Jodå man lever. En dag i taget. Mer begär jag inte. Tror det är bra för då blir det mer kvar åt andra som behöver mer. Vi påbörjade renoveringen av ett till rum idag. Det som vi redan kallar biblioteket. Många bokhyllor och två fåtöljer framför den andra öppna spisen skall det bli. Hyllor och fåtöljer har legat ouppackade i två år så det är hög tid att ta tag i projektet som av olika anledningar inte blivit av. Livet har som vanligt kommit emellan som det ofta gör. Kastar en hit och dit och ibland rakt ner i backen med en smäll. Just nu åker vi fram i öppen sportbil med ljuma vindar i håret mit liv och jag. Det skall vara både ock och jag väntar mig inte att det skall vara i evighet. Det är bara skönt just nu.
Jag kan alltså inte klaga. Kan sällan det. Det finns bra människor runt omkring mig och jag har ungar som växt upp och lever sina liv bäst dom kan. Gör mig ofta stolt för att de lever sina liv just på sitt vis. Jag har aldrig begärt annat och blir glad över klippta navelsträngar. Jag tror vi har en hel del kärlek kvar till varandra frugan och jag också faktiskt trotts trettioplus år. Det skall man också vara tacksam för annars är man en idiot.
Ingen snö ännu. Det sägs att det skall komma “en dämp” imorgon. Mörkret håller oss i ett järngrepp alltså. Men det fungerar det också. Jag blir lugn i sinnet av det här. Gillar det. Hösten är min tid helt enkelt. Det kan inte hjälpas att det är så fast jag kan älska våren och sommaren och ibland motvilligt vintern.. Det är när hösten kommer som saker blir gjorda.
Borde väl sitta i studion hela helgerna nu. Skulle plocka fram fyra låtar till innan skivan är fulltecknad eller i alla fall den obligatoriska jullåten. Men det får bli som det vill och blir. Jullåten skall jag väl i alla fall få till. Föresatsen har alltid varit att ge ut en skiva per år och egentligen har jag väl gjort det i år då med “hyllningsplattan” till Lill-Babs redan men den var ju mer i EP format. Vi får ta det nästa år kanske istället.
Men frihet gäller just nu. Det ser ut som om det finns chans att vi skall överleva vintern. Det är bra. Saker verkar tugga på åt rätt håll helt enkelt. Jag förväntar mig inte att de skall göra de med lätthet. Men går det enkelt en liten bit så glädjer det mig och ger mig kraft att ta mig upp för backarna. Det känns till och med som om jag fixar ett par bakslag till faktiskt just nu. Det är också bra. På dom jävlarna bara liksom. Det är höstens kraft. När snön ramlar ner avtar den. Då är det jag som behöver uppmuntran. Då när andra är upptagna av sig. Men tänk inte på det. Framåt, alltid framåt.