty är ju inte som klister utan mer som marken man går på liksom.

Skulle behöva en dos Stockholm, London eller New York just nu egentligen. Alltså lukt av avgaser, oväsen och blinkande “neon” och möten med fler människor än man hinner fundera över livsödena hos dem alla. Men sannolikheten för måluppfyllelse i det där fallet är väldigt nära noll. Men drömmar om något är ändå halva vägen mot målet. Visioner kan det också kallas. Man vill något och jobbar för något även om man kanske inte når målet. Skulle egentligen behöva hålla en kurs för Ljusdals politiker i det där ämnet. De saknar fullständigt visioner och gömmer sig som loppbitna skotträdda byrackor i sina hundkojor när det drar ihop sig till verklighet. På det kryddar man med svågerpolitik. Skrämmer mig faktiskt. Det är som en hemsk spökhistoria alltsammans.

Men allt är som det är.

Liksom.

Det räcker för mig.

Leave a Reply

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.